Dag 2 började med att jag och Herr Baguette småskyndade till Dice Towers bås för att hämta biljetter till den årliga gameshowen i Saal Deutschland. En som vanligt leende(?) Tom Vasel gav oss de pyttesmå biljetterna och dagen var därmed räddad. Dice Towers gameshow har blivit ett stående inslag i SPIEL-upplevelsen för oss eftersom den är både rolig och erbjuder vadderade sittdon att vila ändalykten på. Årets upplaga var inget undantag och den känslomässigt stora höjdpunkten kom när en kvinna som valdes ur publiken visade sig vara från Ukraina. Applåden var lång och öronbedövande och plötsligt var jag rätt nöjd över att kunna dölja halva mitt ansikte i en skyddsmask. Tårar fälldes på mer än ett ställe och plötsligt var det inte bara brädspelsintresset som förenade oss. Må Putin brinna.
Sen ville jag spela Beer & Bread (Boardgamegeek). Beer & Bread är ett spel för 2 spelare som går ut på att göra… ja, öl och bröd. Tydligen ska det finnas en ”fascinerande twist på spelarinteraktion” däri, men hur den fungerar fick jag tyvärr aldrig veta. Pegasus Spiele hade sex demonstrationsbord och fem av dem var på tyska. Vid det sjätte? Där satt några tyskar och spelade eftersom det ju går lika bra med selleri. När jag försökte lyfta problematiken med damerna i båset tittade de på mig som om jag var en lägre stående varelse och uppmanade mig att ”leta själv”, vad nu det skulle göra för nytta. Jag var upprörd i närmare en timme efteråt och något som framstått som ett givet köp på förhand hade förvandlats till ett givet över min döda kropp.
Någonstans noterade jag att Inkognito (Boardgamegeek) från 1988 har kommit i en ny utgåva. Jag borde plocka fram min gamla låda från MB-spel och recensera det. Jag vill minnas att det var rätt roligt? På ett annat ställe noterade jag sedan att den tyska nätbutiken som jag har övervägt att beställa nya Agricola-meeples från hade ett jättestånd (ja) på SPIEL22. Glad i hågen började jag rota runt men fick snart ge upp då de hade med sig precis allt häftigt de kunde komma på utom standardsaker som trä, sten och lera. Inga kor eller grisar heller. Vete? Nej, inte det heller. Jag hänvisades till nätbutiken.
Sak efter sak som jag hade föresatt mig att göra gick alltså åt pepparn och jag började därför på allvar fundera kring att packa ner mitt signerade Swindler i handbagaget och på så vis spara in 300 kronor i frakt. De stora releaserna går ju ändå att köpa hemma tänkte jag och… sprang på Echidna Shuffle (Boardgamegeek). Första gången jag stötte på det där genomcharmiga igelkottsspelet var under… SPIEL17, vill jag minnas. Sedan dess har det etsat sig fast i mitt minne på ren gullighet och när vi fick syn på det även i år slog vi oss ned för att spela. Det hela går kort och gott ut på att flytta sina tre insekter till sina tre stubbar med hjälp av igelkottar som ofta rör sig fel och det är ett alldeles fantastiskt litet (fast rätt stort) lir i all sin enkelhet. Jag bestämde mig för att köpa det som kvällsnöje till mig, Frugan och Meeplen.
Men. Mina planer kom strax på skam då Herr Baguette bestämde sig för att köpa något eget att fylla sitt handbagage med, varför jag med ett köp av Echidna Shuffle skulle tvingas pynta de där 300 kronorna i frakt ändå. Saker och ting fördyrades därmed på ett våldsamt otrevligt vis. Alltså, jag har varit på SPIEL fem gånger nu och att jag då inte har lärt mig att boka extra handbagage på vägen hem redan från början är inget annat än bedrövligt. Vi gjorde ett försök att lägga till i efterhand, men vissa irländska flygbolag gör verkligen sitt bästa för att slippa stå till tjänst. Till min stora sorg fick Echidna Shuffle åter stanna kvar i Essen och så lär det förbli eftersom ingen svensk butik säljer det. Sorg!
För att den här redogörelsen inte ska dra iväg och bli alldeles vansinnigt lång tänker jag att jag från och med nu går över till någon slags listform. Jag tror att det blir bra!
Spel jag såg väldigt mycket fram emot inför SPIEL22 och vad som hände sen:
Deal with the devil (Boardgamegeek). Medeltid, handel med själar, hemliga roller och en inkvisition i högform i ett spel konstruerat av Matús Kotry, skapare av Alchemists. Kan det bli fel? På förhand trodde jag inte det och efter att ha kastat en blick på det och fångat lite tankar som flög runt så tror jag väl fortfarande att det är bra, men har dämpat förväntningarna något. Jag spelade det aldrig själv, men det pratas om att det är lite väl tungt (det såg ut att vara väldigt mycket) och att det kan vara svårt att få till bordet eftersom det kräver fyra spelare, varken mer eller mindre. Ett varningens finger höjdes också för att om någon av de hemliga rollerna avslöjas av misstag så är hela spelet förstört. Det är inte lyckat i ett eurogame som tar 2-3 timmar att spela. Likväl, jag är fortfarande väldigt intresserad och det här behöver testas framöver!
Flamecraft (Boardgamegeek). Drakar som hjälpredor i butiker? Ja! Jag var jättetrött när vi passerade, men de recensioner jag hade sett i förväg om ett bra och gulligt familjestrategispel verkade stämma. Jag fingrade lite febrigt på plastfigurer att ersätta spelets pappersditon med, men de var varken billiga eller snygga så jag lät bli att investera. Jag tror att det är ett spel som är perfekt för min spelgrupp Vardagsvägrarna. Villhöver!
Starship Captains (Boardgamegeek). Såg ut som Star Trek. Jag är inte intresserad av Star Trek.
The wolves (Boardgamegeek). Jag såg fram emot ett spel med naturtema, där min vargflock skulle kämpa mot andra flockar om vilka som är störst bäst och vackrast. Så var det säkert också, men tyvärr blev jag avskräckt av att bara närma mig spelet då spelplanen, istället för med naturliga dämpade färger, sken närmast självlysande mot mig. Artworken kändes ”billig”, blaskamerikansk och bortslarvad. Nej hörreni Pandasaurus Games, det är kanske dags att börja jobba med annat än neon och grafitti på paletten?
12 rivers (Boardgamegeek). Jag trodde ärligt talat att det här var ett litet spel, speciellt eftersom det fanns i en av de mindre hallarna. Jag hade fel, 12 Rivers är en fullstor låda med oerhört vackert och eventuellt också innovativt innehåll. Tyvärr kunde jag inte ta reda på särskilt mycket mer då det sålde slut redan första dagen och det engelska talet i båset var sådär. Finns definitivt kvar på listan över spel jag håller koll på, en så vacker produkt måste väl vara bra!?
Spel jag utvecklade ett behov av på SPIEL22:
Come together (Boardgamegeek). Här handlar det om att bygga musikfestivaler på 60-70-talet. Inför SPIEL22 var jag tveksam och lockades egentligen bara av temat. Det hela förbättrades inte ett dugg av att vi fick en demo på plats av konstruktören Vegard Eliassen Stillerud; Come together kändes rörigt, mer tema än innehåll och lite oöverskådligt. Som tur var hade min Essen-vän Matthias bättre omdöme än jag och köpte spelet så att vi fick chans att prova på hotellet och oj… där hände det saker. Come together gick från svalt till tokhett hos mig. Jag njöt av att utveckla min musikfestival, att boka artister och bygga scener och tältplatser. Lägg därtill att sättet som arbetarplaceringen fungerar på är mycket spännande. Vad som till en början uppfattades som lite mycket förvandlades till att vara precis lagom och risken är överhängande att det norska festivalspelet flyttar in i min samling inom kort.
Orichalque (Boardgamegeek) som i engelsk version heter Orichalcum. Bygg din egen grekiska ö, utveckla den och försvara den mot mytologiska monster och andra spelares klåfingrighet. På SPIEL22 fanns bara franska utgåvor och eftersom jag inte är Herr Baguette var det ett stort hinder. Det som gör att det ändå kvalar in på den här listan är att jag redan inför var nyfiken, att det står Bruno Cathala på lådan och att Herr Baguette, som provade det, intygade att det var bra.
Spel jag också spelade:
Tiwanaku (Boardgamegeek) Här har vi ett Sudoku-besläktat strategispel om odling som ser fullständigt magnifikt ut om man har köpt träkomponenter till. Jag trivdes väldigt bra i dess sällskap, men anar att det finns befogade frågetecken kring hur väl ihopsatt det egentligen är. För att själva Sudoku-momentet ska komma in och få fart krävs att någon chansar till potentiellt hög kostnad. Är det något strategiska brädspelsnördar gärna gör? Nej.
Hibachi (Boardgamegeek) Väldigt, väldigt roligt spel om att laga mat och kanske framför allt om att köpa och sälja ingredienser genom att kasta marker på spelplanen. Herr Baguette uttryckte det väldigt bra när han sa att en stor del av humorn är att vi alla är vana brädspelare som vet precis vad vi vill göra men att vi samtidigt saknar förmåga eftersom vi kastar för dåligt. Det blev gott om gapskratt här och jag minns ärligt talat inte ens vem som vann.
Magic Mountain (Boardgamegeek) Nämen, ser man på! hojtade jag och Herr Baguette och satte oss genast ner för att prova Kinderspiel des Jahres 2022. Välsignade med barn som vi är måste vi ju se oss om efter brädspelsleksaker att utsätta våra barn för. Magic Mountain blev dock en kolossal besvikelse då det visade sig vara helt ospelbart om bordet/golvet/planeten man spelar på inte är helt rakt. Idén är nämligen den att man, i Magic Mountain, ska släppa kulor i rännor och med både tur och skicklighet träffa de goda feerna hellre än de onda häxorna. Problemet var bara att när vi spelade var det helt omöjligt att få kulan att rulla i en av rännorna, vilket gjorde spelet inte bara ospelbart utan också oändligt långt. Demonstratörerna försökte släta över det hela med att bordet inte var rakt men… vems bord är egentligen rakt? Jag kan bara konstatera att en jättebra idé inte alltid håller hela vägen även om den tyska juryn tycks ha haft tur med vågräta underlag. Fast, kan man egentligen förvänta sig annat än spikraka saker i Tyskland? Självklart funkar det där. Till mitt hem kommer Magic Mountain dock aldrig…
Ja, detta hände:
– I Tyskland har de tydligen fortfarande dedikerade teststationer för covid-19. Herr Baguette, o(?)medveten om att vi stod precis utanför en sådan, framkallade medvetet en mastodontnysning genom att titta mot solen. Motivering? ”Det var skönt.”
– En morgon, under vår promenad mot SPIEL22, passerade vi en person som frågade en annan person om vägbeskrivning till Hauptbahnhof. Japp, med geradeaus, rechts och hela köret. Om Rathaus någonsin blandades in efter vi hade gått förbi är oklart. Jag är fortfarande i chock eftersom jag var helt övertygad om att sånt där bara hände i tyskaböckerna på högstadiet.
– En kille som såg ut som Robbie Williams undrade vad det var för fel på mig som inte ville beställa öl. Det var inte Robbie. Hade det varit det hade jag hånglat upp honom och skrutit om det resten av mitt liv.
– Första spelkvällen spelade vi Doodle Dash (Boardgamegeek) på hotellet. Kort kan man säga att det går ut på att rita ord begripligt på så kort tid som möjligt. Vår nyfunne vän Ian illustrerade ordet ”linedance” på nedanstående vis. Det blev… historiskt belastat och vi rådde honom att snabbt att vända ner bilden mot bordet.
Jaha, det var det. Post SPIEL 22 sitter jag nu här och lägger årets mässa till handlingarna. Med endast Swindler som fysiskt bevis på att jag var där kom jag hem i nattmörkret (Skånetrafiken slarvade bort mig) med en vansinnig förkylning som höll mig hemma från jobbet nästan hela veckan efter. Men jag är glad ändå. SPIEL22 var både toll och spitze på alla sätt och vis!
P.S. Alldeles nyss försökte jag beställa djur och resurser till Agricola från den tyska nätbutiken, men nu är tydligen de vita fåren slut. Vissa saker är bara inte meningen. D.S
