Speltyp: strategispel Antal spelare: 1-4 Speltid: 60-100 min Ålder: 14+ år Tillverkare: Board & Dice Tiletum på Boardgamegeek
Renässansen är inte det ämne som engagerar mig mest om jag får välja fritt. Om man bortser från att strosa i sakta mak på Uffizierna i Florens och efteråt skölja bort dammet med en Aperol spritz på en uteservering, förstås. Inte heller det beige spelbrädet i Tiletum är särskilt engagerande vid första anblicken. Men i takt med att vi spelare flänger runt på brädet och fyller det med färgglada handelsbodar och pelare så fylls också jag med inlevelse och energi. Ge mig boktryckarkonst och florentinska katedraler! Copernicus, Shakespeare och Da Vinci-kod!
Hmm, nåja. Tematiskt är Tiletum kanske inte fullt så spännande, men spelmekaniskt bjuder det på flera intressanta idéer. Eftersom jag är väldigt förtjust i Teotihuacan, ett av Daniele Tascinis tidigare spel med grådaskigt spelbräde och smart användning av tärningar, tänkte jag att jag skulle gilla Tiletum också. Jag hade rätt. Tascini har tillsammans med Simone Luciani skapat ett spel som för mig tillfredsställer ungefär samma behov av att försöka kombinera i sig enkla handlingar till långa bonuskedjor fulla av vinstpoäng och dopamin.
Tiletum är ett strategispel där vi får chansen att vara rika köpmän under renässansens Europa. I praktiken innebär det att spelarna turas om att välja tärningar som ger olika handlingar och resurser. Sedan använder man dessa till att traska runt med sina trevliga träfigurer (en köpman respektive en arkitekt) på ett stort gemensamt bräde och bygger saker samt plockar brickor som man fyller sitt personliga spelarbräde med.
Spelet pågår under fyra rundor. Varje runda avslutas med att det hålls en mässa i en stad, där man får medverka om man antingen har sin köpman på plats i staden eller har hunnit bygga ett hus där. De som deltar i mässan får poäng för en viss sak. Till exempel: i bilden ovan får man vid mässan i Tiletum 4 poäng per pelare man har byggt och vid mässan i Strasbourg 7 poäng per katedral. Den första mässan hålls alltid i Tiletum men de övriga slumpas ut, liksom vilka saker man får poäng för. Ibland ligger mässorna nära, ibland matchar de poänggivande sakerna varandra. Ibland inte. Det här gör att återspelningsvärdet stiger rejält, precis som huvudbryet kring vilka saker man ska satsa på.
Hjärtat i Tiletum kretsar kring det listigt utformade tärningshjulet. Härifrån kommer varje spelare att plocka 3 tärningar per runda, alltså 12 totalt under spelets gång, och allt som händer sker med utgångspunkt i dessa 12 huvudhandlingar. Det kan tyckas lite och det tycker man garanterat när man är mitt uppe i det också, men det är möjligt att skaffa sig bonusar.
Det är många saker som är klipska med tärningshjulet. Varje tårtbit av cirkeln är kopplad till en viss handling, som att låta din arkitekt göra saker. Man plockar en tärning från en tårtbit och utför den associerade handlingen. Och där skulle sagan om Tiletum kunna stanna, men då skulle det inte bli mycket till spel, eller hur? Det intressanta är att tärningen ger dig resurser enligt färgen och prickarna (gul är guld, svart är sten, rosa är någon sorts nudelsoppa osv) men ju mer resurser du får, desto svagare blir handlingen. Totalt summerat till 7 – en tärning med 2 prickar ger 2 resurser plus 5 handlingspoäng och så vidare. Ska jag välja något som ger mig mycket handling eller mycket mat? Det ständiga dilemmat för alla utom veckohandlande barnfamiljer på Willys.
En annan pikant detalj är att hjulet snurrar ett hack per runda. Om handlingspoängen för, låt säga, arkitekten nyss var 6, kommer den nästa runda att landa på 1 och helt plötsligt är det inte lika enkelt att ta sig dit man vill. Och då har vi ändå inte kommit till den sista klipskheten: tärningarna kastas om varje runda. I nyss nämnda exempel skulle alla sexor läggas på tårtbiten för arkitekten, men om det inte kastas några sexor hamnar inga tärningar där. Det finns kryphål för att kunna göra handlingen ändå men det blir svårare eller dyrare. På samma sätt vet man inte innan nästa runda vilka färger som kommer att vara höga – om alla rosa tärningar blir ettor blir det ont om nudelsoppa, till exempel.
Nudelsoppan är viktig när det kommer till ens personliga bräde. Där finns en av få möjligheter att överraska sina motspelare. Längst ner på sitt bräde kan man betala nudelsoppa för att placera ut vapensköldar (där har vi en mening jag aldrig trodde att jag skulle skriva) och då få bonusar som att flytta sin köpman vart som helst. Men det finns ingen dold information i Tiletum och den som har hökögon och ett skarpt sinne kan förutspå sådana försök till överrumpling. Själva interaktionsnivån mellan spelarna stannar på nivån ”norpa saker som andra vill ha”, men eftersom vissa av dessa saker är högst åtråvärda blir det en tajt kamp om guldkornen. Till exempel är husbyggarplatserna i städerna ytterst begränsade och med dålig planering kan man behöva parkera sin köpman vid en mässa en hel runda – inte ett optimalt drag. Tro mig, jag har provat.
De många valmöjligheterna gör att ett drag kan ta ganska lång tid (särskilt om man ska grubbla över vad som händer när tärningshjulet snurrar kommande rundor) och det gör att Tiletum kanske är allra bäst på 2 eller 3 deltagare. Personligen uppskattar jag att mässorna litegrann styr vad man ska satsa på – det ger en stackars köpman lite mål och mening med sin färd, när man står där i Nürnberg och inte har en aning om vad man ska göra. Tiletum har också en lättsamt strömlinjeformad känsla över sig, till skillnad från vissa andra medelkomplexa spel. Det är underbart när man kommer på att man aldrig behöver titta i regelboken eftersom det inte finns en massa undantag och krångliga situationer att hålla reda på. Även poängutdelningen är föredömligt bekymmersfri.
Visst, några nackdelar existerar förstås. De pastelliga färgerna på tärningarna hade definitivt kunnat vara mer kontrastrika och lättare att skilja från varandra, speciellt eftersom färgerna avgör vilken råvara de ger. Som nybörjare har man också stor glädje av en player aid som sammanfattar de valmöjligheter man har – det finns dock att skriva ut på en brädspelssajt nära dig.
Det tar en stund innan man har fått upp allt småplock på bordet, men sedan ligger den gråbeige kartan där och bara bjuder in till en färgsprakande verklighetsflykt. Tillsammans med den fantastiska återspelbarheten gör det Tiletum till ett utmärkt spel med gott om såväl utmaningar som belöningar, utan att behöva ta en helkväll i anspråk.
