spelglädje brädspel sällskapsspel
Meny
  • Hem
  • Recensioner
    • Barnspel
    • Expansioner
    • Familjespel
    • Frågespel
    • Kortspel
    • Nostalgispel
    • Partyspel
    • Samarbetsspel
    • Speltillbehör
    • Sportspel
    • Strategispel
    • Tärningsspel
    • Äventyrsspel
  • Artiklar
    • Figurmålning
    • Ditt och datt
    • Om specifika spel
    • Previews
    • Kickstarter
    • Intervjuer
    • Listor och priser
    • Spelglädjes spelartyper
    • Rapporter från Skyttegravarna
  • Om spelglädje…
    • Varför finns Spelglädje?
    • Om författarna
    • Nyhetsbrevet
  • Kontakt
Meny
arkham horror card game spelglädje brädspel sällskapsspel

Recension: Arkham Horror: The card game

Publicerat den mars 14, 2018april 24, 2018 av Folkeserbe
arkham horror card game
Speltyp: kortspel, samarbetsspel Antal spelare: 2-4
Speltid: 1-2 timmar Språk: engelska
Ålder: 14+ år Tillverkare: Fantasy Flight Games

OBS! Denna recension är helt fri från spoilers och ni kan lugnt läsa vidare så länge kafferasten, toalettbesöket eller vilket lästillfälle som helst varar.

På lådan står det: ”Ett kortspel innehållande svårbegripliga mysterier och övernaturlig skräck för 1-2 spelare”. Resultatet? Jag ryser, flämtar till och blir kallsvettig från hälarna till huvudsvålen. Det där låter nämligen så otäckt underbart att jag ifrågasätter min mentala hälsa som har låtit det ta så lång tid för mig att köpa och spela Arkham Horror: The card game.

Nu finns det ändå spår av mental sundhet i mitt dröjande, för som vanligt när Fantasy Flight Games bestämmer sig för att släppa nya kortspel, i synnerhet Living Card Games (LCG), kan man räkna med att det kommer att behövas miljarders pesetas för att hänga med i den takt som alla livsnödvändiga expansioner släpps. Självklart kan man visa både karaktär och sinne för ekonomi genom att låta bli att expandera, men eftersom hela affärsidén med levande kortspel består i att sälja tillägg så är det i regel svårt att värja sig någon längre tid.

Jag lyckades värja mig ganska exakt till den punkt då jag hade tagit en rejäl tugga av den förbjudna frukten. Arkham Horror: The card game är nämligen helt olikt exempelvis Game of Thrones: The card game i sin uppbyggnad på så vis att det dels är ett samarbetsspel, men också att det kretsar kring en kampanj med ett antal scenarios snarare än att samla ihop en mäktigt dyr korthög att släpa sina vänner i smutsen med. Summa summarum kommer jag att köpa så många tilläggspaket som fysisk plats, laptopbatteri, Björnumgängestid och ekonomi tillåter. I den ordningen.

Men nu märker jag att jag är ute och snedseglar rejält i mitt fokus; skärpning och åter till grundboxen (core set) av Arkham Horror: The card game som den här recensionen ska handla om. Jag misstänker att ni redan nu anar vartåt mina åsikter kring liret lutar, men låt oss ändå börja från början:

Arkham, Massachusetts. En plats där det alltid finns ett överflöd av kakor, mys och trevligheter… i början av varje besök. Snart kan man nämligen räkna med att saker och ting börjar gå lite åt fanders och då menar jag inte fanders som i att ens stackars mamma tragiskt omkommer i en bilolycka. Nej, här handlar det snarare om att man kommer hem från jobbet och upptäcker att mammas inälvor är utsmetade på de nya vardagsrumsgardinerna (de där av sammet!) och att mikrovågsugnen är i full färd med att spränga hennes stympade huvud på full effekt. (den här berättelsen har inget med själva spelet att göra, jag försöker bara förklara hur pass eländigt det ofta är i Arkham)

Arkham Horror: The card game handlar som sagt om scenarios och berättelser som de stackars utredarna ska försöka klara sig levande igenom. Detta görs med hjälp av varsin utredaranpassad kortlek, innehållande ca 30 kort med bl.a. vapen, förmågor, besvärjelser och hittekatter (ja!), och med otäckt motstånd bestående av en hög med mer eller mindre räliga händelsekort. Synligt på bordet finns också en hög med akt-kort och en hög med agenda-kort; utredarna tar sig framåt i storyn genom att uppfylla mål som finns på akt-korten, och spelets onda sida arbetar sig framåt via de hemska och enbart dåliga agenda-korten.

arkham horror: The card game Arkham Horror Spelglädje brädspel sällskapsspel

Ni som någon gång har besökt Arkham vet att i princip allt handlar om att göra bra ifrån sig i de förmågetest som spelet bombarderar en med. Golvet rasar, testa ditt smidighetsvärde. Fruktansvärda röster tar över ditt sinne, testa din intelligens för att bli av med dem. Din fru gråter, testa din utbildningsnivå för att trösta henne. Och så vidare.

Normalt brukar alla de där testerna skötas av tärningar, men i Arkham Horror: The card game har man löst det på ett liknande, men ändå genialt annorlunda sätt. Beroende på vilken svårighetsgrad man spelar stoppar man doom-brickor numrerade med alltifrån +2 till -8 i en burk och när det är dags att testa sin förmåga tvingas man, förutom att försöka gå in i testet med så bra förutsättningar som möjligt via kort, specialförmågor osv., också att dra en doom-bricka. Låt säga att jag ska göra ett smidighetstest (4) och min utredare Agnes Baker har (3) i smidighet samt ett par grymma Nike Air som ger ytterligare (2) i smidighet (alltså sammanlagt (5)). Därmed borde väl allt vara lugnt och frid och fröjd? Jo tjena, välkommen till Arkham. Nu gäller det så klart också att inte dra en doom-bricka med en massa minus på…

Beroende på hur det går i ett scenario bär spelarna med sig erfarenhetspoäng med vilka de kan byta till sig fler och starkare kort att lägga i sin kortlek, eventuella (haha) permanenta skador samt ett resultat som formar kommande äventyr på ett ganska påtagligt sätt. Här är det förresten inte bara vinst eller förlust i varje scenario som gäller, man har också möjlighet att ge upp i förtid och leva med de konsekvenser det innebär för framtiden. Och nej, det är inte det minsta mesigt att ge upp. Tro mig när jag säger att det ibland är både rationellt, taktiskt och den enda utvägen.

arkham horror: The card game Arkham Horror Spelglädje brädspel sällskapsspel

Den detalj som får Arkham Horror: The card game att bli en fullträff (för det är det så klart!) hos mig är det scenariobaserade berättandet. Att bara sätta sig och spela en runda tematiskt kortspel tilltalar mig väldigt lite, men om jag får möjlighet att uppleva saker tillsammans med en vän, utveckla (och skada) min spelkaraktär under ett längre äventyr och hinna bli ett med min utredare så smälter jag som en snöflinga i Skåne. För jag vill verkligen trycka på detaljen att jag nu har känslor för Agnes Baker. Jag vill att det ska gå bra för henne, jag vill skaffa ett finfint baseboll-trä till henne och framförallt vill jag att hon ska överleva. Under inga som helst omständigheter får hon dö, för då dör en liten del av mig.

Jag tycker också om känslan av att jag formar förutsättningarna för min utredare genom att mixtra med kortleken jag tar med in i varje äventyr, för på så sätt har jag bara mig själv att skylla om jag inte har någon skottsäker väst när den behövs som allra mest. Visst kan olyckligheterna som drabbar en kännas slumpmässiga (likaså vilka kort man har på hand vid varje givet tillfälle), men säg det fantastiska äventyr som följer en Uwe Rosenberg-plan?

Man kan så klart, och bör nog, klaga på att grundboxen endast innehåller tre scenarios och att man sedan måste öppna plånboken om man vill uppleva mer. Men till att börja med är Arkham Horror: The card game inte särdeles dyrt och spelets berättelse förbrukas faktiskt inte heller på det sätt jag var rädd för. Både jag och Björn är helt överens om att det skulle vara väldigt trevligt att spela igenom hela rasket igen med andra utredare eftersom det hade öppnat upp andra möjligheter gällande både spelsätt och taktik. Kanske går det dessutom bättre andra gången?

En detalj att känna till är också att man måste ha två core sets för att kunna spela med fler än två spelare, men personligen ser jag ingen poäng alls att vara fler. Två är alldeles lagom en gråmulen dag där både regnet och kaffedoften hänger i luften och söker man Arkham-äventyrande på flera spelare rekommenderar jag istället det gamla klassiska Arkham Horror.

Nej hörrni, jag är hopplöst fast. Jag har redan beställt hela den första expansionscykeln med scenarios och jag har dessutom börjat planera för att finsnickra ihop en tjusig trälåda att rada upp hela rasket i. Och så ska jag sätta plastfickor på alla korten. Och klappa dem dagligen. Och pussa dem godnatt.

Arkham. Skräck. Död. Otäckheter. Kärlek.

Mera Spelglädje:

  • Recension: Mansions of Madness
    Recension: Mansions of Madness
  • Recension: Dominion
    Recension: Dominion
  • Recension: Love Letter
    Recension: Love Letter
  • En andra åsikt: Tematiska spel
    En andra åsikt: Tematiska spel

1 svar på ”Recension: Arkham Horror: The card game”

  1. FantastiskFiktion skriver:
    mars 17, 2018 kl. 10:27 e m

    Efter att ha ägnat ett par veckor på sjukhus åt att spela igenom hela Hero Realms kampanjlådan är jag rätt peppad på samarbets-LCG! Ungefärlig speltid för ett scenario?

    Svara

Lämna ett svar Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

I samarbete med

logotyp Spelexperten.com

logotyp Worldofboardgames.com

Leta på Spelglädje

Kategorier

  • Artiklar
  • En andra åsikt
  • Intervjuer
  • Nyheter
  • Previews
  • Rapporter från skyttegravarna
  • Recensioner
  • Spelglädje

Facebook

Facebook Pagelike Widget

Instagram

spelgladje

How to win a game of Bandu with flair. Thanks Vivv How to win a game of Bandu with flair. Thanks Vivvi for showing me how it is done! 👑🙌🏻 (and no thanks at all to Instagrams tower unfriendly picture limitations) 🤨
.
.
.
#bandu #bausack #clauszoch #spelglädje #sällskapsspel #brädspel #boardgame #boardgamegeek #boardgames #boardgaming #brettspiel #ボードゲーム  #jeuxdeplateau  #giochidatavolo  #настольныеигры #tabletop #tabletopgames #tabletopgaming
Me and my family are back at Fireball Island! 🫣 Me and my family are back at Fireball Island! 🫣😱🔥
.
I don’t know who’ll win, but I’m pretty sure that skill won’t be a factor. 🎲😉
.
.
.
#fireballisland #restorationgames @restorationgames #spelglädje #sällskapsspel #brädspel #boardgame #boardgamegeek #boardgames #boardgaming #brettspiel #ボードゲーム  #jeuxdeplateau  #giochidatavolo  #настольныеигры #tabletop #tabletopgames #tabletopgaming
It happened again! 😀 🦔 . . . #everdell #star It happened again! 😀 🦔
.
.
.
#everdell #starlinggames @starlinggames #spelglädje #sällskapsspel #brädspel #boardgame #boardgamegeek #boardgames #boardgaming #brettspiel #ボードゲーム  #jeuxdeplateau  #giochidatavolo  #настольныеигры #tabletop #tabletopgames #tabletopgaming
Yesterday it was our yearly Midsummer trophy (Mids Yesterday it was our yearly Midsummer trophy (Midsommarpokalen) day! 🏆☀️☕️🌭
.
The game to win this year was Council of Blackthorn, a game of intrigue, power and… death. The players collect victory points, but also treason points for their too obvious intriguing. In the end, the player with the most treason points gets beheaded and reduced to 0 victory points. The winner is the best of the rest!
.
Picture 4: Behold the happy(?) first time trophy winner @bollenerund. Oh, the joy!
.
Picture 5: My reaction when I realized that my head was going to fall of.
.
Afterwards we played Mystery of the Abbey where we tried to deduct who had killed poor brother Adelmo. The killer was successfully caught and we could all go to sleep calm and happy!
.
.
.
📸: @beardoesnerd 
#councilofblackthorn #greatnortherngames #midsommarpokalen2022 #midsommarpokalen #mysteryoftheabbey #daysofwonder #brunofaidutti #spelglädje #sällskapsspel #brädspel #boardgame #boardgamegeek #boardgames #boardgaming #brettspiel #ボードゲーム  #jeuxdeplateau  #giochidatavolo  #настольныеигры #tabletop #tabletopgames #tabletopgaming
My City and a glass of single malt on the first wa My City and a glass of single malt on the first warm summer evening of the year. What can go wrong? 🌆🥃🤩
.
.
.
#mycityboardgame #mycity #reinerknizia #kosmosgames #spelglädje #sällskapsspel #brädspel #boardgame #boardgamegeek #boardgames #boardgaming #brettspiel #ボードゲーム  #jeuxdeplateau  #giochidatavolo  #настольныеигры #tabletop #tabletopgames #tabletopgaming
In the garden writing a kind of stupid text about In the garden writing a kind of stupid text about Here I stand. 🙃🫣
.
.
.
#hereistand #gmtgames #spelglädje #sällskapsspel #brädspel #boardgame #boardgamegeek #boardgames #boardgaming #brettspiel #ボードゲーム  #jeuxdeplateau  #giochidatavolo  #настольныеигры #tabletop #tabletopgames #tabletopgaming
Ladda mer... Följ Spelglädje

Twitter

Spelglädje Follow

Recensioner och tankar om brädspel. Swedish reviews and thoughts about boardgames.

spelgladjeblogg
spelgladjeblogg Spelglädje @spelgladjeblogg ·
24 jul

Har precis lagt upp ett foto @ Kristianstad, Sweden https://www.instagram.com/p/CgaHFJNrWkV/?igshid=YTgzYjQ4ZTY=

Reply on Twitter 1551299246594445312 Retweet on Twitter 1551299246594445312 Like on Twitter 1551299246594445312 Twitter 1551299246594445312
spelgladjeblogg Spelglädje @spelgladjeblogg ·
26 jun

Har precis publicerat ett foto https://www.instagram.com/p/CfQ-sCarRyx/?igshid=YTgzYjQ4ZTY=

Reply on Twitter 1541006959725334529 Retweet on Twitter 1541006959725334529 Like on Twitter 1541006959725334529 2 Twitter 1541006959725334529
spelgladjeblogg Spelglädje @spelgladjeblogg ·
16 jun

Har precis publicerat ett foto https://www.instagram.com/p/Ce3WuzMMVhW/?igshid=YTgzYjQ4ZTY=

Reply on Twitter 1537400650715172865 Retweet on Twitter 1537400650715172865 Like on Twitter 1537400650715172865 1 Twitter 1537400650715172865

Kommenterat

  • Folkeserbe om När jag blev riktigt arg
  • Lurvig om När jag blev riktigt arg
  • Folkeserbe om När jag blev riktigt arg
  • Tomas om När jag blev riktigt arg
  • Folkeserbe om Recension: Vampyrjakten
Spelglädje - recensioner och tankar om brädspel sedan 2013