Deep thinking by Wissam Shekhani (Licens: Creative Commons)
Den Paralyserade är en spelare som, när hon ställs inför ett val eller en situation som kräver planering, helt enkelt inte kan fatta några beslut. I synnerhet inte några avgörande, viktiga beslut.
Man vet att en Paralyserad spelare är i farten när tempot i sällskapsspelet plötsligt stannar av totalt och ingenting händer, samtidigt som den person vars tur det är, lutar sig över spelplanen, intensivt fokuserad, och börjar stöna att ”det här går inte”. Svett och svordomar kompletterar scenen – samtidigt som den värdefulla speltiden tickar bort, sekund för sekund, minut för minut.
Den Paralyserade är, kort sagt, handlingsförlamad: Valen är för många! För svåra! Framtiden är så osäker! Den tvärsäkra stigen till total, absolut, felfri seger verkar inte visa sig, och det värsta som kan hända – något slags kompromiss – tycks oundvikligt! Analyserna springer iväg åt hundra håll; ”Om jag gör så, då blir det så; om jag gör så här, då händer det där…” Hur kan man då gå vidare?
Den Paralyserade har en tydligt märkbar effekt på övriga spelare. Dessa önskar naturligtvis att spelet fortsätter så snabbt som möjligt, så att de ska få bli aktiva igen. De brukar därför, efterhand i allt hetsigare tongångar, vädja om att Den Paralyserade ”bara gör något”. Ofta sker detta med en vidhängande förklaring i stil med ”så att vi kommer hem någon gång”. Dessa önskemål är oftast gagnlösa: Den Paralyserade har inte fått sitt namn för intet; hon tänker inte göra något överilat eller drastiskt. (Hon definierar dock överilat och drastiskt med lite andra termer än vi andra.)
Den Paralyserades speltur är givetvis den tid då övriga spelare lyckas klämma in stressfria toalettbesök. Stunden då nya kannor kaffe bryggs, påtår erbjuds och accepteras, filmer recenseras och dissekeras; stunden då IT-företag hinner etablera sig på börsen och krascha; då nya regeringsformer röstas igenom; då Palmemördare grips; då kulturhistoriska epoker går i graven. Allt i god tid innan Den Paralyserade ens närmat sig ett beslut.
Till slut accepterar Den Paralyserade oftast att hon helt enkelt bara måste bestämma sig. Detta gör hon så gott som alltid genom att skuldbelägga sina motspelare: ”Vi får se hur det här går. Ni stressade mig, så det kan egentligen bara gå helt åt skogen.” För om det då går åt skogen så är det ju inte hennes fel längre: Det är motspelarnas.
Vad driver då Den Paralyserade? Varför spelar hon som hon gör? Svårt att säga. Men hennes beteende tyder mer på att hon är rädd för att göra fel, än att hon suktar efter att göra rätt. Min misstanke är helt enkelt att segern inte lockar lika mycket som undergången skrämmer. Detta är en rädd spelare. Skräckslagen. En spelare vars magsmärtor kan kännas av även på andra sidan bordet.
Vad ska man då spela med Den Paralyserade? Enkelt: inga komplexa spel som kräver koll på många regler och komponenter. Inga spel som betonar den individuella spelaren alltför mycket. Bättre då med lagspel, där andra kan fatta besluten åt Den Paralyserade och hjälpa denna på traven.
En sak är dock säker: Även om det överlag inte är ansenligt att ta med sig mobiltelefoner till spelbordet, så kan det bli en nödvändighet om Den Paralyserade är inblandad. På det att ingen må förlora förståndet över spelplanen när senfärdighetens kugghjul sniglar sig fram mot ett mål – eller sniglar sig bort från ett mål, man vet aldrig med Den Paralyserade.
