Speltyp: strategispel Antal spelare: 1-5 Speltid: 45-90 min Ålder: 14+ år Tillverkare: Genius Games Länk till Genotype: A Mendelian genetics game på Boardgamegeek
Mellan 1856 och 1863 odlade munken Gregor Mendel 29 000 ärtplantor i syfte att hitta svaret på genetikens gåta. Man måste ge beröm åt karln för hans hängivna och uthålliga påtande i klosterträdgården, men så fick han också, postumt får man anta, sin belöning i form av titeln ”Genetikens fader”. Själv är jag bara fader till en enda dotter, men det är inte fy skam det heller. Nåväl. 2021 kom i alla fall Genotype: A Mendelian genetics game, brädspelet vars tema och flöden baseras på Mendels forskning och bedrifter.
Men Martin, säger ni då? Riskerar inte ett sådant spel bli torrare och tråkigare än en långfilm om Ernst Kirchsteigers bästa barfota växtpressartips? Jo, den risken finns definitivt och när jag läste reglerna första gången så var det verkligen torrt i krukan. Men eftersom jag hade suktat efter spelet sedan dess Kickstarter-kampanj 2020 så bestämde jag mig för att jag, oavsett vad, ville gilla det. När det väl låg på bordet och jag började vira in min hjärna i ärtskottens liv och leverne upptäckte jag snart att jag inte behövde vilja längre. Bara gilla fanns kvar och krukan blommade utav bara fa… fastlagsbulle; livet som trädgårdsmunk verkar faktiskt ha varit rätt så nice!
Hur gör man då för att bli en sån där genetikfarsa? Tja, först och främst ser man till att samla flest poäng på fem omgångar, för det är det som Genotype: A Mendelian genetics game till syvende och sist går ut på. Här dyker det upp motsägelsefulla bilder i mitt huvud gällande asketiska munkar med en massa vinstpoäng under sängen, men väljer att inte utveckla den tanken vidare. Vad som däremot ska utvecklas lite både här och nu är hur själva spelandet i Genotype: A Mendelian genetics game går till och där hittar vi främst två faser:
Arbetsfasen: Varje deltagare har, vid spelstart, vars tre trädgårdsspadar att använda sig av. Dessa placeras enligt den traditionella ordensregeln för arbetarplacering och varje placerad spade innebär således en handling av något slag. På den gemensamma spelplanen kan detta exempelvis vara att ta nya ärtkort/verktyg, samla pengar (du vill verkligen ha dem), mixtra med genbanken eller att tinga ett val i nästa fas (mer om det nedan). Spelarna har också, eftersom de är där för att odla, varsin egen trädgård att påta i (se bild ovan). I den kan de, föga överraskande kanske, plantera nya ärtor i mån av plats, skörda färdigväxta ärtskott och skaffa sig tillfälliga extra tärningsplatser att använda i nästa fas.
Odlingsfasen: Nu mina vänner, har det blivit dags att ligga i den odlingssäng som bäddades i föregående fas för nu välkomnar vi genetiken in i spel. På bilden nedan kan en rad från spelplanen skådas, nämligen den för bokstaven R (likadana rader för F, G och T finns också) och för att göra sambandet mellan bokstäverna och ärtskotten lite tydligare har jag lagt dit ett ärtkort också. Lägg extra märke till Punnett-diagrammet uppe till vänster som, förutom att spela en roll i spelet, var ett viktigt verktyg i Mendels genetikforskning.
I början av varje odlingsfas slås tärningarna och placeras ut på respektive plats enligt Punnett-diagrammet. Diagrammet går, som jag nämnde tidigare, att mixtra med, men i grundläget är det svårare att slå fram kombinationen ”RR” och ”rr”. När detta är gjort väljer spelarna, i den ordning de har tingat och/eller befinner sig i turordning, en tärning som motsvarar en bokstavskombination på ett eller flera ärtkort i den egna trädgården, placerar tärningen på en ledig plats och täcker över bokstavskombinationen med en yttepytteliten markör. Ett ärtkort fyllt av markörer betraktas som färdigt och blir (v)ärt vinstpoäng när det skördas. Och sådär håller man på tills man har fått slut på tärningsplatser och/eller möjliga kombinationer på ärtkorten.
Spelarna får därefter också möjlighet att uppgradera sina kloster mer fler odlingsbäddar, trädgårdsspadar, tärningsplatser och att anställa kraftfulla medhjälpare men eftersom ditt tålamod förmodligen är mindre än mitt textutrymme går vi raskt vidare till nunnan i munkklostret:
Tärningar i ett strategispel!? Vafalls!? Är inte det ett helgerån som betyder slump och tur!? Ja så är det möjligen men, i Genotype: A Mendelian genetics game är slumpen möjlig att påverka och vrida till sin egen, och andras, fördel (men gärna nackdel i de andras fall). Till att börja går det att tinga val i arbetsfasen, vilket innebär att man får möjlighet att välja en eller flera tärningar före övriga deltagare. Vidare kan man använda sig av medhjälpare och/eller verktyg och om inte det hjälper så finns det också genmutationer att hoppas på. Känner man sig riktigt störig går det också fint att mixtra med Punnett-diagrammen så att vissa bokstavskombinationer blir troligare medan andra rentav blir omöjliga. Vad jag försöker säga är alltså att den där potentiella slumpen tillför fler strategiska val och har stor del i att jag tycker att spelet är så intressant att dona med!
På det hela taget blir därför Genotype: A Mendelian genetics game ett lagom klurigt pussel att sippa kaffe till. Jag finner stort nöje i att fundera kring vilken ordning allt bör göras i för egen del, samtidigt som jag försöker väga in vad mina motmunkar kan få för sig att göra. Extra glad blir jag när mitt finfina planerande från arbetsfasen bringar drösvis med frukt i odlingsfasen. När kombinationerna av medhjälpare och verktyg sedan gör att de pyttesmå markörerna regnar över både mig och min trädgård, ja då är det så tillfredsställande att min hjärna plötsligt får ihop hur livslång celibat kan kompenseras medelst ärtodling.
Ovanpå det rent speltekniska har Genotype: A Mendelian genetics game en gudabenådad artwork att skryta vara ödmjuk med. Det här är verkligen ett bra exempel på hur ett bra strategispel kan höjas ytterligare med ett genomtänkt och tematiskt utseende. Sen blir jag, trots att det förmodligen är slöseri med papper i de flesta fall, lite extra glad när jag hittar det medföljande häftet som berättar om forskningen och de historiska händelserna som spelet är baserat på.
Ska jag drista mig att klaga lite grann så skulle jag vilja höja ett varningens finger för otäck kingmaking och destruktivt beteende i spelets femte och sista runda. I vårt fall så hade förstespelaren, på grund av bedrövlig strategisk planering förvisso, inget konstruktivt kvar att göra varvid han satsade allt på att förstöra för oss andra. Beteendet gick sedan i arv från spelare till spelare och de möjliga handlingarna skövlades en efter en vilket ledde till att ingen fick något gjort och vinnaren ”valdes” därmed av förstespelaren. Det var absolut ingen rolig upplevelse och tack och lov har vi sluppit den fler gånger sedan dess.
Jag tycker dock inte att det finns anledning att misströsta över en sådan ensamkommen detalj. Genotype: A Mendelian genetics game är genomtrevligt, vackert och precis lagom tungt att ägna en vardagskväll åt. Frugan har till och med en egen ärtskottsodling här hemma nu för tiden och även om det kanske inte ligger ädla tankar om genetik och moderskap bakom så är de i alla fall väldigt goda att ha på maten.
