Plötsligt händer det; den vingklippte fågeln flyger igen. Den kutryggige rätar på sig och den slutna blomman öppnar upp sig. Folkhögskolan har återigen visat sig vara livsavgörande i unga människors liv, halleluja! Ibland får det vara så, ibland sluter sig mörkret tätare och inget ljus faller över våra kursdeltagares liv. Det går inte alltid väl. Det gäller därför att ta vara på de positiva exemplen men också att aktivt medverka till att skapa dem. ”Det goda mötet” sker inte av sig självt.
Plötsligt händer det; tio-tjugo ungdomar träffas varje fredag och spelar brädspel tillsammans. Stämningen är på topp. Skrattet klingar. Ingen måste vara där. Gemenskap skapas: mellan kursdeltagare, mellan skolans olika kurser, mellan personal och kursdeltagare – mellan människor. Och det händer något i mötet. Självförtroenden stärks, tungor lossnar, sociala förmågor stärks. Här är det ok att bara vara; att få vara sig själv, i en kravfri och lustfylld miljö. Det här är brädspel. Vi är på Glimåkra folkhögskola – min (och Martins) arbetsplats.
Det ligger något magiskt och närmast rituellt över att spela brädspel. Känslan när man försiktigt drar av locket på lådan och med ömhet tar ut komponenterna. Lådans innehåll? Någon kanske ser tärningar och annorlunda kartongbitar, själv ser jag ett konstverk och ett löfte om en trevlig eftermiddag. Det är ett behov som stillas; människan är en spelande varelse – Homo ludens. Och tillsammans skapas något av bestående värde. Kommunionen består inte bara av det fika som fysiskt inmundigas utan också av den andliga gemenskap som skapas i det goda mötet.
En historia berättas tillsammans och det är vi som är aktörer. För en stund får vi vara ”Imperiet” och ”Rebellerna” i Star Wars: Rebellion. Pojken i mig gläds över att kunna få ha inte en utan TVÅ dödsstjärnor att leka med. Det gör liksom inget att jag av misstag lyckas omintetgöra en av mina egna planeter för rundan efter gottgörs jag av prinsessans Leias infångande. Att jag dessutom lyckas frysa ner henne i karbonit, för att sedan iscensätta hennes frigörande och skicka med henne en dold homer beacon som sedan leder mig till rebellernas bas, det är lycka!
När spelet är slut finns berättelserna kvar liksom känslan av gemenskap. Brädspelet bjuder också in olika sinnen att få fröjdas. Du får skåda det vackra, gärna lyssnandes till helt rätt playlist. Vilket privilegium att få känna känslan när du mot alla odds lyckas riva av en ondskefull kombo som totalt grusar medspelarens planer. Det taktila får utlopp – komponenterna bokstavligen ber om att få klämmas och pillas på, men visa för all del respekt. Spelet vill bli klätt, ställt på piedestal och bli omvårdat. Det ropar på oss och dess budskap är: Spela för livet, lev för att spela, bejaka det lekande barnet du har i dig!
Varje fredag efter lunch hörsammar jag spelets åkallan och jag har dessutom äran att få hålla i förrättningen. Balsam för en sargad själ är vad det är och vet då att vi talar om en själ som svårt härjats av Cthulhu. Gott är det att få vara överstepräst för vår brädspelsförsamling.
