För snart 4 år sedan skrev jag Spelsällskapets vedermödor, en helt vanlig liten text om hur det är att älska brädspel mer än vad ens vänner gör. Redan då hade jag alltså insett att min vänskapskrets var allt för liten för att tillfredsställa det entusiastmonstrum som levde och frodades i mig, men trots det gjorde jag…
