Speltyp: strategispel, familjespel Antal spelare: 1-6 Speltid: 40-120 min Ålder: 10+ år Tillverkare: Starling Games Everdell: The Complete Collection på Boardgamegeek
Till att börja med: den här recensionen gäller enbart själva utgåvan Everdell: The Complete Collection. Söker du en recension på Everdell så finns den redan att hitta på Spelglädje (se länken <–) och framöver tänker jag mig att recensioner på respektive expansion ska tillkomma i arkivet efter hand som jag provar dem. Här kommer alltså ren materialism snarare än spelmekanismer vara i fokus. Luktar det gott? Är det vackert och/eller erotiskt? Känns det bra i handen? Du fattar. Så:
Den som har läst min recension vet att jag var sen till Everdell-festen redan från start och lagom tills jag hade blivit så pass förälskad i spelet att jag började snegla åt expansionshållet bestämde utgivaren sig för att ta det hela till nästa nivå. En fläskig (eller nötig om din religion kräver) utgåva med alla expansioner och allsjöns lullull crowdfundades och… jag lät bli att hänga med på tåget. Inte så mycket för att jag inte villhövde vara med utan mer för att prislappen inte var det minsta röd. Tyvärr är den inte rödare nu så det är väl lika bra att riva av plåstret och berätta att Everdell: The Complete Collection går loss på en dryg 3000-lapp. Men, hittar man en småful Lego Technic-bil hemma, som man köpte och byggde för snart 30 år sedan och som visar sig vara värd sin vikt i guld, så är valet ändå enkelt. Bilen flyttade ut och Everdell: The Complete Collection flyttar nu in i dess ställe.
Prislappen i all sin fethet kan möjligen ändå motiveras eftersom allt innehåll knappast hade varit gratis att köpa var för sig heller. I lådan finns de stora expansionerna Pearlbrook, Spirecrest, Bellfaire, Newleaf och Mistwood. Utöver detta tillkommer småexpansionerna Freshwater, Glimmergold och Trailblazers, som följer med i Collectors Edition-utgåvor av grundspelet och vissa expansioner. Och som inte detta vore nog så ingår också ett (helt onödigt men otroligt sexigt) träträd istället för det gamla hederliga pappditot. Hela rasket är sedan förpackat i en jätterejäl låda fylld med genomtänkta förvaringslösningar som gör livet med Everdell: The Complete Collection både välsorterat och problemfritt. Problemfritt är, förresten, kanske ändå en sanning med modifikation eftersom lådan är stor som en varmvattenberedare och väger hela 8,2 kg. Men vem bryr sig? Sportbilar är också skrymmande att förvara och alla vill ju ha dem ändå.
Det första mina ögon utsattes för när jag öppnade locket var ett papper med en förklaring på var allt skulle förvaras och i vilken ordning plasttrågen skulle staplas. Detta uppskattades givetvis enormt eftersom spel av den här storleken lätt sätter en i samma situation som när man skruvade isär pappas radio som liten; det är inte fullt lika lätt att sätta ihop allt igen (samtidigt som jag skriver detta glor jag riktigt mögigt på dig Gloomhaven!). Tyvärr skulle jag ändå mötas av sorteringsproblem eftersom alla kort låg tillsammans och någon förteckning över vad som var vad inte gick ett se så långt ögat kunde nå (och det är ganska långt i lådan till Everdell: The Complete Collection).
Som tur var lyckades mina falkögon skåda expansionsrelaterade ikoner på alla korten och med hjälp av det mustiga och iögonfallande regelhäftet kunde jag lista ut både det ena och det andra. Regelhäftet är förresten, trots sin centimetertjocklek, en fröjd att slå i och det är väldigt tydligt och pedagogiskt förklarat vad som gäller när man tänker sig att infoga en eller flera expansioner. Som bonus finns också ett Archive-häfte där samtliga korts funktioner och regler är tydligt angivna. Perfekt när Regelryttaren har slagit sig ned vid ditt bord! Korten sorteras sedan med hjälp av snygga dividers som gör det både smidigt och lustfyllt att välja vilka man vill använda. OCH! Förvaringen rymmer sleevade kort utan några som helst problem, vilket gör att jag älskar den lite extra.
På tal om att älska lite extra så går det inte att bortse ifrån tråget med alla djurmeeples. När jag tittade ner i den första gången visste jag inte om jag skulle känna vördnad eller iver, men fingrarna var i alla fall snabbt där och rotade. För mig som bara har spelat grundspelet är det extra kul att försöka identifiera rävar, grodor, och ugglor som jag inte har sett tidigare. Det finns 23 djur att välja på och de tycks (och är) dessutom lite större och rejälare än de var i min originalutgåva av Everdell. *dregel* Mitt i all iver och vördnad stötte jag dock på utgåvans, för mig, stora blunder: stickers. Alla djurmeeples är, som du kan se på bilden nedan, träbara och för att råda bot på detta har utgivaren skickat med klistermärken att (van)pryda dem med (se höger bildkant ovan). För det första så tycker i alla fall jag att varenda meeple är fulländad som den är i all sin enkelhet, men skulle man ändå vilja piffa till dem lite så tycker jag inte att stickers är rätt väg att gå. Burgle Bros har i alla fall gjort väldigt tydligt för mig att sådana stickers förr eller senare börjar bege sig bort från platsen de ska sitta på och sätter man dem det minsta snett så blir allt bara… jättefult. Nu är jag inte ett jättefan av screenprintade meeples heller, men borde inte det ha varit vägen att vandra i en så dyr utgåva som Everdell: The Complete Collection?
Nästa tråg att kärleksbombas är det som innehåller alla de där resurserna som jag har lärt mig att älska. De studsiga bären är där tillsammans med kvistarna och småstenarna och utöver det hittar jag bland annat pärlor som jag ser fram emot att expansionskasta mig över. Poängmarkörerna är i Everdell: The Complete Collection gjorda av metall, vilket är både lyxigt och funktionellt eftersom de, materialvalet till trots, fortfarande är smäckra och lätta att hantera. Däremot är det fullständigt obegripligt för mig varför det också medföljer en uppsättning poängmarkörer i papp eftersom de aldrig kommer att göra annat än att bidra till koldioxidskuld för världen.
Locket till resurstråget har tydliga symboler som visar vad som ska förvaras var, så du som har sorteringsfetish behöver aldrig vara orolig för missöden. Facken för respektive resurs har för övrigt utrymme för de exklusiva förvaringsskålarna som såldes tillsammans med Kickstartern så… De vet vad de gör, de där speltillverkarna, men den sura gubben inom mig tycker minsann att de kunde varit inkluderade i den här utgåvan redan från start. Samma sura gubbe kommer givetvis också att köa snällt för att köpa dem svindyrt i Essen i höst (om inte förr).
Innan jag avslutar den här recensionen, som i sanning snart tar upp mer utrymme än vilket Everdell: The Complete Collection som helst, så måste jag ju ägna några skrivtecken åt träträdet. Det är väl ändå en tramsig gimmick som bara är onödig? Så är det givetvis, men likväl var jag bara en slutförsäljning ifrån att köpa ett på SPIEL22. Anledningen är lika självklar som den är dum: träd ska vara gjorda av trä och så bör det förhålla sig i alla lägen. Som bonus tål träträdet sleevade kort, något som dess pappförlaga inte kunde stoltsera med. Förhoppningsvis undviker jag förresten att spräcka det när jag sätter ihop det nästa gång också, för passformen var lite sisådär vid första monteringen. Vid dagens naturfotografering så lyckades jag dock, på grund av sagda dåliga passform, skava av en liten flisa när jag monterade. Superlim är bra att ha. Det kunde de eventuellt också ha skickat med.
Så. Hur sammanfattar man då tyckandet om detta monstrum till utgåva? Egentligen är det ganska enkelt: jag skulle vilja likna Everdell: The Complete Collection vid en skattkista för varje sinne. Det ser imponerande, skrämmande och vackert ut, det doftar ljuvligt brädspelsaktigt, det känns utav bara Helsinki att bära på, det låter sådär som det ska när locket lyfts och det smakar.. haha nej, jag har inte smakat. Jag ska nog inte göra det heller. Tror jag. Men som jag har antytt på något ställe ovan så är det nog lika bra att slå till på den här besten om man, som jag, redan vet att man vill äga, spela och mysa med hela Everdell-rasket. Nu ska jag bara hitta någonstans att förvara det också. Undrar om Frugan tycker om soffbordet?
