Speltyp: partyspel Antal spelare: 4-12 Speltid: 40 minuter Språk: engelska/svenska Ålder: 10+ år Tillverkare: Repos productions
I mitt jobb har jag träffat människor som kommunicerar enbart genom bilder och mina tankar kring det har alltid varit att det är ett smidigt och bra sätt att uttrycka sig på. Kan man inte prata så måste ju det, i all sin enkelhet, väl vara ett genialiskt sätt att göra sina åsikter hörda? Men så fick jag, via Enigma Games/Asmodee Nordics, möjlighet att prova Concept, ett spel som går ut på att just förmedla sig via bilder och symboler, och man kan väl säga att jag därmed har upptäckt några svårigheter i ämnet.
Concept är, rent regelmässigt, väldigt enkelt att lära sig. Målet är något så simpelt som att ha flest poäng när speltiden är slut och det inträffar när samtliga 12 dubbelpoängmarkörer är utdelade till lyckliga ägare. Att samla poäng? Jo:
Varje runda bildar två spelare ett tillfälligt lag som ska hjälpas åt att förmedla ett ord, ett namn eller ett uttryck, som de väljer ut själva på ett kort, till övriga deltagare. Därefter är det dags att börja kommunicera, enbart med hjälp av spelplanens bilder och symboler och under strikt tystnad. Till sin hjälp har de pjäser och kuber i olika färger som kan bilda ett eller flera ”koncept” (som är samma sak som ledtrådar). Eftersom det här är något jag tycker är ganska krångligt att förklara i text tänker jag använda mig av två exempel från regelhäftet, tillverkaren har nämligen gjort ett utmärkt jobb att fylla de korta reglerna med konkreta tips.
Tittade du noga på bilderna? I så fall förstår du nu precis hur berättandet i Concept fungerar. När någon av de övriga deltagarna lyckas gissa rätt får de en dubbelpoängmarkör, medan de tillfälliga lagkamraterna som förklarade får varsin enkelpoängmarkör. Därefter bildas ett nytt lag i medsols ordning och en ny omgång tar vid.
Enkelt va? Ja, det verkar i alla fall så men jag kan säga att det är svårare än man tror att få folk att förstå den allra simplaste sak; Concept är helt klart ett spel som kräver träning för att bli bra på. Det är nämligen en sak att hitta symboler som man själv tycker passar, men en helt annan sak att få övriga i sällskapet att förstå vad man menar. De många möjligheterna på spelplanen kan lätt göra att man lockas att ge alldeles för många ledtrådar istället för att hålla sig till ett par ”tydliga” och ju mer man trasslar in sig, desto större blir förvirringen. Som väl är finns det ingen tidspress att ta hänsyn till och det finns heller inga begränsning i att ändra ledtrådarna eller rentav tömma hela rasket och börja om från början.
Concept kategoriseras som ”partyspel”, men man ska vara medveten om att det är ett ganska torrt sådant. Här är det mer fokus på klurighet, förmåga att visualisera och aha-upplevelser än skratt, humor och rapphet. Samtidigt vill jag påstå att det absolut inte är något negativt, partyspels-genren, som generellt är överbefolkad av blanka lådor fyllda med ganska låg nivå, behöver verkligen seriösare spel som jämnar ut förhållandena och städar undan tramsstämpeln lite grann.
Korten med ord och uttryck är indelade i tre nivåer av svårighet. I grundreglerna görs det ingen skillnad poängmässigt beroende på vilken nivå som används, vilket jag kan tycka är synd. Förmodligen har också konstruktörerna insett detta eftersom de tipsar att man kan dela ut valfri mängd bonuspoäng om man vill, men någonstans känns det lite slarvigt och lite väl enkelt att det överlämnas helt till spelarna istället för att en färdig variant presenteras.
Med det sagt så vill jag fylla på med att jag gillar Concept. Det finns absolut alternativ som jag tycker är roligare, t.ex. HINT och When i Dream, men inte desto mindre är Concept ett spel som verkligen gnuggar mina knölar som tycker om klurigheter och kreativitet. Avsaknaden av tidspress gör också att det, även om det är huggsexa bland de gissande deltagarna, skapas en ganska lugn och koncentrerad stämning runt bordet. Min upplevelse är att Concept mer skapar en önskan och strävan efter att besegra uppgifterna tillsammans än att besegra varandra (som det ju faktiskt egentligen går ut på). Därför är det också så att Concept inte bara fungerar bra att avnjuta tillsammans med kaffe eller vin, det är dessutom perfekt att börja spela redan när efterrätten är framdukad.
Ärligt talat, det finns faktiskt inte särskilt mycket negativt att ta upp om Concept. Det är ett lättlärt, gediget och anpassningsbart partyspel som, i all sin enkelhet, presenterar en seriös utmaning istället för glättigt trams och det är väl egentligen med det i åtanke som man får försöka räkna ut om man gillar det eller inte. Jag räknar till inte mindre än 11 spelprisnomineringar från 2014 (varav Spiel des Jahres är en av dem) på lådan. Så många jurygrupper kan väl inte ha fel, eller? Antagligen kan de det, men jag tycker helt klart att de var något på spåren.
Facit: Donald Trump
