Recension: Flamecraft

Speltyp: familjespel, strategispel
Antal spelare: 1-6 Speltid: 60 min
Ålder: 10+ år Tillverkare: Cardboard Alchemy
Flamecraft på Boardgamegeek

Det var en gång ett spel som hette Flamecraft. Det handlade om drakar som besökte och drev butiker, och en som tyckte att det lät både trevligt och intressant var brädspelsnörden Martin. Han bestämde sig därför för att köpa drakbutiksspelet i en brädspelsbutik som ligger strax till höger, men strax innan han hann göra så fick han syn på en oroväckande text på Internet. Texten proklamerade att Flamecraft var ett väldigt snällt och kanske lite för gulligt spel som inte lät spelarna göra några elaka saker mot varandra alls. Martin, som gärna gick över ett och annat lik vid spelbordet, förfärades över nyheten och lämnade sin varukorg med cookies och allt.

Sagan slutar dock inte där för någon vecka senare kom prinsen från Tornet, Tom Vasel, ridande på en ädel springare och förkunnade att Flamecraft minsann var så otroligt roligt att han ville belöna det med betyget 10/10. Ett sådant evangelium kunde Martin givetvis inte bortse ifrån och han skyndade därför tillbaka till brädspelsbutiken, strax till höger, och begrundade, beställde, betalade. Flamecraft hade fått en ny ägare.

Snipp, snapp slut och så vidare. Det där slutade väl lyckligt och bra? Jag håller lite på det tills den nedre halvan av recensionen, för nu har det nämligen blivit dags att lämna sagans värld och möta den hårda verkligheten i form av lite spelregler.

Som inledningen antyder så utspelar sig Flamecraft i en liten by kantad av affärer. Hela, i alla fall det mesta av, rasket kan du förresten skåda på bilden ovan; från vänster ser du de tillgängliga Hantverksdrakarna, myntreserven, draghögen med Ovanliga drakar och raden med förtrollningsrecept som ringas in av poängskalan. Och där fick du ju spelets mål om att samla så många poäng som möjligt, på köpet. Så smidigt!

På din tur tar du din drakpjäs och ställer den i en butik. Väl där så har du två val:

1. Samla resurser. Här får du… ja, ta de resurser som butiken och eventuella Hantverksdrakar erbjuder, men du får också placera en egen Hantverksdrake, som gör butiken bättre, och sedan använda någon av drakarnas specialförmågor. På detta vis utvecklas både ditt eget förråd av resurser och stadens butiker eftersom fler Hantverksdrakar effektiviserar.
2. Förtrolla. Att förtrolla en butik är lite klurigare men är samtidigt ett av spelets bästa sätt att skaffa poäng. Här gäller det att välja ett matchande förtrollningsrecept bland recepten på spelplanen och betala resurserna som krävs. Hur mycket poäng det är värt beror på receptets svårighetsgrad. Som bonus får man använda alla specialförmågor som eventuellt närvarande Hantverksdrakar har. Boom, boom, swop, swop, som Tommy Söderberg skulle ha sagt!

Därtill kommer Ovanliga drakar, som är lite extra kraftfulla drakkort. Beroende på typ, natt eller dag, så kan de spelas ut under spelets gång eller efter spelets slut för att fylla på poängskörden med ibland ganska riklig mängd kulor. Eftersom det ofta är jämnt här hemma blir det i regel olidligt spännande vid spelslut när dolda nattkort ska poängsättas med potentiellt livsfarliga poäng.

Och ja, det där var i princip allt du behöver veta och förstå för att kunna spela Flamecraft. Skulle det likväl kännas klurigt så finns god hjälp att få av det stora och rejäla hjälpkortet varje spelare får att lägga framför sig (eller bakom sig, men då är det inte till hjälp). På dess fram- och baksida finns nästan all nödvändig information men om frågor ändå skulle uppstå, förmodligen om korteffekter, så finns det ett smidigt uppslagsverk i slutet av regelhäftet. Just uppslagsverket har förresten en och annan brist då vissa drakkort helt saknar förtydligande, men hos oss har det löst sig genom logiskt tänkande och alltid lika pålitliga Boardgamegeek.

Jag tycker att Flamecraft är ett nybörjarvänligt strategispel för familj och vänner som har både fantasi och glädje i behåll. För min del är det omöjligt att inte bli glad över de ljusa färgerna, den vackra artworken och det lite fåniga temat med drakar som härjar runt i butiker. Precis allt är gulligt och poängmarkören är till och med i form av ett hjärta. Spelplanen är förresten en lång och (ja, gullig) neoprenmatta vars längd jag har läst en del kritik kring, men jag har inga problem alls där (även om jag hade svårt att få med hela på bild). Det är lätt att plocka upp kort och allt är både lättläst och inom räckhåll för alla. Allt kulört gull har givetvis del i det jag har läst om att det inte går att vara elak mot varandra i Flamecraft. Sant eller fake news? Sant, skulle jag vilja påstå.

Elakare än att min drake Brynolf redan står och flinar i butiken som Björns drake Björn (han kan inte hålla reda på två namn samtidigt) vill besöka, och på så vis tvingar honom att ge mig en valfri resurs, och/eller att jag slutför förtrollningsreceptet han också ville göra, blir det inte. Flamecraft är… konstruktivt! Efter hand som spelet pågår bygger man upp byn tillsammans och mer eller mindre hela spelet handlar om att addera eller skänka saker hit och dit för att få poäng. Det får resultatet sura miner uteblir helt och att en total känsla av mys, som passar alldeles utmärkt till kaffet, råder.

Flamecraft är också lätt att lära sig efter hand som man spelar, dels för att valen är ”få” varje gång det är ens tur, men också för att det finns både tid och plats att rädda en dålig start. Nybörjarvänligheten fortsätter med att måltavlan är väldigt bred; det finns alltid något att göra och stöter jag mot förmodan på patrull någonstans så saknas sällan vägar och sätt att ta mig runt och förbi. Antalet resurser man får ha i sin ägo på samma gång är dessutom extremt generöst tilltaget, så det är nästan alltid en bra idé att fylla på lagret om andra alternativ saknas.

En grej som är både kul, och kanske frustrerande för en del, är variationen och spänningen i vilka butiker varje spelparti erbjuder. Det finns en rejäl butikshög med olika effekter och fördelar, så variationen är god och en butik, förutom grundbutikerna då, dyker sällan eller aldrig upp två partier i rad. Det som säkert frustrerar en del, och då pratar jag om personer som kanske ändå inte vill/ska/bör spela Flamecraft, är att om en spelare drar ny butik i sin tur så kan det innebära stora fördelar för efterföljande. Det finns chans/risk för ett gottebord av fina möjligheter helt enkelt och sånt har ju betydelse när det är jämnt i poängställningen.

Samtidigt så bidrar de nya butikerna till den konstruktiva och trevliga känslan, och dessutom är det ju så att om jag kastar mig in i en ny butik istället för att exempelvis förtrolla, så öppnas kanske den möjligheten för andra istället så… what goes around och så vidare. Sen går det ju aldrig att försvara sig mot spelare som inte bryr sig eller tänker på vad deras handlingar får för konsekvenser för övriga. En sådan Bjö… spelare skulle kunna servera nästen i tur med hur mycket poäng som helst.

Variationsmässigt har jag redan nämnt att det finns många butiker och förutom det så medföljer två lekar av förtrollningskort som rekommenderas beroende på erfarenhet runt bordet. Min uppfattning är också den att tillgången till Ovanliga drakar i ett spel påverkas mycket av vilka butiker som dyker upp. Jag sitter för övrigt här och funderar på om jag skulle kunna spela Flamecraft med min 7-åriga Meeple här hemma och är i det fallet mest bekymrad över språkbarriären eftersom spelet är på engelska. Visst skulle det behövas lite coachning för att det skulle fungera, men sist vi spelade tittade hon drömmande på drakarna och önskade att få vara med någon gång.

Ja, du anar kanske att jag tycker att Flamecraft är lite gött och att sagan slutar lyckligt? 10/10 är definitivt att ta i, men jag överraskas varje gång av hur roligt jag tycker att det är. Mina vänner trivs, kaffet doftar som vanligt godare än det smakar och jag saknar faktiskt inte ens de brädspelselakheter jag brukar ägna mig åt. Att leka butik med drakar är ett väldigt mysigt sätt att umgås på helt enkelt. Spelglädje rekommenderar!