Ibland räcker det att se en komponent för att drabbas av våldsamt spelbegär; något slår an och sen är man fast. Måste. Bara. Spela. Precis detta hände mig när jag kastade min första blick på spelplanen i Thebes. Den är stilren och Indiana Jones-doftande, har en vilsam färgskala och är alldeles, alldeles perfekt i storlek. Kan då själva spelet leva upp till spelplanens perfektion? Det ska jag försöka…
Klockan är slagen och kaffet är lika slut som kolhydraterna i spelarnas armar. Kanske kan man också ana att spelet har blivit lite nött på vissa ställen av den extra ansträngningen? Klart är i alla fall att en likgiltig ton präglar samtalet och dragen går fortare och blir allt mindre genomtänkta. Någon går på toaletten, en annan undersöker spännande utfällningar i källarväggen och en tredje äter godis hen egentligen inte tycker om. Ingen orkar helt enkelt…
Har du någonsin drömt om att vara en Disney-skurk? Det har inte jag, för vem, vid sina sinnes fulla bruk, suktar efter att mörda oskyldiga flickebarn och flå dalmatinervalpar? Trots detta var det en gång en samling spelkonstruktörer på designstudion Prospero Hall som räknade fram att det nog fanns en stor mängd potentiellt ondskefulla klantarslen i gruppen brädspelare…
För närmare 3,5 år sedan skrev jag den här texten om Gloomhavens intåg i mitt liv. Det var på många sätt en omtumlande och besvärlig resa, men den gav mersmak och jag vågade mig till och med på att utlova en artikelserie i ämnet. Så har det inte blivit. Tyvärr är det inte bara artikelserien…
913 och ångskeppet SS Atlantica befinner sig på resa för att korsa Atlanten. Till en början går allt bra, men snart börjar flera av passagerarna att plågas av mardrömmar med marint tema. Saker går från värre till värst när ett lik hittas i skeppets kapell (det religiösa utrymmet, inte väderskyddet) och det konstateras att döden tycks ha inträffat mitt i någon sorts ritual…
Välkommen till recensionen av Azul – Sintras befläckade glas! Förlåt, jag kunde inte låta bli. Ibland får jag för mig att fulöversätta engelska titlar till svenska och att det blir roligt då. Det blir det inte alltid. Så för formens och ordningens skull tar vi om det:
Välkommen till recensionen av Azul – Stained glass of Sintra! Kom in! Vi har kakor!
Ett av spelen jag köpte på SPIEL21 i Essen var Furnace. Det var en chansning, det ska jag villigt erkänna. Både före och efter min demospelning visade min panna djupa veck och jag tror också att Herr Baguette blev lite frustrerad över min velighet. Samtidigt behövde vi ju något att spela på kvällen och varför då inte bara slå till? Avsaknaden av konkreta anledningar till återhållsamhet ledde till köp och jag kände mig…
Välkommen till Del 2 av rapporten från SPIEL21! Har du inte läst del 1 så hittar du den här. Jag gick ut stenhårt direkt och köpte… ingenting. Jag fattade nada, kände inte igen mig själv och blev allvarligt orolig för min mentala hälsa. Alla dessa nya spel och så hade jag plötsligt drabbats av köpkramp?…
Så blev det som det skulle igen. Gränsen till Tyskland var öppen, hotellen ville ta emot och SPIEL21 lovade containervis med brädspel. Jag och Herr Baguette tackade givetvis ja och åkte dit. Här kommer sanningen, berättelsen, rapporten. Det började som det brukar. Oro. Tvivlen över om Skånetragiken skulle lyckas leverera oss till Kastrups flygplats var…
Jag gillar kapten Haddock. Faktum är att han är en av mina favoritkaraktärer genom alla tider. Hans varma hjärta kombinerat med konstant kreativt svärande träffar liksom mitt i prick. Kvacksalvare är ett ord jag tänker mig att han skulle kunna använda i syfte att förolämpa och därmed är det ett ord jag gillar. Jag vill vara en kvacksalvare…