Speltyp: kortspel, partyspel Antal spelare: 2-5
Speltid: 15-35 min Språk: Engelska
Ålder: 9+ Tillverkare: Worldshapers
OBS! Jag vill understryka att inga djur har kommit till skada vid skrivandet av den här texten. Eller förresten, om jag ska vara riktigt ärlig så var det en fluga som envisades med att landa på min arm som strök med. Men inga ovanliga djur har skadats i alla fall. På hedersord.
Då och då händer det att jag drömmer mig tillbaka till den tid i livet då jag ostört och alldeles för sent på kvällen/natten kunde ägna mig åt Zoo Tycoon. Det var liksom något speciellt att halvligga i sängen med den finfina laptop som skolan hade betalat och se hur pengarna rullade in i takt med att djuren förökade sig, rymde och gjorde konster.
Nu tänker ni så klart att ovanstående kommer att leda mig till att säga att ”nu kan jag göra allt det där igen, fast i brädspelsform!”. Så är det dock inte alls, Zoomaka som vi ska ta en närmare titt på nu, har inte särskilt mycket mer gemensamt med Zoo Tycoon än att det går ut på att bygga ett zoo. Och att djuren kan rymma. Och att man kan ta betalt för inträde. Okej, jag erkänner att det finns några likheter, men vad sägs om att avsluta den här Zoo Tycoon-jämförelsen och sätta igång med vad vi verkligen är här för att göra, nämligen att tjuvkika lite på ett spel som inte finns ännu?
Ja, ni läste rätt. Zoomaka existerar inte än, men är å andra sidan föremål för en Kickstarter-kampanj i full sving. I denna stund är det 11 dagar kvar av den, så om ni gillar vad ni nu ska komma att läsa är det inte svårare än att följa någon av länkarna i inlägget och göra slag i saken. Först måste ni naturligtvis bedöma om ni verkligen behöver fler spel att backa på Kickstarter, men det avgörandet lämnar jag helt och hållet i era egna händer så kom inte och skyll på mig sen.
Vad är då Zoomaka för något? Jo, det är ett extremt lättviktigt kortspel som översiktligt går ut på att bygga ett zoo, men närmare bestämt går ut på att vara den som först färdigställer fyra djursektioner i olika färger framför sig. En djursektion är… ett nytt ord även för mig, men i det här fallet är det en benämning på en samling djur med gemensamma symboler på. Lätt va?
Låt mig säga såhär, det låter betydligt lättare än vad det är i verkligheten. Visst kan det gå hyfsat smärtfritt att samla ihop djuren man behöver, men det som inte nämnts ännu, och som spelar en elefantligt (häpp!) stor roll är motståndarna. För om jag har börjat samla på apdjur och enligt alla djurskyddsregler i världen har låtit en schimpans och en gorilla flytta in i min park, vad är det då som säger att min bror, som sitter med en ensam liten babian i sitt patetiska zoo inte kommer att försöka sig på att stjäla dem? Det ska jag tala om mina vänner: det finns absolut ingenting i världen som säger att han inte kommer att stjäla dem utan snarare är det så att han definitivt kommer att försöka. Zoomaka är nämligen ett spel där man skor sig lika mycket på motståndarna som sig själv.
Vad sägs exempelvis om att kräva inträde av en motståndare för att han så gäääärna vill titta på några av dina djur med barnen? Eller att, självklart oskyldigt visslande, råka släppa ut några djur? Eller att skicka en ficktjuv som stjäl en motståndares pengar? Karantän? Varför inte. Allt detta, och mycket mer, finns det kort för i Zoomaka och det enda som behövs är lite flyt i kortdragandet och en intet ont anande motståndare att utsätta.
Ni anar säkert själva hur Zoomaka utvecklas, men för att vara tydlig: ganska snart förvandlas det trevliga zoo-byggandet till en storm av nedriga attacker och ännu nedrigare hämndförsök. Planer går i stöpet, djur rymmer, pengarna tar slut och till råga på allt visar det sig att en av motståndarna dricker enorma mängder kaffe och därför orkar vara elak fler gånger än normalt. Björn blir sur. Jag skrattar. Jag blir sur. Björn blir glad igen. Alla skrattar. Alla surar. Sådär håller det på, men oavsett hur många surkartar man har vid bordet kan man lita på att det finns minst en som är väldigt glad och att glädjen och surandet kommer att flytta oftare än Per Lernström syns i TV.
En väldigt stor del av Zoomaka består alltså av att vara mer eller mindre elak och en inte riktigt lika stor del handlar om att vara kreativ på hemmaplan i sitt zoo. Visst går det i slutändan ut på att samla djursektioner i sin egen park, men jag vill påstå att man mer eller mindre alltid gör det med ofrivillig hjälp från motståndarna. Jag tror att man antingen gillar den här typen av spel eller starkt ogillar dem, men om man, som jag, gillar lite tuffa tag ibland så törs jag lova att Zoomaka är ett alldeles utmärkt alternativ att ägna sig åt. Det är extremt lätt att lära sig, snabbt att spela och det framkallar mängder med nervösa, skadeglada, småsura men framförallt, glada skratt. Vi har faktiskt haft så pass roligt att jag, om bara några minuter, kommer att placera 160 hårt beskattade riksdaler i de svenska konstruktörernas penningpung.
ZOOMAKA! (vad nu det betyder, men det kändes som ett coolt avslutningsord)
