Speltyp: strategispel Antal spelare: 1-6 Speltid: 30-60 min Ålder: 10+ år Tillverkare: Chilifox Games Footprints på Boardgamegeek
En av mina favoritupplevelser under Essen SPIEL22 var Come Together, ett norskt strategispel om att anordna musikfestivaler på det glada 60-talet (påminn mig om att köpa, spela och recensera!). Favoritupplevelser har tendens att bygga hype, och när Chilifox Games som låg bakom Come Together lovade nytt i form av Footprints var jag därför med på tåget direkt. Här kommer recensionen…
Footprints utspelar sig på stenåldern under en tid då stammarna, ungefär så som vi kommer att ha det inom kort, kände sig tvungna att fly undan stigande havsnivåer. En sådan flykt bör, enligt stenålderslogiken, inte göras utan att en mängd målningar och ristningar lämnas till eftervärlden och spelarnas uppgift blir därför att fly så bra som möjligt samtidigt som nämnda lämningar görs så poänggivande som möjligt. Flest poäng (inte först i mål(om du ens kommer dit)) vinner! Det är förresten både roligt och tragiskt att ett stenålderstema kan vara så aktuellt 2023; tyvärr har jag svårt att se att de monument vi lämnar efter oss klarar tidens tand lika väl som valfri hällristning. Kanske dags att börja fundera på Spelglädjes vattentäthet..?
Nåväl, Footprints var det. Redan vid spelförberedelserna börjar klurigheterna, för stenåldersstammarna som spelarna tilldelas, medelst lottning, är asynkrona och ger olika fördelar. De stora skillnaderna går redan från början att utläsa på det individuella spelbrädet. Om du tar en titt på bilden nedan så kan du se att just den stammen, vi kan kalla den Hjortgänget, har fler mörkgröna kort än ljusgröna kort och så vidare (se nedre mitten av spelbrädet). Kortens färg avgör vilken sorts terräng de fungerar att förflytta sig med, på. Mer om det längre fram. En annan skillnad stammarna emellan är att de har 2 stycken ledare, endast en av dem ingår i leken varje spel, som när de används generellt låter innehavaren ”fuska” med förflyttningsreglerna på superhjältenivå (om det görs rätt). Ett exempel på det kan vara att flytta valfritt antal steg i en diagonal linje, vilket rätt använt är rena Stenåldersstål(flint?)mannen.
Med det rent individuella avklarat kan vi istället rikta in oss på spelplanen på bilden nedan. Till att börja med ser den aldrig likadan ut från spel till spel eftersom ordningen på planbitarna är slumpmässig. Det gör att stråken av terräng fogas ihop på olika vis varje gång och dessutom (ser du de små brickorna som sticker ut på den högra halvan?) är grottorna som ska användas både slumpmässigt valda och utplacerade. Jag inser att det har varit många ord om ”terräng”, ”grottor” och ”förflyttningsregler” utan att du har fått en närmare förklaring, men jag ämnar att rätta till det alldeles strax. Har du koll på ovanstående så tror jag minsann att följande ska sätta sig lika bra i din skalle som en väl kastad flintstensyxa.
Efter att spelarna har valt startpunkt längst till vänster är det dags att börja fly, vilket brukar visa sig vara betydligt krångligare än att bara lägga benen på ryggen. Om du åter kastar en blick på det individuella brädet ovan så ser du att det ligger fyra kort synliga under? Aktiv spelare väljer ett av dessa och har då valet att antingen 1) flytta lika många steg på terrängtypen det anger, som den individuella förmågan i nämnda terrängtyp (se brädets mätare), eller 2) uppgradera en eller flera angivna mätare och flytta ett steg på valfri eller angiven terräng. Grovt förenklat kan man säga att den övre delen är mer kortsiktig och den nedre mer långsiktig eftersom uppgraderade egenskaper leder till längre förflyttningar framöver osv. Som du kan se på de olika mätarna innebär uppgraderingarna ibland även bonusar, vilket gör att flera effekter kan kedjas ihop på ett ytterst trevligt vis.
Landar/passerar spelpjäsen (på) någon av spelplanens symboler erhålls motsvarande belöning. Här kan det handla om rena resurser (som låter dig bygga ristningarna eller grottmålningen från ditt spelbräde), eldkort och Footprints-kort. Eldkorten kan i senare turer spelas tillsammans med förflyttningskorten för att ge finfina fördelar och Footprints-korten är kort (häpp!) och gott uppdragskort likt dem du hittar i Ticket to Ride. Jag nämnde grottmålningen lite snabbt nu också, men jag vill tillägga att den är livsviktig för den segersugne att göra eftersom den kan ge härliga mängder vinstpoäng beroende på var den byggs (de utslumpade grottorna har olika effekter som passar olika bra för olika strategier). Spelets slut triggas när någon spelare har landat på ett röse längst till höger på spelplanen och/eller när någon spelar ut det sista kortet i sin lek. Nämnde jag att spelet bara har 14 drag? Annars gör jag det nu och då förstår du också att det där med att fly innebär att allt som önskas inte hinns med.
Och sådär spelar man Footprints. Det lät kanske krångligt, men det är det inte. Snarare lite klurigt, mysigt och på precis lagom familjenivå. Till att börja med så gillar jag temat eftersom jag, precis som vilken svensk genomsnittsman som helst, dagligen tänker på stenåldern. Eller var det Romarriket? Jag tänker på båda. De primitiva förutsättningarna är liksom sköna att ta sig an och jag känner mig aldrig rik i spelet. Stenåldern var tuff! Extra tematiskt plus för hur eldkorten fungerar eftersom de känns precis så viktiga för mig i spelet som mitt mellanstadiejag tror att elden var för stenåldersmänniskorna. Flisan där jag uppgraderar min stam till en mer effektiv version av sig själv är ett enkelt, men belönande litet motorbygge vars effekter är lätta att överblicka för ny som gammal i brädspelshobbyn.
Även förflyttningspusslet är en trevlig grej att hålla på med. Ofta har jag klart för sig vad jag vill göra, men eftersom förutsättningarna i form av kort och terräng inte alltid radar upp sig som jag vill drabbas jag regelbundet av härligt huvudbry om hur jag ska kringgå svårigheterna. En faktor att ha med sig här är att ett använt kort aldrig kommer tillbaka igen, så om man använder alla sina bergskort tidigt i spelet så får man stora problem med att röra sig på bergen senare. Kom ihåg det. MARTIN. Din idiot.
När jag väljer var jag vill ”bygga” mina ristningar och min grottmålning blandas strategiskt tänk med förmåga att fånga möjligheter i flykten och det är något jag verkligen tycker om. Jag tenderar att gilla spel där jag tvingas anpassa mig efter rådande omständigheter mer än spel där jag förväntas skapa något optimalt, och där passar Footprints lika fint som björkved i brasan.
Efter att ha spelat Footprints några gånger så upplever jag att jag utvecklas och blir bättre på att utnyttja de styrkor och svagheter som min utlottade stam har i förhållande till kartan och förutsättningarna. Det finns helt klart en utvecklingskurva att gilla här även om jag inte vet hur långt den sträcker sig eftersom jag inte har tid att göra att korrekt vetenskapligt test. Otvivelaktigt är i alla fall att återspelbarheten är väldigt stor eftersom så många av Footprints´ delar slumpas från spel till spel och att vägarna till seger är många och roliga att välja ibland.
Negativt? Klagan? Jo, alla kanske inte håller med, men för mig personligen så är ett stort minus Footprints-korten och sättet de fungerar på. Ett avklarat kort är värt 6 poäng (ett ej avklarat kostar minus 3, men sådana undviker man lätt) och precis som med andra ”resurser” i spelet så fås dessa genom att en ikon landas/passeras (på). Mitt problem uppstår en bra bit in i spelet när spelarnas stammar är välutvecklade, för då är ett draget Footprints-kort med stor sannolikhet redan avklarat. 6 gratispoäng, helt enkelt. Sannolikhet är samtidigt just sannolikhet, vilket innebär att Björn kan skaffa sig 12 gratispoäng på två kortdrag medan jag kammar noll med samma arbetsinsats. Det ligger givetvis ingen som helst skicklighet i att dra det översta kortet i en hög och detta gör, i mitt tycke lite för ofta, att den som har mest röta med korten står som segrare när det är jämnt i poängkampen.
Här kan man så klart argumentera för att det inte är säkert att Footprints-symbolerna är så många i slutet av spelplanen och att spelare som klarar många kort ändå har förtjänat det genom att utveckla sin stam men… spelar jag Takenoko eller Ticket to Ride, två spel med liknande problem, så kan jag acceptera det mer eftersom de är så lättviktiga. Min känsla är dock att Footprints vill bjuda in till djupare strategiskt tänk och då blir den här slumpen… olycklig och rubbar mina cirklar på ett obehagligt sätt.
Ovan gnäll får dig kanske att tro att jag tycker att Footprints bör undvikas? Så är det absolut inte. Jag har haft roligt med spelet varje gång och det har fått fina vitsord från flera spelsugna vänner. Temat är gött, pusslet som erbjuds är precis lagom besvärligt för att chilla med, brädena har dubbla nysvänliga lager och det finns ett tjusigt färgschema som är vilsamt att titta på. Jag skulle inte ställa fram Footprints till min hardcore-grupp, men med familj i olika konstellationer fungerar det alldeles, alldeles utmärkt.
Tänk lite mer på stenåldern vetja, det kan vara allt som behövs för en lyckad kväll!
