Gothcon 2018

Förstagångsbesöken står som spön i backen nu för tiden och i påskas var det dags för ännu ett i form av Gothcon. Det här var inte bara mitt första besök på Sveriges äldsta spelkonvent utan faktiskt också mitt första besök på ett spelkonvent överhuvudtaget. Jag hade varken förväntningar eller planer med det hela, det var helt enkelt en liten tripp så spontan som en bilfärd från Kristianstad till Göteborg nu kan vara.

Fast det började inte bra. Jag fick gå upp i så mycket otta att det nästan var kväll för att hinna hämta Herr Baguette utanför Chateu de corneille kl 07. För att hinna med detta avstod jag allt vad frukost, morgonmys och framförallt morgonkaffe heter och räknade kallt med att tillfredsställa i alla fall det sista behovet på McDonalds i Halmstad. Väl där hade jag kört i närmare två timmar och var således rejält sugen på lite rykande varmt, smaskigt och väldoftande kaffe. För att spara tid, Herr Baguette skulle nämligen vara med i en turnering i Twilight Struggle klockan 10, bestämde jag oss för att det var läge att beställa direkt från bilen. Kön var välgörande liten i form av en alena bil och inte en övrig kotte syntes till på hela Eurostop, men trots detta ombads vi vänta när vi kom fram till beställningstjofräsen.

När vi väl hade fått beställa tog det en evighet för den stackars pojken i luckan att växla Herr Baguettes sedel (han använder fortfarande sedlar, jag tror att det har med revolutionsrisk att göra) och sedan… väntade vi. Det tog de stackars tonåringarna som arbetade med restaurangens snabbaste beställningssätt en kvart att leverera två kaffe till oss.

I höjd med Falkenberg upptäckte jag att mitt svarta kaffe var odrickbart eftersom det var fullt med mjölk. Jag blev upprörd. Inte så mycket kanske, men sådär lagom putt som man kan bli när man har kört bil i två timmar och blir rånad på det morgonkaffe man både behöver och behöver. Jag svor att hämnas genom att totalsåga bemötande, beställning och kvalitet på mcfeedback.se, men när jag satte mig ner för att göra så visade det sig att jag behövde kvittot från mitt köp för att framföra mitt jämmer. Hade jag något kvitto? Självklart inte. Grabben i luckan visste uppenbarligen vad han gjorde när han behöll det.

Nåväl. Vi kom fram till Göteborg till slut och väl där var det en baggis att ta sig fram till Hvitfeldska gymnasiet och Gothcon. Herr Baguette slog sig genast ner för att lira Twilight Struggle med en fantastiskt trevlig kvinna vid namn Valentina. Själv… hejade jag på Valentina och försökte kicka igång min sargade lekamen med inmundigande av kyckling-curry-baguetter.

Man kan väl säga att den första dagen på Gothcon bestod ganska mycket av att cirkulera på området, prata med folk och titta in i alla klassrum där det spelades för glatta livet. Framåt eftermiddagen lockades jag och Baguetten in i att tävla i Pandemic Survival, vilket visade sig vara en riktig höjdare. Det går ut på att spela Pandemic i par och vara först med att bota alla fyra sjukdomar eller att helt enkelt vara sist kvar när övriga har förlorat. Spelets hemskheter sköts av en spelledare med en preparerad infektionskortlek så det var helt klart upplagt för ett spännande parti! Tyvärr lyckades vi inte vinna, ett annat par visade sig vara extremt snabba på att bota, men vår efterhandsanalys av det hela visade ändå att vi hade gjort bra ifrån oss och förmodligen varit med i toppstriden om spelet hade fått pågå längre.

Därefter träffade vi Herr Baguettes bror Herr Limpa och hans 12-åriga son Mackan, vilket resulterade i att vi spenderade resten av dagen och kvällen på att spela Betrayal at Baldurs gate, som är samma sak som Betrayal at house on the hill fast med annat tema. Det var såklart helfestligt och roligt, även om jag föredrar temat i House on the hill framför Baldurs gate-ditot.

Dagen efter tog vi sovmorgon. För första gången på nästan två år fick jag möjlighet att sova ända till 9.30 utan att bli det minsta Meeple-väckt vid 6.32 och jag var så klart inte sen att dra fördel av det. Sådär framåt 11 ramlade vi åter in på Hvitfeldtska då Herr Baguette hade kvalificerat sig för final i Twilight Struggle. Jag, som kände mig färdig med att se USA och Sovjet banka på varandra gav mig ut på upptäcktsfärd och hamnade av en slump i Världsregeringens klassrum. Där hade jag nöjet att träffa Victoria, en av utvecklarna, och det kanske något mindre nöjet att få pisk av henne i politisk maktkamp. Fast nu överdriver jag faktiskt, jag hade störtkul och insåg att jag borde spela Världsregeringen lite oftare.

Därefter träffade jag supertrevliga Daniel (@meeple.people på Instagram) som hade den goda smaken att locka mig med ett parti Sagrada. Oj, det där är verkligen en titel som har flugit under radarn för min del och oj, vad bra, roligt, klurigt och mysigt det var! Att bygga kyrkfönster med hjälp av tärningar visade sig vara roligare än lustgas och nu väntar jag bara på att Sagrada ska gå att få tag på igen så att jag kan beställa hem ett alldeles eget. Recension lär följa!

Dagen avslutades på Herr Limpas kontor (han jobbar nämligen på skolan) där en spännande kamp i Dinosaur Island utspelades mellan mig, Herr Baguette, Herr Limpa och Mackan. Ju fler gånger jag spelar det där spelet, desto mer förälskad blir jag i det. Det formligen dryper av nostalgiska vibbar för Jurassic Park-älskare och är dessutom ett riktigt, riktigt bra spel. Ge mig ett par partier till så lovar jag att föda fram en stor, häftig och heeelt ofarlig recension! Den bästa dinosaurieparken visade sig för övrigt tillhöra undertecknad, medan 12-årige Mackan bärgade andraplatsen (snyggt spelat!). Herr Baguette… kom sist… vilket nog inte gjorde honom något eftersom han hade visat sig vara bäst i hela Göteborg på kallt krig tidigare på dagen.

Vad tyckte jag då om Gothcon? Jo, på det hela taget tyckte jag att det var hemskt trevligt att leva och andas brädspel med likasinnade under några dagar. Eftersom Herr Limpa hade ett eget kontor som vi kunde vara på tog vi kanske inte vara på de sociala förutsättningarna på allra bästa sätt, men det var ju för att spela spel vi var där och det var precis vad vi gjorde. Matmässigt var det billigt, jag levde jag på baguetter i två dagar och dessutom var kaffet gratis och gick att få svart! (läs och lär McDonalds i Halmstad)

Den stora nackdelen får väl ändå sägas vara inträdespengen som jag inte riktigt kände var motiverad. Visst, det kostar säkert en hel del att dra runt Gothcon-apparaten men 450 spänn känns ganska hårt i plånboken i förhållande till vad man får, speciellt när man tänker på att ett inträde i Essen går på 31 euro.

Men på det stora hela var det precis som vanligt när brädspelare är i farten. Mysigt, trevligt och en allmänt kärleksfull stämning som är svår att uppnå någon annanstans; risken är således att jag sticker upp (1.95) på fler konvent framöver!