Speltyp: strategispel, familjespel Antal spelare: 1-5 Speltid: 40-70 min Ålder: 10+ år Tillverkare: Stonemaier Games Wingspan på Boardgamegeek
Vid två tillfällen i mitt liv har jag känt en önskan om att bli fågelskådare. Första gången var när jag bodde på ett bed and breakfast i skotska Tobermory. Ägarna (hängivna fågelskådare) hade ordnat ett fågelbord utanför ett fönster i matsalen, vilket gjorde att man kunde spana efter söta fåglar istället för att stirra på sin halvbrända skiva rostat bröd.
Såhär några år senare kan jag dock inte räkna upp en enda fågelart jag såg där. Jag har däremot livliga minnen av de råttor och ekorrar som försökte roffa åt sig en matbit, så det var kanske snarare idén om att ha ett bed and breakfast i skotska högländerna som lockade mig, mer än själva fågelskådandet.
Andra gången jag har känt en dragning till det befjädrade vildmarkslivet var när jag packade upp Wingspan. Efter att ha blivit van vid spel med tunna kort, gråa plastfigurer, otaliga dammiga historiska teman och illustrationer som hämtade från Google stock photos, landade Wingspan som en stilig och färgglad kolibri i min hand. Fast ärligt talat kände jag nog mer för att stanna inne och klappa på alla fina komponenter, än att kräla i härsken sumpmark utrustad med kikare. Så någon fågelskådare blir det nog inte av mig. Men en flitig Wingspan-spelare är inte fy skam det heller.
Vad är det då som är så tjusigt med Wingspan? Jo, de linnepräglade korten som får en att känna sig som en oövervinnerlig storspelare i Las Vegas. Fågelmataren, som även fungerar som tärningstorn. Äggen, som man mer än en gång får hejda sin hand från att försöka föra till munnen, eftersom de ser ut som de mest delikata dragéägg en påskafton kan bjuda på. Till och med regelboken är tryckt på ett lyxigare material än många spel använder till sina huvudkomponenter. Och då har jag inte ens kommit till illustrationerna. Det kvinnliga teamet bakom Wingspan har skapat otroligt vackra och detaljrika handmålade teckningar av de 170 fåglarna.
I Wingspan iklär vi oss rollerna som fågelentusiaster. Det är ett kortbaserat spel där varje person har ett eget bräde att spela ut sina fågelkort på. Under spelets gång plockar man mat, samlar fågelkort och lägger ägg för att få så många poäng som möjligt. Eller – beroende på hur livlig fantasi man har – för att skapa ett naturreservat som är så attraktivt för fåglar som möjligt.
Brädena är uppdelade i tre habitat: skogsmark, ängsmark och våtmark. Varje fågelkort är unikt och de flesta har olika förmågor som hjälper dig att åstadkomma fler och effektivare saker.
På sin tur kan man välja mellan fyra olika handlingar.
1. Spela ut ett fågelkort från handen, genom att betala dess kostnad i mat och eventuella ägg.
2. Ta mat och aktivera förmågorna hos de fåglar du har spelat ut i skogsmarken.
3. Lägga ägg och aktivera förmågorna hos de fåglar du har spelat ut i ängsmarken.
4. Dra nya fågelkort och aktivera förmågorna hos de fåglar du har spelat ut i våtmarken.
Man markerar sina handlingar genom att placera ut träkuber och turas om tills alla har använt sina kuber.
Spelet pågår under fyra rundor. Under varje runda finns ett visst mål att sträva efter, t.ex. antal spelade fåglar i skogsmark. Efter varje runda lämnar man kvar en av sina kuber på den poäng man har uppnått när det gäller målet – alla får alltså en handling mindre att utföra per runda. En lysande mekanik som gör att man mot slutet ofta gnisslar tänder över att man inte får göra ”bara en sak till!”.
Vilken mat som är tillgänglig bestäms genom att slå tärningarna med matsymboler i fågelmataren. När det bara finns mat av en typ kvar är det tillåtet att slå om tärningarna. Vad gäller fågelkort ligger tre stycken vända uppåt och om ingen av dem passar ens storslagna planer kan man chansa och ta från en draghög.
Wingspan är inte bara vackert på ytan utan också beroendeframkallande att spela. Det bjuder på intressanta strategiska beslut trots att det går relativt snabbt – ofta någonstans runt en timme för två spelare. Tiden känns välinvesterad, skulle man råka ha betänketid över så finns det alltid någon tofsmes med punkfrilla att skratta åt, eller lite fakta om varje fågel att begrunda.
Man kan spela många gånger utan att det känns upprepande. Det tar lång tid innan man har sett alla de 170 fågelkorten, även om många förstås liknar varandra när det gäller förmågor. Målen för varje runda varierar, precis som de privata bonuskort som ger poäng.
Är det ett spel för nybörjare? Handlar det om någon som aldrig har spelat ett modernt brädspel, så skulle jag börja med att introducera Carcassonne och kanske plocka fram Wingspan lite senare. Jag tvekar däremot inte att presentera det direkt för någon som har vant sig vid tanken på att brädspel inte måste innebära att gå dit tärningen visar och skratta skadeglatt när motståndaren har otur med sina kast. Eftersom Wingspan numera finns i svensk översättning är det också lämpligt för familjer med lite äldre barn och hyfsad koncentrationsförmåga hos stora och små. Det är lätt att lära sig reglerna, men svårt att fatta de bästa besluten.
Från 1 till 5 spelare står det på kartongen, vilket stämmer. Solovarianten, skapad av Automa Factory, är tillfredsställande att spela och påminner en aning om att möta en riktig motståndare. Vid 5 spelare tar det förstås längre tid, men det är inte fullt så outhärdligt segt som spel med mycket downtime kan vara när man maxar antalet deltagare.
Wingspan funkar också bra på 2 spelare. Det kan dock uppstå situationer där din motståndare lyckas spela ut fåglar som ger hen mat direkt från förrådet, och sen sitter du där med en massa fiskar i fågelmataren som aldrig byts ut, när du mest av allt längtar efter smaskiga bär att mata dina fåglar med.
Det finns några fåglar som vissa anser vara så effektiva att de inte ens vill spela med dem (common raven, chihuahuan raven, killdeer och Franklin’s gull) eftersom det kan vara lika med given vinst om en erfaren spelare får dem i sin starthand. Med dessa fåglar kan man byta ett ägg mot två mat från förrådet, respektive ett ägg mot två kort. Personligen accepterar jag att ett strategispel som inte är superkomplext bör innehålla ett visst mått av tur, men upplever man det här som ett problem så är det enkelt att plocka bort dessa fyra kort.
Men, här kommer vi ändå till Wingspans stora svaghet. Ägg finns att få i överflöd jämfört med mat och fågelkort. Äggen är dessutom värda en poäng var. Det leder till att det i många fall är bäst att använda sina allra sista handlingar till att bara plocka ägg. Bäst poängmässigt alltså. Underhållningsmässigt har det begränsat värde. En annan nackdel är bristen på spelarinteraktion, för den som gillar det. Man sitter och bygger sitt eget reservat, även om man förstås påverkar andra spelare genom den mat och de kort man tar och ibland också genom fåglars specialförmågor. Eftersom jag skriver det här när två expansioner (European och Oceania) har släppts, så råkar jag dock veta att dessa svagheter balanseras, framförallt i Oceania. Där finns det såväl mer spelarinteraktion som en helt ny typ av mat och framförallt arrangeras det färre äggfester.
Jag rekommenderar varmt Wingspan, med två förbehåll. Man bör kanske inte gå direkt från Monopol till Wingspan, och man bör heller inte gå från de mest komplicerade strategispelen och förvänta sig ett spel helt utan slump. För oss som befinner oss mittemellan dessa ytterligheter är det ett stiligt och underhållande spel som ofta hamnar på bordet.
