Mina öden och äventyr i Essen under SPIEL24 ledde mig hit, till en recension av ett spel jag nära inpå nämnda mässa inte visste fanns, inte visste att jag behövde men slutligen köpte för säkerhets skull. Faraway, som släpptes av samma förlag under SPIEL23 var ju en försäljningsmässig succé och blev därefter mer eller mindre omöjligt att få tag på. I fallet Castle Combo fanns inget som tydde på annat utfall, så jag ansåg det rätt och riktigt att chansa.
Kategori: Recensioner
Recension: Calico
Kan man annat än älska ett spel där startspelaren är den som senast klappade en katt? Naturligtvis inte. Ju fler anledningar att klappa katter, desto bättre. Calico går ut på att sy det vackraste lapptäcket för att locka till sig katter som vill sova på det. Vi snackar bra speltema! Allt är dock inte lika charmigt som de sockersöta katterna får…
Recension: Zoomies
I Zoomies rastar man hundar i parken och låter dem skaffa nya fyrbenta kompisar som de kan springa runt och leka med. Det är knappast ett tema som tilltalar en utpräglad kattmänniska som jag. Men om mekaniken påminner om Kingdomino, ett av mina favoritspel? Ja, då kastar jag mig över det! Likheten med Kingdomino stannar förvisso vid att man i båda spelen placerar ut dominobrickor, men det har också en likhet i att…
Recension: Tea Garden
Ni som följde mina öden och äventyr i Essen på SPIEL24 vet att Tea Garden inte var ett spel jag kände mig tvungen att äga, men att ekonomi och våldsam hype kring konstruktören Tomas Holek knuffade mig över kanten. När jag nu sitter här med ett antal partier under bältet och tittar på det rosaskimrande konstverket så finns tvivlen faktiskt kvar och… jag är inte riktigt säker på varför…
Resedagbok Essen SPIEL24 – Del 3
Det var inte såhär det skulle bli. Någon del 3 av resedagboken från SPIEL24 var inte aktuell när jag började sammanställa och… ja, nu sitter vi här igen. Så… Den tredje dagen började bra. Märkt av hjärntrötthet kombinerat med Tea Garden dagen innan försov vi oss. Rejält. Herr Baguette hoppade i kalsongerna och rusade mot mässan för att inte missa sitt inbokade möte på Czech Games och jag tog det väääldigt lugnt…
Recension: MLEM: Space Agency
Tänk dig att du heter Martin och befinner dig på SPIEL23 i Essen. Reiner Knizia, en speldesigner som du tycker om kanske främst för att han alltid ser trevlig ut men också för att han ligger bakom Modern Art, lanserar just där och då sitt nya spel MLEM: Space Agency. Spelet utspelar sig 2075, handlar om katter som vill erövra rymden, och har en fantastisk artwork. Så urbota dumt, tänker du. Men fint. Fast vad betyder ens MLEM? Låter man inte som en galen och knäckt Kalle Anka på julafton…
Recension: Gloomhaven: Jaws of the lion
Om vanliga Gloomhaven framstår som en stor klumpeduns som du inte har en aning om hur du ska närma dig, finns lösningen i Jaws of the lion. En mindre, snällare kompis som håller dig i handen och hjälper dig att komma igång med spelandet. En långhårig taxvalp istället för ett bergatroll. Jaws of the lion funkar på det stora hela som originalspelet men med…
Recension: Skyjo Action
Det har nu gått ett antal månader sedan jag lånade Skyjo Action av Martin och lovade honom att, inom kort, skriva en recension av spelet. Tiden gick. History became legend; legend became myth. Och i två och ett halvt tusen år förblev min Skyjo Action-recension oskriven. Att jag dröjt så länge har sina anledningar. För det första är det roligt att ge Martin gråa hårstrån. Han ser sig själv som något slags brädspels-influencer, och som sådan måste han diarréa ur sig ”content”. Dessa tarmrörelser måste…
Recension: Snowdonia
Att brädspela är att vara nördig. Det är bra, tycker jag. Nördighet slutade vara dåligt för mig någonstans kring 2006 och jag vill tro, även om jag inte gör det egentligen, att också Blondie har insett att han delade ut en komplimang den där sommarkvällen på Farmen 2002. Vart vill jag då komma med detta? Jo, jag vill påstå att inom brädspelsnördigheten så finns det i sin tur flera lager av nördighet som alla är lika positiva ungefär fram till den punkt då…
Recension: Bärenpark
Sommaren är kommen och här sitter jag och funderar på varför det är just jag som skriver den här recensionen. Bärenpark, ett spel om att bygga björnparker borde väl rimligen recenseras av Björn? Så känns det i alla fall, men eftersom han har tagit flera månader på sig att recensera Skyjo Action, fortsättningen på ett av hans favoritspel Skyjo, så tänker jag att jag helt enkelt, liksom han, skiter i rimligheter…