Recension: The King´s Dilemma

Speltyp: äventyrsspel
Antal spelare: 3-5 Speltid: 45-60 min 
Ålder: 14+ år Tillverkare: Horrible Guild  
Länk till The King´s Dilemma på Boardgamegeek 

Okej, det här blir svårt. Jag ska just till att recensera det… alltså, jag ska just till att recensera ett spel som inte liknar något jag har spelat förut. Förutom det så ska jag akta mig noga för att spoila något av spelets berättelse för dig. Men jag kan redan nu slå fast att The King´s Dilemma är speciellt. Det är annorlunda och alldeles, alldeles underbart.

Sa jag förresten välkommen? Annars, välkommen till kungariket Ankist. Det är här du och dina vänner ska agera rådgivare åt kungen och navigera i en kampanj på 14-19 partier fulla av mysterier, politik, katastrofer och moraliska dilemman. Ovanpå det ska ni ägna er åt en strategisk katt-och-råtta-lek där kungarikets väl kanske inte alltid är högst upp på agendan. Alla går att lita på. Ingen går att lita på. Kan du ens lita på dig själv?

Vid kampanjens början får varje spelare välja en skärm med ett familjevapen på. Det finns 12 stycken och ingen vet riktigt vad som väntar på respektive baksida. Redan här börjar svårigheterna för spelet har nu, utan att någon har märkt det, slagit split i det blivande konungarådet. Varje familjeskärm har en egen berättelse, spelsätt den uppmuntrar och individuella kort- och långsiktiga uppdrag. Detta gör att det aldrig blir riktigt tydligt vem som vill vad i en viss given situation. Jag kan alltså plötsligt nödgas att samarbeta med Björn trots att jag tycker att han är en hängbukad slapptask som alltid har fel. Varje familj namnges efter tycke och smak, spelet uppmuntrar dig att välja ett namn som känns nära din person för att du riktigt ska få känna något för dina val, och sedan är äventyret igång.

Ta en titt på bilden ovan. På den syns, förutom lite spoilersaker som är övertäckta med lokal brasved, fem markörer som, från höger till vänster motsvarar rikets kunskap, välfärd, moral, rikedom och armé. Allra längst till vänster hittar vi stabilitetsmarkören som ger en generell bild av hur riket mår i varje parti. Mer avancerad än så är egentligen inte spelplanen i The King´s Dilemma eftersom hela spelet drivs framåt av… tamtamtaaaaaa: Dilemmakortleken.

För att spela tar man det understa kortet i leken och läser dilemmat det presenterar. Det kan vara, och nu tar jag en sak helt ur luften bara, en berättelse om Per Perssons älskade grisar. Låt oss säga att riket svälter, att Per Perssons grisar behöver gå till slakt för att mätta hungriga kvinnor och barn men att Per Persson sätter sig på tvären och… ja, vad ska kungens råd göra åt den saken? Gruppen ställs nu inför ett val med något sånär kända konsekvenser. Om grisarna slaktas går välfärden och moralen upp, medan motsatsen är sann om grisarna inte slaktas. Man kan fråga sig vad moral har med saken att göra här, men låt oss bara säga att Per Persson tycker om griskött på flera sätt.

Diskussionen runt bordet sätter igång och det blir snart dags att rösta. Röstningen sker med maktmarkörer, som spelarna får både vid spelstart och kanske under spelets gång, och det är den sida med flest markörer som vinner. Haken här är att en använd markör är en förlorad markör om den läggs på den vinnande sidan, så de används med viss försiktighet och allra helst med stora mängder list. Om man inte känner för att rösta alls kan man passa för att ta del av en pott maktmarkörer som skapades vid föregående omröstning, eller så kan man passa och ta klubban. Den som har klubban avgör alla likalägen, så den är rätt bra att ha. Var det någon som sa mutor? Korruption? Haha, det är bara början…

Efter en omröstning som mest liknar en medeltida bergochdalbana går sidan som är för att Per Perssons grisar ska slaktas segrande ur striden, varpå dilemmakortets baksida läses upp för alla. Där förklaras att välfärden går upp 2 steg, medan moralen går upp 1 steg. Dessutom beordras spelarna att ta kuvert nummer 62 ur lådan och infoga korten från det i dilemmakortleken. Kortens innehåll är okänt, men man kan räkna med att de fortsätter berättelsen om Per Persson på något vis. Kanske blir han en hämndlysten upprorsman? Kanske förstod han att bacon är meningen med livet? Ingen vet förrän något av korten eventuellt (det är inte säkert) råkar dyka upp i framtiden.

Det hände inte den här gången, men följderna av en omröstning kan också bli att ett klistermärke ska sättas på spelplanen (ni vet det där spoiliga som jag hade täckt över?). Dessa innebär, beroende på hur händelserna kopplade till respektive märke uppfattas i kungariket, fördelar eller nackdelar för den som har skrivit sitt namn på dem.

Ett parti, inte kampanjen, tar slut om stabilitetsmarkören någonsin når toppen (kungen abdikerar) eller botten (kungen avsätts) av sin bana eller om dilemmakort nummer 7+ har en dödskalle på sig (kungen dör av hög ålder). Poäng räknas nu och jag tänker inte ens gå in på hur man gör, men vinnaren får namnge nästa kung, alla markörer flyttas (kanske) tillbaka till noll och ett nytt parti börjar.

Men, berättelsen om Herr Persson och grisarna var väl ett rätt äckligt exempel? Kunde jag kanske inte ha låtit fantasin flöda lite mindre? Jovisst, men Per Persson belyser så mycket bättre hur det är att spela The King´s Dilemma. Inget är tillrättalagt, berättelserna är väldigt vuxenanpassade och man kan väl säga att diskussionerna i rådet blir därefter också. Jag är glad att spoilandet hindrar mig från att exemplifiera några av de saker jag har röstat igenom i Ankist för min själ är inte längre snövit, om man säger så.

Jag tror att jag lämnar spelandet därhän nu och går över till själva tyckandet. Jag har redan skrivit att The King´s Dilemma inte liknar något jag har spelat tidigare och jag vill verkligen trycka på det en gång till. Här har du något alldeles extra om du gillar spel med vuxna och engagerande berättelser, diskussion, manipulation, (o)heliga allianser och allmänt ränksmideri. Och vet du? När kampanjen börjar är det ingen runt bordet som vet hur man gör för att vinna hela rasket. Det går att ana vad som förmodligen kommer att ha betydelse men eftersom ingen riktigt vet skapas en situation där rådsmedlemmarna hela tiden lockas att koncentrera sig på mer kortsiktiga mål. Diskussionerna blir livliga, löften bryts helt i onödan och Herr Baguette undrar varför alla hela tiden är emot honom. Ljuvligt!

Sen måste ju Ankist nämnas en extra gång. Världen som har skapats enkom för The King´s Dilemma är levande, episk och har ett djup som jag bara har träffat på i rollspel tidigare. Berättelsen har flera parallella sidospår som pågår samtidigt och det känns verkligen som att allt har en mening och att jag påverkar hur det ska gå för kungariket (vilket också är alldeles sant). Samtidigt ställer en sådan berättelse krav på den som ska ta del av den och har du inte engelskan på plats så riskerar du att missa både roliga och viktiga detaljer. En ordbok är givetvis ett alternativ, men… hetsiga diskussioner mår sällan bra av att pausas för att ingen vet vad famine betyder.

Kampanjformatet kan givetvis också ställa till det lite. För att det ska bli riktigt bra behövs 4, men helst 5, hängivna rådsmedlemmar som återkommer vid varje tillfälle. Det är helt klart ett åtagande att ta sig igenom kampanjen så det gäller att välja rådsmedlemmar med omsorg och gärna också att låta alla skriva under bindande kontrakt i blod.

Men! Är man 4-5 diskussionsglada spelare med engelskan i behåll kan jag inte nog rekommendera The King´s Dilemma. Spelet är inte bara det enda i sitt slag; det är också det bästa i sitt slag. Efter att rektorn hade gått segrande ur vår kampanj så kände vi bara… tomhet. Vad skulle det bli av oss nu? Hur skulle våra AW-fredagar spenderas i framtiden? Som tur är fick vi snart korn på att en uppföljare är på gång och att vi, om världen bara gör sitt, kan se fram emot att ta oss an uppföljaren The Queen´s Dilemma i början av 2024. Men dit är väntan lång och jag kan bara gratulera dig från tårna och upp om du fortfarande har denna pärla framför dig!