Among Nobles – de första intrycken

Det här är del 3 i en artikelserie om Kickstarter, så om du inte har läst föregående inlägg i serien så rekommenderar, nej förresten, så kräver jag att du läser de tidigare inläggen också. Orkar du inte leta upp dem i arkivet så hittar dem här och här.

Som Spelglädjes Instagram-följare kunde konstatera för ett tag sen har nu äntligen det första spelet i mitt lilla Kickstarter-projekt landat i mitt knä. Det har varit en lång och oviss väntan, men nu är sanningens timma slagen och det har blivit dags att överblicka och genomlida konsekvenserna av mitt vilda äventyrande. Kickstarter är ju, som ni alla säkert har koll på, helt nytt för mig. När jag valde att backa Among nobles och Burgle bros hade jag ingen aning om vad jag hade att förvänta mig. Pengar i sjön eller geniala investeringar? Grymma/värdelösa komponenter? Frågan jag har ställt mig sedan projektet började är om det finns en anledning till att inga stora utvecklare har tagit möjligheten att lansera de här spelen? Mitt rationella och något pessimistiska jag säger att jo, så är nog fallet, och möjligen kommer jag därför att vara extra uppmärksam och hård mot mina nyförvärv. Dem man älskar agar man ju och allt det där.

Nåväl. Among nobles är äntligen här och det jag tänkte dela med mig av i den här texten är vilka intryck jag fick när jag, likt en finnig oskuld, för första gången fick möjlighet att fingra på den förbjudna frukten. Kände jag mig utnyttjad eller lycklig efteråt? Rentav lite smutsig? Jag lämnar det öppet för er att bilda en egen uppfattning för jag är faktiskt själv inte riktigt säker än.

Förutsättningarna var i alla fall i det närmaste perfekta; en ledig kväll, en förnöjsamt sprakande brasa i kaminen och en riktigt god kopp Zoegas som sällskap. Among nobles låg inplastat i mitt knä och såg sådär inbjudande ut som bara ett sprillans nytt brädspel kan göra. Eller, nu ljuger jag faktiskt ganska mycket. Ja, inplastade brädspel ser fruktansvärt inbjudande ut men Among nobles gjorde inte det. Missförstå mig inte, kartongen är väldigt vacker att titta på i sig, men människorna som pryder omslaget är inte det minsta inbjudande. De stirrade förebrående på mig med sina kalla ögon och jag är helt säker på att de tänkte:

”Du är en imbecill som har lagt pengar på den här leksakslådan. Vad tror du egentligen att den ska innehålla? Något roligt? Nej, allt du kommer att få är en dålig imitation av frasiga klänningar, skandalöst kungasnusk och låtsaskrig. Dessutom är spelet utvecklat i Danmark, landet som gav världen Nicklas Bendtner. Sa vi att du är en idiot?”

Vi kunde verkligen ha fått en bättre start tillsammans, Among nobles och jag. Förutom ovanstående minns jag att jag tyckte att lådan var mindre än jag hade förväntat mig också. Stora, tunga spellådor brukar ju innebära kvalitet och det här var verkligen motsatsen. En mindre låda än förväntat som trots sin litenhet var väldigt lätt. Den skräcken, mina vänner. Skräcken!

Känslan blev inte bättre när jag öppnade locket eftersom kartongen är försedd med en pappinsats modell totalt värdelös. Det gör att regelhäftet behöver förvaras med hela sin tyngd ovanpå ingenting och en hög med spelkomponenter och därför var lite viket. Som lagt i press på en badboll liksom.

Usch, vad negativt allt låter. Det fina med det är att jag nu kan göra en helomvändning och istället berömma allt jag hittade i lådan (förutom insatsen då). Komponenterna som medföljer är av allra högsta kvalisort. Gedigna, färgade kuber och brickor av trä, spelkort med stadig gramvikt och brickor med markörer att pressa ut. Dessutom blir jag imponerad, tacksam och glad över att det medföljer ett helt gäng zip-påsar trots att det inte faktiskt inte behövs fler än de som komponenterna redan ligger i. Dessutom medföljer en full uppsättning med sammanfattningskort där spelets faser, möjliga handlingar och setup beroende på antal spelare tydligt framgår. Fler spel borde dela ut generöst med sammanfattningskort, det hade gjort regellärandet så ofantligt mycket lättare i många fall.

Ni hör, nu är det positiva tongångar igen. Och då har jag inte ens kommit till spelets artwork. Jag har egentligen bara en enda sak att säga om den; den är fantastisk! Ingenting känns billigt eller kostnadsminimerat, utan här känns det verkligen som att John Hammond från Jurassic Park har varit framme. Det kunde nästan stått ”We spared no expense!”, någonstans för så vackert tycker jag att det är. Jag vet att jag klagade på de sura minerna på lådan innan, men det var ju sådär folk såg ut förr i tiden, det vet ju alla!

Historienörden i mig slår volter av lycka när jag ser porträtten av de historiska personligheterna spelet är fyllt med, detta trots att jag inte ens känner igen hälften av dem varken till utseende eller namn (men jo, jag känner igen Ludwig den XV:s älskarinna nedan). Spelet ser faktiskt så historienördigt ut att jag nu börjar tvivla på om jag kommer att hitta någon att spela det med. Intresseanmälningar tas tacksamt via kommentarsfält, mail, Facebook, ICQ, Twitter, Instagram, brev (ja, med frimärke!), påhälsning eller annat valfritt kontaktsätt. Nej, inte Snapchat, där går gränsen.

Reglerna då? Verkar Among nobles så roligt som jag hoppades när jag köpte det? Ja och nej. Min första genomläsning av reglerna kändes något rörig. Kanske var jag berusad av allt brasmys och Zoegas, men jag kände mig faktiskt ganska förvirrad över hur spelet egentligen skulle spelas. Vad är spelets mål och tar man sig dit? Krigandet då, hur gör man? Efter lite repetitionsläsning förstod jag betydligt mer, men reglerna gav i alla fall inte ett superpedagogiskt intryck och ska jag lyckas lura någon att spela med mig är det nog bäst att jag har tagit mig över den barriären själv när det är dags.

Men jo, Among nobles verkar väldigt roligt. Kanske har min entusiasm dämpats något sedan mitt föra inlägg i den här artikelserien, men jag har fortfarande väldigt stora förväntningar på mängden skoj som väntar.

En sista sak också, på regelhäftets baksida tackar utvecklarna alla som har hjälpt till med finansieringen av spelet och det är inte utan att jag känner mig lite stolt. Frågan som återstår är bara om jag framöver kommer att säga att det är ”min förtjänst” eller ”mitt fel” att Among nobles existerar.