Betrayal at House on the Hill har, sedan jag kom i kontakt med det första gången, varit en trogen följeslagare genom mitt brädspelsintresse. När expansionen Widows Walk kom var jag snabb på avtryckaren och beställde även den. Har jag spelat alla äventyr? Nej. Har jag sålt alltihop?
Jag har varit ägare till Betrayal at House on the Hill sedan 2015. Det är ett fantastiskt trevligt spel, trots en del brister och fel, och jag antar att det är därför som det också har nått något av en kultstatus i brädspelskretsar. Jag har spelat det i runda slängar 10 gånger och det som slog mig ganska tidigt, förutom att jag hade våldsamt roligt…
Det här med att utforska gamla hus, är det inte något som vi alla drömmer om att göra? Ni vet, lite i smyg sådär, bara för att titta efter om det möjligen innehåller några lönngångar, hemliga drycker eller fängelsehålor? Oavsett hur ni tänker så erkänner i alla fall jag villigt att jo, det är spännande med gamla hus där tiden har stått stilla…
Det måste finnas ett användningsområde för Roborally inom psykiatrin. Det bara måste. Jag har svårt att tänka mig ett bättre verktyg för att utvärdera hur människor hanterar stress och motgångar. Låt mig bara ge några få exempel på vilka reaktioner spelet kan framkalla. Vissa spelare bara skakar…