Klockan har slagit Essen 2024 och ett av de mest hajpade spelen kommer från Norge och heter Saltfjord. Tydligen är det en omarbetning av Santa Maria, ett spel med ett historiskt belastat tema, och alla vill äga och spela. Själv strosar jag lugnt och ointresserat förbi trots att spelet innehåller tärningar. Varför? Är jag kanske lite bitter? Ja, möjligen…
Vill du ha ett rollspel som erbjuder total inlevelse i en expansiv och fullt realiserad värld med djup lore? Önskar du dig boksidor fulla med siffror på vad vapen kostar och vilken skada de gör? Kräver du att få veta exakt vilka färdigheter olika monster har? I så fall drar jag mitt hagelgevär…
Betrayal at House on the Hill har, sedan jag kom i kontakt med det första gången, varit en trogen följeslagare genom mitt brädspelsintresse. När expansionen Widows Walk kom var jag snabb på avtryckaren och beställde även den. Har jag spelat alla äventyr? Nej. Har jag sålt alltihop?
Ifjol startade vi en ny angenäm tradition här på Spelglädje när vi skrev om våra bästa spelupplevelser under året. Åtminstone hoppas jag det, fäst vid listor och årssummeringar som jag är. Ändå satt jag där någon gång i mitten av oktobermörkret och fasade inför att Martin så småningom skulle ställa frågan om min bästa spelupplevelse…
De senaste åren, ja faktiskt ungefär sedan The Crew: The quest for planet nine landade, så har intresset för små enkla kortspel fått en ny renässans här hemma. Barndomens minnen där jag spelade Casino och Hjärter med farfar har en extra fin plats i mitt hjärta och när jag nu börjar bli en gammal farbror själv är det extra sköna minnen att komma i kontakt med…
Jag äger ett akvarium. Fiskarna som bor där får mat varje kväll och någon gång i månaden byter jag 20-30% av vattnet. Där har jag tvingat mig själv att låta akvarieintresset stanna. Det är nämligen så att det där med akvarism, liksom brädspelande, snabbt kan bli ett stort svart hål att hälla pengar i. Jag behöver inte fler sådana hål…
När dag 3 börjar känner jag mig trött och närmast färdig med SPIEL25. Kroppen gnäller nu inte bara över betonggolvet utan också över Rüttenscheisses bedrövligt hårda sängar. Likväl känner jag fortfarande en skärva av sug. Jag har nämligen, precis som förra året, sparat i princip hela Hall 3 till den sista dagen…
Dag 2 började med någon sorts what the fuck-upplevelse. Den smidiga inpasseringen från dagen före hade bytts ut mot megafonskrikande tyskar som pekade med hela armen. Tydligen skulle vi radas upp för att allihop passera in genom ett nålsöga längre fram. Kön stod mer stilla än ett brobygge över Helge å…
Jaha. Då sitter jag här igen. Högtiden är över, förväntan är borta, allt är sett och bankkontot ekar. Till råga på allt så har jag levererats medelst tåg både fram och tillbaka till Essen utan några som helst problem. Jag visste att min 12-timmars tågstrandning i Gällivare skulle jämna ut sig någonstans!
När du läser det här sitter jag (förhoppningsvis) på ett tåg på väg till Tyskland, Essen och SPIEL25. Ja, du läste rätt. Tåg. Jag inser att det är en stor risk att ta, men samtidigt har jag så fruktansvärt dåliga erfarenheter av järnvägens tillförlitlighet att jag är säker på att universums naturliga balans kommer att lösa precis all eventuell…