Speltyp: äventyrsspel, samarbetsspel, expansion Antal spelare: 2-4 Speltid: 90 min Språk: engelska Ålder: 10+ Tillverkare: Space Cowboys
OBS: Jag ska hålla den här recensionen så fri från spoilers som det går, lita på mig!
Det är återigen (för andra gången på bara en månad!) dags att sätta tänderna i ett expansionsscenario till T.I.M.E. Stories. Den här gången får vi möjlighet att resa tillbaka till det forna Egypten och spendera lite tid på faraonernas tid i Under the mask, vilket bara tanken på får mig att bli alldeles till mig i trasorna. Om jag inledningsvis klagade på att expansionen Prophecy of dragons utspelade sig i en alternativ verklighet så var ljudet i skällan det rakt motsatta den här gången. Förväntningarna var skyhöga på vad som väntade.
Inget egyptiskt äventyr fungerar särskilt bra utan lite gravplundring och Under the mask är absolut inget undantag. Ovärderliga skatter har försvunnit, vilket så klart måste fixas till med hjälp av lite tidsresor… och där kniper jag käft och uppfyller mitt spoiler-löfte.
Det är lika bra att jag klämmer ur mig det innan jag spricker: Under the mask var en fantastisk upplevelse! Det är uppe och tangerar det första äventyret Asylum på min favoritlista, och det enda som hindrar Under the mask från att passera är förmodligen den känsla av nyhetsbehag som fanns på Asylum-tiden. Av etikettsmässiga skäl ska jag nu förklara varför jag känner såhär (recensioner bör nämligen innehålla ett visst mått av subjektiva tankar och dessutom vore det extremt märkligt (men mänskligt!) om jag avslutade nu och gick och badade istället).
Punkt 1: Under the mask är väldigt inriktat på att utforska, upptäcka och fundera. Faktum är att vi kunde ha klarat äventyret utan att slåss en enda gång, vilket passar mig utmärkt. Missförstå mig inte, det finns definitivt anledning att känna sig hotad då och då, men är man strategisk och försöker undvika rena skärmytslingar så kan man faktiskt slippa att bloda stålet en enda gång. För mig är det här en styrka som ger äventyret ett lager av frihet som jag saknade framförallt i Marcy Case; det är liksom upp till mig själv hur jag vill ta mig an de problem jag ställs inför.
Punkt 2: I Under the mask introduceras vi för ett helt nytt sätt att hantera karaktärer. Det finns något snåla fyra karaktärer att välja på från början, men anledningen till att jag inte svär och spottar över det är att de är trovärdiga och har egenskaper som känns väldigt spännande. En annan, mycket större, anledning till att jag inte spottar och svär kan jag dessvärre inte gå in på, men låt mig i alla fall säga att vi i Under the mask introduceras till ett oerhört intressant och strategiskt sätt att hantera karaktärerna som jag hoppas få uppleva fler gånger i framtida äventyr.
Punkt 3: Spänningen. Ett scenario som framkallar sådan spänning och nervositet att jag känner mig tvungen att vanka av och an i rummet förtjänar inget annat än en rejäl eloge. Mitt vankande var så klart inget som pågick under hela äventyret, det finns gott om tid för kaffemys också, men från det ögonblick då jag började göra spår i parketten till till jag fann anledning att sluta var utan tvekan bland det mest gastkramande jag har upplevt i brädspelsväg. Aaaaah, jag vill så gärna berätta mer men jag har ju lovat…
Artwork-mässigt så tycker jag att Under the mask är alldeles utmärkt egentligen. Hade jag inte varit bortskämd med hur fantastiskt det kan vara i form av Asylum så hade det varit högsta betyg här. Någonstans börjar jag undra om det där fantastiska konstnärskapet vi bjöds på i det första äventyret var ett litet självmål av utvecklarna. Varför skapa något så underbart vackert när man därefter tänker sänka nivån, liksom? Jag får helt enkelt fortsätta drömma och hoppas men börjar kanske misströsta något, ska erkännas.
En annan reflektion jag gjorde var att jag inte såg T.I.M.E. Stories-mekanismen med att börja från början om och om igen som något problem. Jag har svårt att sätta fingret på exakt varför, men kanske berodde det på att vi ständigt gjorde små strategiska förändringar och att jag var så rysligt förtjust i temat. Hur som helst får man räkna med att spela Under the mask 3-4 gånger, jag har svårt att se att det skulle gå att genomföra på färre spelningar.
Därmed är nog allt jag kan säga utan att framstå som en lögnare av monumentala mått nedtecknat. Samtidigt passar det mig ganska bra, för i skrivande stund är det, som ni alla säkert är väldigt medvetna om, rysligt varmt både inne och ute. Man kan säga att nästa expansion, Expedition: Endurance, som utspelar sig under en Nordpols-expedition år 1914 lockar av mer än en anledning. Men fram tills dess: glass och bad.
Min topplista just nu:
Asylum
Under the mask
A prophecy of dragons
The Marcy Case
