Speltyp: barnspel Antal spelare: 1-4 Speltid: 30-45 min Ålder: 7+ år Tillverkare: Lucky Duck Games Länk till Kids Chronicles: Quest for the Moon Stones på Boardgamegeek
En gång i tiden, på SPIEL21 i Essen, köpte jag en julklapp till min dotter i form av Kids chronicles: Quest for the Moon stones. Redan samma jul låg det under granen och (inte alls redan) nu är jag redo att skriva en recension om spelet. Nu kan man ju tro att det faktum att det tog cirka 10 månader för mig och Meeplen att slutföra spelets totalt 5 äventyr är tecken på Kids Chronicles bedrövlighet och att det stinker gammalt träck, men skenet bedrar. Sanningen är faktiskt raka motsatsen även om jag ska vara ärlig och säga att jag inte vet hur motsatsen till träck luktar.
Kids Chronicles: Quest for the Moon stones är en sorts uppföljare till Lucky Duck Games dundersuccé Chronicles of Crime. Jag ska inte ägna många skrivtecken åt att jämföra dem, men man kan säga att där Chronicles of Crime är vuxet, våldsamt och inriktat på ibland ganska lurigt utredningsarbete så är Kids Chronicles charmigt, humoristiskt och mer fokuserat på äventyr och grundläggande slutledningsförmåga. Smaka på den här beskrivningen från tillverkaren (översatt av mig):
I ett avlägset och magiskt land ligger två kungariken: de är grannar, men kan samtidigt inte vara mer olika. Det varma ljusa Sommarriket styrs av en vek kung medan Vinterriket styrs av en dominant kejsarinna som har byggt sitt palats av is! I åratal har en trollkarl väglett de båda rikena, men alla problem han har fått lösa har gjort honom trött. Det är därför han vänder sig till Er, hans nya lärlingar! Ni kommer att ge er ut på en resa för att hitta de mystiska Månstenarna och hjälpa trolkarlen att lösa mysterierna som plågar landet…
Intresserad? Lockad? Bra! Till och med jag går igång trots att jag redan har spelat hela kampanjen.
Själva spelandet sker på ett, i brädspelsvärlden, ganska ovanligt sätt. Med i spellådan följer endast en spelplan och två korthögar med karaktärer och föremål; resten sköts av en app som man enkelt laddar ner till valfri enhet. De fysiska komponenterna har sedan en eller flera QR-koder på sig som, när de scannas med enhetens kamera, leder till olika resultat beroende på vilket äventyr som är startat och var i berättelsen du befinner dig (magi!). När Merlins torn besöks för första gången kan du därför räkna med att han beter sig som att ni aldrig har träffats förut, medan han längre fram i kampanjen beter sig helt annorlunda.
Spelet drivs sedan framåt genom att spelarna besöker platser i Sommar- eller Vinterriket, samlar på sig föremål såsom stegar och magiska drycker, och träffar prinsessor, jättar och allt däremellan. All interaktion sker genom QR-koder och vill jag exempelvis fråga prinsen var hans gyllene kalsonger har blivit av behöver jag scanna spelplansplatsen han befinner sig på, scanna prinsens kort för att inleda ett samtal och därefter scanna de gyllene kalsongerna för att ställa min fråga. Smidigt va?
Och då har jag inte ens kommit till spelets häftigaste del: platserna. Varje gång en ny plats besöks behöver den givetvis nagelfaras grundligt efter karaktärer och/eller föremål. Undersökningen sker genom något som liknar en VR-upplevelse och görs med fördel stående eftersom bilden i enheten roterar beroende på vilket håll den riktas. Riktas den nedåt syns alltså golvet/marken på platsen, osv. När karaktärer och/eller föremål syns meddelas detta till en medspelare som plockar fram dem ur respektive korthög och placerar dem på rätt plats på spelplanen eller i den gemensamma pungen (man har en sådan istället för Gucci i sagor). Just denna del, VR-upplevelsen, inte pungen, har varit en galen succé här hemma och ivern att undersöka varje ny plats har varit stor. Jag kan förresten meddela att när jag och Björn spelar Chronicles of Crime är ivern minst lika stor inför varje platsundersökning…
Närmare än så kan jag inte förklara av spoiler-skäl, men jag är rätt säker på att din skarpa deduktionsförmåga leder till god förståelse ändå. Kids Chronicles: Quest for the Moon stones kommer med en kampanj på 4 stycken lagom långa (30-45 min) uppdrag plus ett episkt finaluppdrag som varar ungefär lika länge. Viktigt att veta är att det också är så att när alla äventyren är spelade så är du ”färdig” med spelet eftersom berättelsen inte förändras från gång till gång. Däremot hyser jag goda förhoppningar om att Lucky Duck Games kommer att lägga till fler äventyr digitalt i appen eftersom de fysiska komponenterna går att använda till fler äventyr. Mer innehåll har, enligt uppgift från Essen, antytts men om det blir digitalt eller fysiskt är oklart.
Kids Chronicles: Quest for the Moon stones rekommenderas från 7 år, men jag har spelat med min 5-6-åring (hon fyllde år i mitten) utan problem. Just att vara två spelare, en förälder och ett barn, tycker jag är optimalt eftersom fler spelare (barn) riskerar att skapa mer kaos än mys för den stackars trötte Merlin. Råkar du vara husse eller matte till flera barn rekommenderar jag dig istället att spela flera kampanjer. Här skulle jag förresten just till att skriva något om gymnasieengelska och förmåga att översätta konversationer och berättelser i realtid eftersom appen är på engelska, men till min glädje så finns den nu på svenska. Hurra! Svenska eller ej, glöm för allt i världen inte att skådespela lite och att berätta med inlevelse; sånt går hem och höjer spelupplevelsen ytterligare!
Appen, som ju är en stor del av spelet, är lätt att använda och är fylld med fantastiskt fantastisk artwork. Jag älskar hur de har tagit sig an uppgiften och gjort levande och nyskapande men samtidigt traditionella karaktärer och platser. Den gör regelhäftet mer eller mindre onödigt, guidar äventyret framåt på ett utmärkt sätt och skulle man ändå köra fast någonstans kan man alltid fråga den lila (ja) katten Nils om ledtrådar. När jag analyserar appen kommer jag förresten osökt att tänka på texten Digitala analoga spel? som jag skrev 2015 och hur långt vi nu har kommit med att framgångsrikt införa digitala hjälpmedel i våra brädspel.
Slutsats? Ärligt talat tycker jag att Kids Chronicles: Quest for the Moon stones saknar nackdelar. Spelupplevelsen är så charmig, mysig och avslappnad att det alltid är ett nöje att besöka Vinter- eller Sommarriket. Appen gör att jag som vuxen kan koncentrera mig på att vägleda, uppmuntra och dramatisera medan barnet får chans att briljera med sin slutledningsförmåga och iver att undersöka platser. Jag och Meeplen har nu fått 5 fantastiska spelstunder tillsammans och de har alla slagit i taket på kvalitetstidsmätaren. Vår långa speltid? Den berodde givetvis på att vi ville suga på karamellen ordentligt; ett äventyr som Kids Chronicles: Quest for the Moon stones slösar man ju inte bort hur som helst.
P.S. Elsa-figuren som syns på en av bilderna är en livsviktig husregel och inget som medföljer i lådan! D.S.
