Recension: Det magiska tornet

Speltyp: barnspel Antal spelare: 2-4 
Speltid: 10-15 min Språk: Svenska 
Ålder: 5+ Tillverkare: Bergsala Enigma

Årets guldtärningvinnare i kategorin ”Årets barnspel” blev Det magiska tornet. Ett spel med den titeln hade givetvis kunnat vinna i kategorin ”Årets vuxenspel” också, men stjärnorna ville, som ni förstår, annorlunda.

Vår story: En ondskefull trollkarl har kidnappat en prinsessa och låst in henne i ett torn. Varför ? Tja, det är väl sånt som trollkarlar bara gör, om jag inte misstar mig. Allas vår magiker har sedan gömt nyckeln någonstans i landskapet utanför tornet. Han är ju inte så pass korkad att han har nyckeln på sig, eller har den hemma – för alla vågar väl råna en galen trollkarl? Nej, han gräver ner den, som den rationella varelse han är. En hjälte ger sig givetvis ut på jakt för att fritaga prinsessan. Frågan är nu – kommer hjälten (röd på bilden nedan) eller trollkarlen (blå) hinna först till nyckeln och prinsessan (gul)?

Det magiska tornet är givetvis mycket enkelt att spela. En spelare är trollkarl, och samtliga övriga spelare spelar hjälten (ja, det finns bara en spelpjäs – de får helt enkelt enas om vad spelpjäsen ska göra).

När en spelrunda börjar, då gömmer trollkarlsspelaren nyckeln på en av de cirka femton platserna på spelplanen; hen gör detta genom att lyfta på en liten lucka, och peta ner nyckeln i hålet därunder, samtidigt som de andra spelarna blundar. Nyckeln är gjord av metall, och eftersom spelgubbarna är magnetiska, så hörs ett litet klick om spelfigurerna skulle råka ställa sig på luckan där nyckeln ligger gömd. Snillrikt, eller hur? På bilden nedan ser ni en genial illustration av hur det kan se ut när exempelvis trollkarlen har hamnat på nyckelplatsen.

Sedan börjar jakten. Man slår med två tärningar: En som visar vem som får gå först (trollkarlen eller hjälten), och en som visar hur många steg respektive karaktär får gå. Trollkarlen, som alltså redan vet var nyckeln ligger, får ett handikapp: Han börjar utanför spelplanen, och måste ta ett par extra steg innan han kommer in och kan vara med i jakten. Detta ger hjälten ett litet försprång, så att han kan ägna en liten extra stund åt att springa runt i total förvirring på spelplanen, i jakten på rätt nyckelhåla (ej felstavat).

När någon väl har funnit nyckeln, då får denna spelare försöka låsa upp tornet. Ni förstår, prinsessan är inlåst i ett riktigt litet torn på spelplanen – och tornet har riktiga lås. Typ 7-8 stycken. Nyckeln passar dock bara i ett av dem, så det gäller att chansa. Om spelaren försöker låsa upp fel lås, då suckar man djupt och trollkarlen får gömma nyckeln ånyo. Om spelaren låser upp rätt lås, då katapulteras prinsessan ut ur sin fångenskap, och spelet är över. Vunnit har den hjälte eller trollkarl som stått för upplåsandet.

Vill ni se hur roligt en upplåsning av tornet är? Flukta på vårt videoklipp nedan:

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=4WYy3N28Zb0]

Så vad tyckte jag om Det magiska tornet? Allt jag egentligen behöver säga är att jag hade älskat spelet när jag var liten. Magneter är ju kul. Nycklar är också kul. Att chansa på rätt nyckelhål är fantastiskt kul, om man gör det nykter. Att se prinsessan skjutas upp i luften av en fjäder är riktigt kul, oavsett ålder och berusningsnivå.

Som vuxen har jag några invändningar. När vi spelade, så vann trollkarlen varje gång. Detta kan förvisso bero på att jag, som är sjukt intelligent, spelade trollkarlen – men jag vill också tro att trollkarlen, sitt extrastegshandikapp till trots, har ett ganska bra övertag. Hjältespelarna kan ju på sin höjd gissa var nyckeln ligger, och gissar de fel från början och springer iväg åt ett helt tokigt håll… tja, då är det en smal sak för trollkarlen att lugnt lunka fram till rätt hål och roffa åt sig nyckeln. Är detta någonting barn skulle hänga upp sig på? Jag vet då sannerligen inte. Allt jag kan konstatera är att jag har aldrig varit så rättvisefokuserad som jag var när jag var sex år gammal.

Genusmedvetne Björn grymtade även lite över de förlegade könsrollerna i spelet. Den inspärrade prinsessan tillhör förvisso vårt mytologiska allmängods, men varför inte uppdatera det hela en smula och låta en prins sitta inspärrad? Av en elak häxa? Så att prinsen måste fritas av en modig prinsessa? Om SHRECK-filmerna lärde oss någonting, så är det att man kan vinna oerhört mycket på att snurra lite på folks förväntningar. Jag hade onekligen njutit mycket mer av spelet, om det haft lite roligt med sina fördomar.

Men, mina invändningar är förmodligen missriktade. Barn älskar gissningsvis Det magiska tornet, och när allt kommer till kritan är väl det det enda som spelar någon roll. Eller hur?