Recension: Herrlof

Speltyp: kortspel, familjespel  
Antal spelare: 2 Speltid: 30 min 
Ålder: 10-100 år Tillverkare: Jolly Dutch Productions  
Länk till Herrlof på Boardgamegeek

Herrlof, Herrlof. Ursäkta min franska, men vad i hela helsinki betyder egentligen det? Jag har så klart googlat nu, men fram tills nyss ägnade min hjärna sig åt att hitta på mer eller mindre rimliga betydelser. Min favorittolkning är nog den om att Herr Löf är en avlägsen och extremt efterhängsen släkting som dyker upp hos Herr Padda när det ska till att susa som allra mest i säven, men jag skulle också vilja slå ett slag för att Herrlof skulle kunna vara ännu en karaktär som Solstollarnas Direktör Knegoff använder sig av. Den riktiga betydelsen? Vi kommer till den.

Vad som otvivelaktigt kan slås fast är att 2021 så är Herrlof ett behändigt litet kortspel designat för endast två spelare. Det är inte revolutionerande på något sätt, men jag överraskas ändå över hur bra det kan fungera att stjäla grunden från det klassiska (och jätteroliga!) kortspelet Plump och sedan krydda det med några nypor flugsvamp. Herrlof är nämligen som Plump i rage mode. Spelet innehåller, som många andra kortspel, fyra färger (korten är numrerade från 1-9) och några specialkort. Med hjälp av dessa försöker man sedan samla ihop 50 poäng så fort man kan; gärna så pass snabbt att man är före motståndaren och vinner. Annars förlorar man.

Herrlof är i grunden ett helt vanligt sticktagningsspel. Här påminns jag om regelförklaringsdebaclet jag drabbades av när jag skulle förklara The Crew: The quest for planet nine för min inkompetente, småkorpulente vän Björn, så nu passar jag återigen på att infoga Wikipedias förklaring kring sticktagningspel:

”Sticktagningsspel är en grupp av kortspel, som kännetecknas av en speciell spelmekanism. Denna grupp omfattar majoriteten av västvärldens kortspel. I ett typiskt sticktagningsspel spelar deltagarna i tur och ordning ut varsitt kort som tillsammans bildar ett stick. Vanligtvis gäller regeln att varje spelare om möjligt måste lägga ett kort i samma färg som det först utspelade kortet och att den spelare vinner sticket som lagt kortet med den högsta valören i denna färg, eller, i åtskilliga sticktagningsspel, den som lagt det högsta trumfkortet.”

Innan man börjar tävla om varje spelrundas 15 potentiella stick (varje spelare börjar med 15 kort), slumpas trumffärg och därefter skriver man i hemlighet det antal stick man beräknar att ta på sitt protokollblad. Sen börjar den rätt så snåriga uppgiften att få sin beräkning att bli sann genom klurigt och strategiskt kortspelande blandat med hederligt flyt. Och just ja, flugsvampen. Herrlof innehåller nämligen två specialkort och ovanpå det aktiveras speciella effekter via korten numrerade 1, 3, 6 och 9. Låt mig utveckla i en prydlig punktlista:

• 1: Vinner man ett stick med detta kort får man stjäla ett stick från sin motståndares hög.
• 3: Spelar man ut detta kort får man omedelbart ta det översta kortet i draghögen (de kort som blir över när 15 kort var har delats ut) och sedan lägga tillbaka ett.
• 6: Vinner man ett stick med detta kort får man slumpmässigt dra ett av motståndarens kort och därefter ge tillbaka ett.
• 9: Vinner man ett stick med detta kort får motståndaren börja nästa tur (normalt börjar alltid den som vann det senaste sticket).
• Valknut: Spelar man ut detta specialkort ”förstör” man sticket så att det utgår ur spel. Spelar båda spelarna ut valknut i samma tur byter man dessutom trumf-färg slumpmässigt. Låt kaoset i de tidigare beräkningarna börja!
• Hagalaz: Detta specialkort är lägre än alla andra kort och är alltså väldigt bra om man vill förlora ett stick.

Efter varje 15-kortsrunda utdelas poäng beroende på hur många stick man har tagit och bonus utdelas dessutom om antalet stämmer med vad man skrev på sitt blad och/eller om man har lyckats klara sig med bara 3-4 vunna stick. Spelet avslutas om någon har nått 50 poäng eller efter maximalt 10 rundor.

Nu tror jag faktiskt att jag har gjort något som aldrig tidigare har skett på Spelglädje: jag har redovisat alla reglerna i ett spel. Det kan ju tyckas onödigt, men det visar också på hur enkelt Herrlof är regelmässigt. Man plockar i princip upp det och börjar spela, och spelar gör man med fördel i trädgården, i tältet, på stranden eller på resan. Detta är vad jag skulle kalla ett ypperligt spel att bära med sig varhelst man går (spela dock inte på poolbottnen, där är bedrövliga Zombie Dice fortfarande ohotad etta).

Jag hade varken förväntningar på, eller förutfattade meningar om, Herrlof, men det överraskade mig verkligen positivt. Att det är designat för två spelare kombinerat med Plump-släktskapet gör det till en riktigt angenäm upplevelse. Den lagoma mängden specialeffekter skapar dessutom så många okända parametrar och taktiska krumbukter att det faktiskt känns som att man är fler än två som spelar. Det är heller inte svårt att ha roligt om man lyckas stjäla ett stick av sin motståndare under sista rundan och därmed spräcker hens beräkning och räddar sin egen. Minen är oslagbar. I alla fall på min vän Lennartsson.

Sen ska jag vara ärlig och säga att om man bara har koll på reglerna så går Herrlof att överföra och spela med en helt vanlig kortlek. Detta har designern försökt sminka över genom att tillföra ett coolt och fullständigt meningslöst skandinaviskt vikingatema. För dig som har undrat är det alltså nu dags att avslöja att Herrlof är ett fornnordiskt ord som ungefär betyder ”ära vunnen i krig”. I regelhäftet kan man läsa om hur hövdingatiteln hos vikingarna inte ärvdes utan förtjänades genom strid. Denna strid är alltså vad sticktagningsspelet Herrlof försöker simulera genom att låta deltagarna spela kort om att komma först till 50 poäng. Alltså… missförstå mig rätt. Det är kul med tema, men här blir det faktiskt så löjligt att min inre sura farbror vaknar till liv. Försöket att tematisera spelet är så dåligt att… ja… korten har en massa ludna vikingar och fornnordiska tecken på sig i alla fall. Min erfarenhet är att man, om man ens lägger märke till dem, beundrar dem lika mycket som klöver-symbolerna på vanliga kort; man har helt enkelt har fullt upp med att spela.

Men spela vill man och det vill jag vara tydlig med när jag nu har spytt lite galla över det onödigt onödiga temaförsöket. Herrlof är ett väldigt trevligt spel i all sin enkelhet och det har redan fått sig en mysig plats i min samling. Som jag skrev i början är det på intet sätt revolutionerande, men det vilar på en stabil grund av klassiskt kortspel och det är kul och inte alls ansträngande att spela. Snabbt att plocka fram, snabbt att spela och snabbt att uppskatta, helt enkelt. Faktum är att jag ska fråga Frugan om hon vill spela ett parti nu och hon kommer att tacka ja. Det är ett bra betyg.

Fotnot: För den nyfikne kan jag berätta att symbolerna valknut och hagalaz som finns på specialkorten betyder ”den slagnes hjärta” och ”hagel”. Betydelserna har absolut inget med kortens funktioner i spelet att göra, de ser bara coola ut.