Speltyp: familjespel Antal spelare: 1-6 Speltid: 60-120 min Ålder: 12+ år Tillverkare: KOSMOS Exit: The Game - The abandoned cabin på Boardgamegeek
2016 hände något som jag missade. Jag må visserligen vara ursäktad eftersom jag, som nybliven far på väg käpprätt in i en utmattningsdepression, rimligen hade andra prioriteringar. Likväl hände något (det) och jag missade det. Eftersom det ändå inte är lönt att försöka bygga upp någon spänning här, jag räknar trots allt med att du har läst överskriften, så är det lika bra att tala klarspråk. 2016 släpptes Exit: The Game – The abandoned cabin och det var inget som påverkade mitt liv.
Lika bra det kanske, för då fick det istället möjlighet att påverka såhär sju år senare istället. En av den flydda sommarens bästa kvällar spenderades nämligen på mitt trädäck i sällskap med Frugan, Murklan och ett sprillans nytt Exit: The Game – The abandoned cabin. Om du, liksom jag fram tills för någon vecka sedan var, är fullständigt i det blå kring vad Exit: The Game, övergivna stugor och annat egentligen är för något så går det snabbt och enkelt att beskriva som ett escape room i fickformat. Målet är således att ta sig ut ur spelet och då har man vunnit, är fri och kan gå och göra något annat.
Den här recensionen kommer inte att innehålla några som helst spoilers, men för att bygga stämning och skapa någon sorts sammanhang i recensionen tar jag mig härmed friheten att återge spelets story, hämtad från kartongens baksida:
Mitt ute i ingenstans, långt ifrån bebyggelse och mobiltäckning, går bilen sönder. Som tur är hittar ni en ödestuga i skogen där ni kan tillbringa natten. Men nästa morgon går dörren inte att öppna och det sitter järngaller för fönstren. På ett bord ligger det en mystisk bok och en underlig snurrskiva…
Och en mystisk bok och en underlig snurrskiva är exakt vad man hittar när kartongen till Exit: The Game – The abandoned cabin öppnas. Förutom det finnes en kortlek, som i skarpa ordalag avråder samtliga ifrån att snoka i den om anledning saknas, och spelregler som förklarar spelets gång i ganska svävande form. Ja, sen är det bara att försöka ta sig ut ur stugan eller försmäkta i all evighet.
Min upplevelse av Exit: The Game – The abandoned cabin var att så fort vi hade gått igenom reglerna och börjat fingra på boken och snurrskivan så var engagemanget totalt. Att vi sedan inte riktigt förstod vad vi skulle göra, kände oss lite smått överväldigade över allt och inget hade egentligen ingen betydelse. Vi behövde ju komma ut och ledtrådarna till hur fanns väl i boken… eller? Mitt i all förvirring kunde vi ändå ganska snabbt lista ut följande flödesschema kring spelandet i Exit: The Game – The abandoned cabin:
- Lista ut en tresiffrig/trefärgig kod med hjälp av den mystiska boken och/eller ledtrådar
- Mata in koden i den underliga snurrskivan
- Om rätt, få tillgång till fler ledtrådar och pussel från kortleken
- Börja om
Låter det… inte så kul? Nej, det gör det faktiskt inte men skenet bedrar något våldsamt. Engagemanget i min grupp var, som sagt, totalt redan från start. När den inledande förvirringen hade lagt sig och vi löste vår första kod kändes det fantastiskt och vi hade nästan svårt att samsas om kort, den underliga snurrskivan och den mystiska boken. Givetvis körde vi fast, förtvivlades och förbannade vår egen dumhet bara för att upptäcka något vi inte sett tidigare och få ny fart.
Flödet och tempot i spelet går närmast att likna vid ett gummiband där våldsam hastighet blandas med stunder pulsande i meterdjup skarsnö och det vill jag påstå är skitbra! Svårigheterna, hårslitandet och det uppgivna suckandet gör nämligen att euforin, glädjen och high-fivesen blir så mycket skönare när man väl når dit.
Systemet där kort, underlig snurrskiva och mystisk bok driver Exit: The Game – The abandoned cabin framåt är, vill i alla fall jag påstå, inget mindre än genialt. Det är enkelt och användarvänligt och gör att de instängda stackarna kan koncentrera sig helt och hållet på att lösa spelets alla gåtor. Det står i reglerna att alla detaljer är viktiga i pussellösningen och det stämmer verkligen. Ledtrådar kan hittas var som helst och flera gånger skrattade vi, skakade på huvudet och förbannade vår egen dumhet samtidigt som vi prisade Inka & Markus Brands förmåga att skapa finurliga och överraskande klurigheter. Ett gott råd från mig är att verkligen se till att hjärnan har tillgång till utsidan av den berömda boxen, för där finns ett och annat smaskigt att använda vid stugutbrytningar, det är ett som är säkert.
Skulle man ändå köra fast ordentligt så har Exit: The Game – The abandoned cabin ett inbyggt hjälpsystem där ledtrådar i tre nivåer kan fås för varje enskilt pussel. Detta är givetvis bra även om undertecknad, som är stöpt i Maniac Mansion- och Shadowgate-form, skyr alla fusk som pesten. Det ska lidas, kämpas och gråtas och… ja, vi använde ledtrådarna vid ett tillfälle. Vi var trötta, okej?
Användandet av hjälpkorten ger ingen bestraffning i spelet, utan ger istället ett poängavdrag i slutet när räkenskaperna sammanställs. Vill man så går det nämligen att översätta tiden och antal hjälpkort som användes till utbrytningen och få ett stjärnbetyg som då… är resultatet av allt slit? Räcker det inte att ta sig ut ur stugan, liksom? Det finns säkert de som tycker att stjärnbetyget är viktigt och kul, men för mig är det fullständigt ointressant och jag kollade inte ens upp hur många stjärnor vi fick. Min åsikt är att det är pusslen, lagarbetet och känslan av att lyckas med något som gör Exit: The Game – The abandoned cabin så bra och tar man sig ut ur stugan så räcker det som belöning, tycker jag.
Om nu gammelsurfarbror från nyss ska gaska upp sig lite och avrunda så är det några saker som bör sägas innan du släpps ut ur recensionen:
Exit: The Game – The abandoned cabin var det första Exit: The Game som kom ut och det har sedan dess kommit en hel drös till. Spelen har olika svårighetsgrader som går att utläsa på boxens framsida och The abandoned cabin har 2,5/5.
Min utgåva av spelet är, som kanske framgår av titeln, på engelska men det finns även en svensk variant med titeln Exit: The Game – Ödestugan.
Exit: The Game – The abandoned cabin gick minsann och vann Spiel des Jahres 2017. Det är det finaste pris ett brädspel kan få, så om inte min rekommendation räcker så tycker jag att du ska lyssna på tyskarna också (om nu den rekommendationen biter).
Gällande antalet spelare så var vi i mitt fall tre, medan Boardgamegeek rekommenderar två som bäst. Jag skulle säga att man absolut inte ska vara fler än tre eftersom antalet underliga snurror och mystiska böcker är ytterst begränsat.
Tanken är att man ska klippa, riva och rita på spelet medan man spelar det eftersom det ändå inte går att spela igen, men var snäll och låt bli om du kan. Vi klarade Exit: The Game – The abandoned cabin utan att göra någon som helst åverkan och mitt spel får nu nytt liv hos Björn som har lovat att ta över det.
Och slutligen, nu ska jag klicka hem fler Exit: The Game. Nu vet jag vad jag missade för alla de där sju åren sedan och från och med nu vill jag vara med. Det finns dessutom adventskalendrar med 24 små pussel att lösa så… ja, det blir väl en sån också framöver. Vad väntar du på? Har du missat Exit: The Game – The abandoned cabin är det läge att råda bot på det nu, det ska ändå regna resten av året.
