Recension: Ark Nova

Speltyp: strategispel
Antal spelare: 1-4 Speltid: 90-150 min
Ålder: 8+ år Tillverkare: Feuerland 
Ark Nova på Boardgamegeek

Ark Nova är för de som älskar Terraforming Mars och Ark Nova är för de som inte älskar Terraforming Mars. Jämförelsen är oundviklig. Båda har stora kortlekar med unika kort som du ska spela ut i din tablå och som har olika effekter, ikoner och krav. I båda spelen baseras din inkomst på hur högt du har kommit på en poängskala, i båda ska du placera ut hexagonformade brickor och inte minst är det två spel som är djupt älskade av sina fans och ligger högt upp på Board Game Geeks topplista.

De skiljer sig förstås också åt, på fler sätt än de är lika. Själv såg jag bara likheterna innan jag köpte Ark Nova och eftersom jag är ganska trött på Marsbyggarspelet var jag skeptisk till Zoobyggarspelet. Det visade sig vara fullständigt onödigt. Ark Nova må vara en riktig utmaning första gången man spelar det (och i ärlighetens namn också efter det). Lukten av brända hjärnceller osar när spelarna anstränger sig för att få ihop allt på bästa sätt. Men det är också otroligt roligt att försöka pussla samman allt så bra som möjligt.

Man vill locka poängstarka djur till sitt zoo, skaffa sponsorer som gör saker billigare, norpa bonusar framför ögonen på sina motspelare och spela ut giftormar som sinkar de som har kommit längre än en själv på poängbanorna. Djuren är gulliga (ja, förutom giftormarna då), det konstanta klurandet är ett nöje och Marsbyggarspelet framstår som en trist och dammig öken när jag tänker tillbaka på det. Samtidigt som många av Terraforming Mars mekanismer återfinns här. Det jag menar är att det finns en god chans att man gillar Ark Nova oavsett vad man tycker om Terraforming Mars.

Nåja, nog med jämförelser. Ark Nova har onekligen influenser från många spel, men är först och främst ett eget spel och ett alldeles strålande sådant. Det är imponerande nog också skaparen Mathias Wigges första spel.

Ark Nova är ett komplext strategispel där varje spelare har en egen karta att bygga en djurpark på. Det finns nybörjarkartor som är utmärkta för att ge nya spelare lite hjälp på traven. Spelets kärna består i att du kan välja mellan fem handlingskort varje gång det är din tur. Dessa kort ligger placerade under din karta, under siffrorna 1-5. När du har använt ett kort ramlar det ner till plats 1. Ju högre siffra det ligger på, desto starkare blir handlingen. Det här är källan till en stor del av all beslutsångest och allt frustrerat slitande i frisyren (med ett leende på läpparna) som Ark Nova kan ge upphov till. Vilken ordning ska du göra saker i? Ska du vänta tills kortet hamnar på en starkare plats? Vill du försöka byta plats på korten? Hur många hårstrån fattigare kommer du att vara när spelet är över? Frågorna är många och problemen är lockande.

De handlingar man kan välja mellan är: ta kort; bygga på sin karta; spela ut djurkort; spela ut sponsorkort samt association (placera ut arbetare). När man bygger placerar man ut olika typer av brickor på sin karta, oftast byggnader där djur senare kan flytta in. Association är en av de handlingar som orsakar mest hårslitande eftersom man har ett begränsat antal arbetare men man kan få många fördelar om man använder dem rätt. De kan till exempel fixa samarbeten med djurparker på andra kontinenter och därmed rabatter när man spelar ut djur från dessa kontinenter. Framförallt kan de också användas till att uppfylla bevarandeprojekt, som ger åtråvärda gröna poäng.

Poängen är ovanligt viktiga eftersom de avgör när spelet slutar. Spelarna klättrar på en poängbana från två håll: gröna respektive bruna poäng. När någon spelares markörer möts på denna bana triggas slutomgången och ens vinstpoäng blir skillnaden mellan på de två banorna. Om man inte hinner få sina markörer att mötas hamnar man på minus. (I skrivande stund är det dock en officiell regeländring på gång som ökar allas poäng med 100, för att ingen ska kunna få minuspoäng.) Poäng skaffar man sig framförallt genom att spela ut djur och att uppfylla bevarandeprojekt som varierar från gång till gång, till exempel att man har ett visst antal fåglar.

En stor del av Ark Nova handlar om att göra saker i rätt ordning. För att skaffa sig den ståtligaste djurparken i mannaminne är en nyckel att vara mer taktisk än strategisk. Fånga dagen! Världens alla vitlaserade shabby chic-tavlor kan inte ha fel! I Ark Nova översätts detta till att göra det bästa med det som bjuds. En bit in i spelet behöver du kanske inse att nej, du blir nog ingen Crocodile Dundee eller Steve Irwin den här gången heller för det syns inte till några krokodiler så långt ögat kan nå. Utan du får nöja dig med att bli en Jonas Wahlström med ett par lemurer och en söt liten kopparödla på sin höjd. Till syvende och sist är det ett spel som handlar om att så snabbt som möjligt få sina markörer att mötas, så viss inspiration från Tina Thörner kan också vara på sin plats. Rallykvinnan alltså, inte sångerskan…

Men nog kan det hända att man kommer på sig själv med att tyst nynna ”You’re simply the best, better than all the rest” när man gjort ett osedvanligt klokt drag och rusat iväg på poängbanorna. Om man råkar göra ett mindre klokt drag då? Som i alla spel där man drar kort finns det ett turmoment i vilka kort som dyker upp och nog finns det en handfull kort som drastiskt kan ändra spelets utgång i en ögonblinkning – till exempel ett gäng elefanter, även om de kräver mycket för att kunna spelas ut. Också mindre starka kort kan råka passa ovanligt bra in i ens djuriska planer. En spelare som känner att hen har spelat sämre kan alltså känna ett visst mått av hopp en bra bit in i spelet. Det betyder dock inte att det är ett spel som främst handlar om tur, den bättre spelaren kommer enligt min erfarenhet att vinna en majoritet av gångerna. Kanske inte exakt varje gång, men det skulle jag säga är en fördel vad gäller återspelbarhet. Själv kan jag åtminstone inte se att jag kommer att tröttna på det inom överskådlig tid.

(En rolig detalj är att ornitologen på kortet ovan är Wingspans skapare Elizabeth Hargrave.) Kortdragandet bidrar alltså till spänning. Därtill bygger man aldrig två likadana zoon eller strävar efter exakt samma saker varje gång. I Ark Nova finns det alltid nya, fräscha problem att sysselsätta hjärnan med. Är det även ett rafflande spel fyllt av drama värdigt en dokusåpa från 90-talet? Nja, knappast. Interaktionen består främst av ett fåtal giftormar som påverkar andra spelare. Indirekt påverkar man förstås också andra genom att man ibland norpar något mitt framför ögonen på dem. Men det är till största delen ett spel som man spelar på sitt eget lilla hörn. Ett stort plus är dock att det är hyfsat enkelt att hänga med i vad de andra spelarna gör: ikonerna på korten är tillräckligt tydliga för att man med ett väl dolt ögonkast ska kunna se många Afrika-taggar eller herbivorer ens motståndare har, när dessa är bevarandeprojekt som man tävlar om att uppfylla.

Eftersom interaktionen är sparsam fungerar soloversionen bra, eftersom den liknar vad man gör när man spelar tillsammans med andra. Den kan vara en stor utmaning eftersom man bara har ett fåtal rundor på sig, men man kan justera den önskade svårighetsgraden genom att välja vilken inkomstnivå man startar på. Det handlar dock endast om att få så bra poäng som möjligt och har inte samma dynamiska känsla som solospel där man spelar mot en simulerad motståndare.För den som vill läsa mer om själva spelandet finns en Rapport från skyttegravarna tillgänglig.

Nackdelar då? Det är klart att man hade kunnat önska sig ett gäng gulliga djurmeeples i trä eller en tydligare känsla för vilka djur som bor var, som det är nu vänder man bara på en bricka när ett djur flyttar in. Samtidigt är Ark Nova, trots sin komplexitet, ett smidigt och avskalat spel – priset för det är att man inte får saker som de ovan nämnda. (Vill man absolut ha känslan av att man har tre grisar i sin vänstra hage finns ju alltid Agricola.) Hur ytligt det än verkar är det också ofrånkomligt att minuspoäng måste delas ut för de fulaste pengar som någonsin har skådats i ett brädspel: mörkgrå, fyrkantiga små pappbitar med vit text.

Bortsett från pengafadäsen har spelet en trevlig framtoning med sina träpluppar, pappbrickor och framförallt sin enhetliga och tydliga grafik. När det ligger uppdukat på bordet är det mycket inbjudande, likt en kakbuffé i mormors syrenberså en eftermiddag i juni. Märk väl att det är lite för mycket att sätta tänderna i för att lämpa sig för färska brädspelare eller som renodlat familjespel, nybörjarkartorna till trots. För de som har lite spelande innanför västen är det däremot lätt hänt att Ark Nova blir ett nytt favoritspel. Det är beroendeframkallande att försöka lösa djurparkspusslet på bästa sätt och man vill ständigt prova nya kombinationer och möjligheter. Vägarna för att nå framgång är intuitiva, om än inte alltid enkla, men när man till slut lyckas uppfylla ett bevarandeprojekt på högsta nivån och de gröna poängen och bonusarna bara rullar in, då är endorfinnivåerna på topp.