2015 års Kickstarter-projekt på Spelglädje är, som ni alla säkert vet, inte avslutat eftersom jag ännu inte har recenserat varken Among nobles eller Burgle bros. Recensionerna kommer, ni kan vara lugna, men förra årets eftersläp är så klart inget jag kan ta hänsyn till nu när 2016 är i full gång. Nya spännande spelprojekt dyker upp på Kickstarter varje vecka; projekt som är både mer och mindre omöjliga att låta bli att delta i.
Nu är jag, trots arvet från min pappas grava webbshops-missbruk, en ganska kontrollerad person som oftast inte har några problem att stå emot de tsunamis av habegär som då och då slår in över min kropps kuster (ah, ljuva metafor!). Nej, det där omedelbara begäret att äga något avtar i ganska rask takt hos mig och efteråt brukar jag dessutom känna mig väldigt nöjd över att jag kämpade ner köpimpulserna.
Men.
För någon vecka sedan hittade jag Council of Blackthorn, ett projekt som verkade lite småintressant. Inte så intressant att jag hjulade runt i mitt vardagsrum eller tjuvhoppade på grannens studsmatta, men ändock sådär lite lagom intressant. Farligt intressant skulle jag säga såhär efteråt, för efterhand som tiden har gått har spelet liksom vuxit fast i mitt huvud. Det där ytliga tsunamihabegäret har lyst med sin frånvaro, men istället har minsta tanke på spelet aktiverat mina mest grundläggande instinkter som levande varelse (ni vet, äta, föröka sig och köpa brädspel).
Utrustad med min pappas bästa beställarfinger trillade jag alltså, under kampanjens sista 24 timmar, dit i måndags förmiddag och backade Council of Blackthorn på Kickstarter. Spelet handlar om ett antal personer som befinner sig strax under en döende kung på maktskalan. Döende kungar har så klart en tendens att dö förr eller senare och då brukar även personerna under honom ha en tendens att försöka roffa åt sig så mycket makt som möjligt. Men det gäller att se upp, att konspirera till sig mycket makt kan dra blickarna till sig och i slutet av spelet kommer den spelare som har agerat mest förrädiskt att halshuggas och förlora.
Redan av ovanstående korta beskrivning fångas mitt intresse, men när det sedan, på tillverkarens hemsida, går att läsa följande:
”The inspiration for this game occurred while I was watching an episode of a popular fantasy TV series about power struggles between several noble families to control the kingdom. As I watched, I thought to myself, “How do the members of the King’s council create their intricate web of lies, spies and influence without getting imprisoned or beheaded for treason by the King?” I wanted to capture that intrigue, danger, subversion and web building in a game. So, Council of Blackthorn™ was born.”
…ja, då går jag igång på alla cylindrar. Jag fullkomligt älskar George R.R. Martins böcker om Westeros och jag greppar febrigt efter varje möjlighet att uppleva saker som påminner om dem (jag har t.ex. anordnat ett bröllop en gång).
Så, om det inte framgick ovan vad som gör att jag, som nybliven arbetslös, tycker att det är rationellt att punga ut 65$ på en chansning så kommer det i klartext nu:
Medeltid, intrigmakeri, nedriga ryggdolkningar, lite blandat förräderi och, bäst av allt, en halshuggning på slutet. Jag menar, vad kan gå fel!?
Den kroniskt pessimistiske realisten i mig säger tyvärr ändå att det finns ganska mycket som kan gå fel. Kronan kan rasa, regeringen kan införa dubbel moms på crowdfunding, polisen kan bestämma sig för att även ID-kontrollera paket och spelet kan visa sig vara skit. Innerst inne vet jag dock att ingen av de där sakerna kommer att inträffa. Council of Blackthorn kommer att vara grymt och paket behöver inte ha giltiga ID-handlingar för att resa över världen.
Väntan har börjat.
