Speltyp: Kortspel Antal spelare: 3-6 Speltid: 1-2 timmar Ålder: 10+ Tillverkare: Steve Jackson Games Designer: Steve Jackson Munchkin på Boardgamegeek
Det är drygt 10 år sedan som den första utgåvan av det populära och humoristiska Munchkin gavs ut. Det har följts av en stor mängd expansioner och nya temata såsom post-apokalyps, Lovecraft, zombies och pirater. I denna recension så kommer jag dock att hålla mig till den ursprungliga rollspel/fantasyvarianten. (Reglerna för expansionerna är identiska. Det går till och med att blanda dem för att göra spelet ännu tramsigare.)
Munchkin är ett kortspel med två huvudtyper typer av kort: dörrkort och skattkort. Förutom korten har varje spelare också vars en nivåräknare av något slag (prylfantasten med lite för mycket pengar som bränner i fickan kan ladda hem en app till sin smarta lur för detta ändamål). En gemensam tärning är också nödvändig.
Spelarna är äventyrare vars mål är att gå upp i nivå. Nivåpoängen tillsammans med de olika bonusar och straff som äventyraren samlat på sig avgör hur bra denne kan göra ifrån sig i strid. Ett besegrat monster ger alltid minst en nivå och självfallet lite bonus i form av skattkort, som ofta innehåller användbar utrustning.
Spelgången är enkel. Äventyraren tar sig fram genom en ”dungeon” genom att sparka in dörrar – alltså genom att vända upp dörrkort.
Bakom dörrarna kan det dölja sig diverse förbannelser, monster och annat otyg som kastar sig över äventyraren. Det kan också dyka upp klasser – såsom trollkarl, krigare eller sektmedlem- och raser (exempelvis orch eller alv) som spelaren kan välja att ansluta sig till.
Klassen, rasen och utrustning som spelaren samlar på sig under spelets gång, samt förbannelser och andra straff, har hen liggandes framför sig. Dessa ger vanligen spelaren enkla plus- eller minuspoäng i olika situationer. Spelaren har också ett antal dolda kort på hand som denne kan spela ut vid olika tillfällen. Då och då uppstår hätska regeldiskussioner då kort med motstridiga instruktioner kan spelas ut samtidigt. Detta speglar dock spelets lättsamma natur då det enligt regelboken är just genom bråk sådana situationer ska lösas.
Humorn är också i övrigt stundtals fantastiskt fyndig och tramsigt surrealistiskt med många referenser till rollspel såsom Drakar & Demoner. ”Two-handed sword” är ett svärd med två extra händer på – så att du har en extra hand över till att svinga t.ex. en ”Gentlemans Club” (så länge som du är en man, såklart). Under äventyren kan spelarna råka ut för en ”Knight Mare”, ”Gelatinous Tetrahedron” eller en ”Duck of Doom”. Som tur är så finns det bland annat ”Cotion of Ponfusion” att kasta mot fienden. Eller om allt skiter sig så kan du alltid se till att ett stenras dödar samtliga äventyrare – inklusive dig själv.
Hur kan spelarna förstöra för varandra då? Att kunna störa sina med- och motspelare är nämligen en av sällskapsspelens viktigaste och roligaste ingredienser. Jo, det finns nämligen kort som används för att hjälpa monstren. En spelare som råkar ut för en enkel krukväxt -ja, det är ett av monstren i MUNCHKIN – kan efter att de andra spelarna gjort den gigantisk, arg och försett den med huggtänder stå inför en omöjlig utmaning. I sådant fall kan den utsatte äventyraren be om hjälp – fast inte utan svåra förhandlingar om uppdelandet av skatterna, såklart.
Spelets i särklass starkaste sida är just humorn. Under spelets gång kommer jag ofta på mig själv med att förväntansfullt vänta på nästa dörrkort som vänds upp. Är det ett monster med fyndigt namn? Eller kanske en fullständigt orättvis och obalanserad förbannelse? Fniss som ibland eskalerar till gapskratt kan uppstå då en spelare väljer att gå i strid utrustad med en gigantisk bastuba, läskiga huggtänder och en oerhört fin hatt. Tyvärr trappas överraskningseffekten av för varje spelomgång – en börjar ju komma ihåg korten. Detta avhjälps till viss del av de oerhörda mängder expansioner och temata som finns, men den tenderar ändå till att kännas enkelspårig efter ett större antal spelomgångar.
Sammanfattningsvis så slumpfaktorn är stor, spelet är till vissa delar medvetet mycket obalanserat och humorn tappar mycket udd efter många spelomgångar. Men för ett gäng spelare som känner sig hemma i rollspels- och fantasykulturen och vill ha ett par timmars enkelt och roligt sällskapsspelande, så har jag svårt att tänka mig något mer passande än MUNCHKIN.
