Plats: Martins köksbord Ett spel: ROBINSON CRUSOE - ADVENTURE ON THE CURSED ISLAND Två skeppsbrutna bröder: Anders och Martin.
Trogna läsare vet att jag, ja faktiskt sedan Spelglädjes början, har jagat, önskat och åtrått Robinson Crusoe – Adventure on the Cursed Island. Under 2013 var det oerhört svårt att få tag i, och varje gång jag gjorde efterforskningar framförde en hyllningskör glatt sin konsert för mig; hypen och suget växte därmed ännu mer. I januari var det så äntligen dags, i ett sista desperat försök gjorde jag en mer eller mindre uppgiven förhandsbokning och döm min förvåning när spelet någon månad därefter ploffade ner i brevlådan.
Sedan dess har spelet fört en undanskymd tillvaro i mitt hem, inplastat och placerat i väntehögen på grund av svårartad tidsbrist. I lördags natt infann sig dock tiden, rätt tillfälle, en bananmarängtårta och rätt spelsällskap för jungfrufärden till Cursed Island. Här kommer lite samlade intryck:
För det första, oj vilket roligt samarbetsspel och vilken potential det har! Vi spelade det enkla nybörjarscenariot, men i vår oskuldsfullhet i leverne på öde öar fick vi ändå stora problem. Ved skulle samlas, elden skulle upptäckas, en hydda att bo i behövdes, palissader som håller vilda djur ute behövdes och framförallt; hyddan behövde ha ett stabilt tak som höll regn och rusk ute. Det fanns otroligt många parametrar att ta hänsyn till och göromål att välja ibland, men trots detta blev det aldrig särskilt rörigt; valen och parametrarna kändes som logiska följder av ö-liv.
Hur gick det då för oss? Tja, som jag nämnde var våra erfarenheter av ö-liv mycket begränsade, det närmaste jag har kommit är en ansökan till Expedition Robinson, och vi stötte därför ganska snart på problem. Veden som vi behövde för att bygga vår signaleld (vilken innebär seger i scenariot) visade sig snart behövas på diverse andra ställen också, varför vi fortfarande inte ens hade börjat på elden när halva speltiden hade passerat. Trots detta hade vi heller inte lyckats bygga ett stadigt tak på vår hydda och när Anders slog snöoväder med vädertärningen blev det snabbt kyligt både runt spelbordet och i hyddan. Det enda vi egentligen lyckades med var att samla mat, varför vi ändå var lite lönnfeta och glada när snöovädret slutligen drog in och avslutade öländet.
Om vi ska vara ärliga så spelade kanske inte snöovädret en så stor roll som jag vill få det att verka i spelets avslut, utan det var helt enkelt den sena timmen kombinerat med regelhäftet som slutligen fick oss att ge upp. Själva reglerna i Robinson Crusoe – Adventure on the Cursed Island är egentligen inte särskilt svåra att förstå och rätta sig efter, men regelhäftet visade sig tyvärr vara helt tomt på pedagogik och istället fullt av stavfel, ologiska placeringar av förklaringar och allmänna otydligheter. Detta trots att jag hade laddat ner den senaste pdf-versionen av reglerna via Boardgamegeek; en version som förresten enligt spelkonstruktören Ignacy Trzewiczek hade kontrollästs noggrant flera gånger av den ”språkliga avdelningen”. Nu ska inte jag sitta här och raljera över förhållandena i Polen, men även där borde det väl vara billigare och enklare att köra en helt vanlig stavningskontroll på texten istället för att låta en, i sanning värdelös, språklig avdelning göra jobbet?
Nåväl, regelhäftet till trots hade jag och Anders riktigt jäkla skoj med Robinson Crusoe – Adventure on the Cursed Island. Potentialen känns, som jag nämnde tidigare, väldigt stor och spelets nyanser och taktiska moment kommer att glädja oss ännu mer nästa gång vi spelar. Trots att vi spenderade cirka 3 timmar med spelet är känslan att vi bara skrapade lite på dess yta tydlig; speciellt som vi inte ens klarade nybörjarscenariot och att flera spännande scenarion med bl.a. vulkaner och kannibaler väntar i lådan. Lägg därtill att ett antal gratis, nedladdningsbara scenarion finns tillgängliga…
Kort sagt, vi återvänder snart till Cursed Island för en ny semester. Hänger du med?
Kul att höra att ni tyckte att det var ett bra spel. Håller med om att variationen är en stor del av charmen med detta spel, även om man spelar samma scenario flera gånger så händer det alltid olika saker vid varje speltillfälle.
Nackdelen med spelet, som jag ser det, är att det tar lång tid, både att sätta upp spelet och att spela det. Detta göra att spelet för mig inte spelas så ofta men när det väl kommer till bordet är det alltid uppskattat. (och nästan alltid dödligt för spelkaraktärerna)
Om du håller med verkar vi ha förstått spelets mekanismer och styrkor väl trots alla regelbesvär. Nackdelarna du talar om är förresten snarare fördelar i min värld, jag älskar att låta tiden fly runt ett spännande brädspel och hoppas snart få spendera några timmar till med Robinson!
Nu dog ju inte vi sist, som jag skrev var ju maten det enda vi inte hade problem med. Dock satsade vi ju uppenbarligen fel eftersom vi varken fick ihop något tak eller, viktigast av allt, signalelden…
Har du provat något av de nedladdningsbara scenariona?
Nej, har inte testat något av de nedladdningsbara scenariorna ännu. Har dem utskrivna och liggande men har inte hunnit spela dem ännu.
Det som jag skulle vara mest intresserad av är expansionen Voyage of the Beagle då ju denna binder ihop flera olika scenarion i ett större äventyr. Är väldigt lockande att införskaffa denna men avvaktar nog tills dess att vi har spelat spelet lite mer.
Expansionsfetischist som jag är har jag också kastar lystna blickar på expansionen, men som du själv säger, det är nog läge att avvakta tills man har lärt känna spelet lite mer.