Speltyp: strategispel Antal spelare: 3-5 Speltid: 45-60 min Ålder: 10+ Tillverkare: Queen Games Designer: Dirk Henn Tombouctou på Boardgamegeek
Tänk dig att du är en karavanägare med uppdrag att transportera varor till den legendariska staden Timbuktu i Sahara-öknens utkant. För att göra detta måste den ogästvänliga öknen korsas, och efter att ha spenderat dagar på kamelryggen kämpandes mot öknens alla faror når du en oas; där finns det vatten, skugga och en bra plats att slå upp ditt nattläger på. Nöjd med dagens insats äter du kvällsmat, borstar tänderna, släcker lampan och somnar i godan ro, bara för att vakna nästa morgon och upptäcka att tjuvar och banditer har slagit till. Flera av varorna du transporterade har försvunnit och eftersom poliskamelen antagligen är trasig och du har en tid att passa i Timbuktu är det bara att acceptera läget och fortsätta vandringen. Snart når du en ny oas…
Som ni säkert förstår finns det tjuvar även i nästa oas; ovanstående berättelse är nämligen en ganska bra beskrivning av vad som försiggår när man spelar Tombouctou. Det går kort och gott ut på att ta sig igenom öknen med så många av sina varor som möjligt i behåll och väl framme i Timbuktu omvandlas varorna till en poängsumma som korar slutsegraren.
Varje spelare har en bricka framför sig som visar en sammanfattning över kamelerna hen förfogar över och vilka varor respektive kamel är lastad med. Själva spelandet är sedan uppdelat i tre faser, och för att skapa en bra överblick av Tombouctou följer jag dem:
1. Förbered tjuvkorten
Tjuvkorten avgör var tjuvarna kommer att slå till i nästa oas och lejonparten (kamelparten?) av fasen går ut på att slumpvis skapa 5 högar som var och en anger vilken rad (se bild nedan), vilka platser i raden och vilka varor som de aktuella tjuvarna är ute efter. Högarna delas sedan ut till spelarna som därmed, genom att titta på den hög de blivit tilldelade, redan nu känner till förutsättningarna för vars en av stölderna. Totalt 5 förutbestämda stölder kommer alltså att begås i varje oas och det är nu upp till spelarna att försöka undvika dem.
2. Flytta kamelerna
Utan att gå alldeles för djupt in på exakt hur denna fas går till kan jag säga att det är i denna fas som det bästa med Tombouctou sker, det är nämligen nu som alla spelare (som ju känner till vars en stöldplan) vill rädda sina kameler från tjuvarnas klåfingrighet. Flyttmöjligheterna för varje kamel är begränsade (ofta finns det bara 1-3 alternativ) och vilken kamel spelarna vill flytta förutbestäms simultant i hemlighet. Själva förflyttningen utförs sedan medurs, vilket ganska snart skapar problem. För att få göra exakt den förflyttning man önskar gäller det alltså att försöka förutse vilka drag motspelarna planerar, för om någon annan har placerat sin kamel på den ruta man själv hade förutbestämt får man improvisera och helt enkelt välja bland de flyttalternativ som finns kvar för sin kära kamel.
Spänningen och konkurrensen ökar ytterligare när någon av spelarna placerar sin kamel på en ”Swap”-ruta, för då skickas högarna med tjuvkort ett steg åt vänster, vilket innebär att varje spelare får ta del av ännu en stöldplan. Efter ett tag besitter varje spelare en ganska stabil bas av stöldinformation och även om det ibland kan vara lite småklurigt krävs det ingen raketforskning för att i slutändan kunna kartlägga samtliga stöldplaner med ganska stor säkerhet. Kampen om de stöldbefriade platserna tätnar alltså för varje förflyttning.
3. Stöld
Natten sänker sig över oasen och månskenet kastar snart ett spöklikt sken över de resta tälten. Någon snarkar förnöjt efter en hård dag i öknen och en annan gnäller svagt när hen smörjer sina ridsår med kortisonsalva. Plötsligt tystnar syrsorna och svarta skuggor smyger in bland tälten.. Äsch, vad fanken, kort och gott:
Nu kommer tjuvarna och stjäl dina varor.
Högarna med stöldkort presenteras och har man en kamel på en stöldplats lastad med just de varor tjuvarna eftersöker så blir man bestulen. Det är alltså riskfritt att placera sin kamel på en stöldplats så länge den inte är lastad med de varor tjuvarna letar efter. En fin spelmekanisk detalj är att ju fler exemplar av en viss vara som blir stulna under resan genom öknen, desto mer poäng är varan sedan värd vid ankomsten till Timbuktu. Detta gör att man ganska snabbt finner favoriter bland sina lastade kameler och lyckas man sedan identifiera motståndarnas favoritkameler och analyserar deras förflyttningar kan det ge värdefulla stöldtips. När stölderna har begåtts börjar cykeln av faser om från början igen så länge man inte är framme i Timbuktu.
Låter det inte lite väl enkelt och kort? Jovars, men just därför är Tombouctou ett ganska trevligt litet brädspel som går fort att sätta upp, lära ut och spela. Ovissheten om vart stölderna kommer att ske och kampen om de stöldfria oasplatserna är på det hela taget en ganska gemytlig upplevelse som framförallt efter att stölderna har genomförts, bidrar till skratt och återberättelser om ”hur galet jag tänkte” och ”hur fel det blev när du stal min kamelplats”.
Antalet oaser som ska passeras avgörs av antalet deltagare, men spelet varar sällan längre än de angivna 45-60 minuterna om man inte visar sig ha ett exemplar av Den Paralyserade vid bordet.
Sammanfattningsvis tycker jag om att spela Tombouctou. Det är ett ganska lättviktigt spel som inte kräver total koncentration och heller inte slukar mängder med tid, vilket gör att det lämpar sig bra i spelsällskap med blandad brädspelserfarenhet. Mekanikerna där varornas värde ökar ju mer av dem som blir stulna och att kamelförflyttningarna bestäms simultant och i hemlighet gillar jag skarpt, vilka tillför en hel del taktiska vinklar efter hand som spelet pågår. Vid något speltillfälle har jag hört klagomål på att det är för enkelt att räkna ut stöldernas egenskaper, men jag tycker att de ligger på en lämplig nivå som speglar spelets målgrupp (alltså inte hardcore-spelare) väl. Ett stort plus vill jag ge till att spelets kameler är vackert formade träpjäser, men ett lika stort minus ger jag till kvaliteten på de klistermärken som ska sitta på varje kamel eftersom de lossnar i tid och otid.
Avslutningsvis, en gåta:
Varför är det ingen som ser tjuvarna när de går in i lägret och stjäl?
Svar: De är kameleonter.
