Tänk att få ge ut ett alldeles eget spel. Det har Roger Tell och Daniel Önnerby nöjet att få göra och här sitter jag och ska tycka saker om deras alster. Jag har lite bekymmer med hur jag ska lägga upp min text, ärligt talat. Jag, som är 42 år och trött, tycker nämligen en sak och jag, som i alla fall i tankevärlden har nära till barndom, tycker en annan. Så… det här kan bli spännande…
Författare: Folkeserbe
Recension: Castle Combo
Mina öden och äventyr i Essen under SPIEL24 ledde mig hit, till en recension av ett spel jag nära inpå nämnda mässa inte visste fanns, inte visste att jag behövde men slutligen köpte för säkerhets skull. Faraway, som släpptes av samma förlag under SPIEL23 var ju en försäljningsmässig succé och blev därefter mer eller mindre omöjligt att få tag på. I fallet Castle Combo fanns inget som tydde på annat utfall, så jag ansåg det rätt och riktigt att chansa.
Årets bästa spelupplevelser 2024
Året lider bokstavligen mot sitt slut. 2024 ska lämna plats åt 2025 och då är det brukligt att drabbas av nostalgi, trånsjuka och allmän längtan tillbaka till de bättre tiderna. Spelglädje är givetvis inget undantag. Skillnaden här är att vi inte ser tillbaka på Kebnekaise-bestigningar, när tårna fortfarande stack fram eller hur det kändes innan världen nådde 1,5-gradersgränsen. Nej, för oss…
Recension: Tea Garden
Ni som följde mina öden och äventyr i Essen på SPIEL24 vet att Tea Garden inte var ett spel jag kände mig tvungen att äga, men att ekonomi och våldsam hype kring konstruktören Tomas Holek knuffade mig över kanten. När jag nu sitter här med ett antal partier under bältet och tittar på det rosaskimrande konstverket så finns tvivlen faktiskt kvar och… jag är inte riktigt säker på varför…
Resedagbok Essen SPIEL24 – Del 3
Det var inte såhär det skulle bli. Någon del 3 av resedagboken från SPIEL24 var inte aktuell när jag började sammanställa och… ja, nu sitter vi här igen. Så… Den tredje dagen började bra. Märkt av hjärntrötthet kombinerat med Tea Garden dagen innan försov vi oss. Rejält. Herr Baguette hoppade i kalsongerna och rusade mot mässan för att inte missa sitt inbokade möte på Czech Games och jag tog det väääldigt lugnt…
Resedagbok Essen SPIEL24 – Del 2
Du kanske har lurats att tro att jag var klar med dag 1 på mässan i det förra inlägget? Det stämmer inte. Faktum är att jag gjorde så mycket där och då att det liksom behöver spilla över även i den här delen av resedagboken. Jag hann till exempel, med mitt nyinköpta Tomas Holek-spel Tea Garden under armen, uppröras småvåldsamt över att förlaget bakom Holeks andra titel Galileo Galilei hade mage att ta 5 Euro för en promo till nyss nämnda spel. Varför i hela friden…
Resedagbok Essen SPIEL24 – Del 1
Tiden på året är kommen och här sitter jag och försöker smälta intrycken från årets spelmässiga höjdpunkt Essen SPIEL24. I vanlig ordning hade jag lagt oförsvarlig mängd tid på att förbereda mig inför mässan och i princip lika vanlig ordning stod Herr Baguette för resesällskapet. Detta år bar dock med sig en första nyhet då Herr Baguette inför resan hade argumenterat våldsamt, intensivt och outtröttligt för att vi skulle ersätta vår sedvanliga flygresa med bilresa…
Recension: MLEM: Space Agency
Tänk dig att du heter Martin och befinner dig på SPIEL23 i Essen. Reiner Knizia, en speldesigner som du tycker om kanske främst för att han alltid ser trevlig ut men också för att han ligger bakom Modern Art, lanserar just där och då sitt nya spel MLEM: Space Agency. Spelet utspelar sig 2075, handlar om katter som vill erövra rymden, och har en fantastisk artwork. Så urbota dumt, tänker du. Men fint. Fast vad betyder ens MLEM? Låter man inte som en galen och knäckt Kalle Anka på julafton…
En andra åsikt: Skyjo Action
Det har i denna stund gått 20 dagar sedan Björns recension av Skyjo Action släpptes ut i etern. Karln tog visserligen två och ett halvt tusen år på sig, men textmassan han utsöndrade var inget annat än briljant. I all sin glans har den dock en allvarlig brist i form av att den, likt barkisbagarens barkisar, är fylld med luft, vatten och gammel bös. Jag känner mig således nödd och tvungen att rida fram på min
Recension: Snowdonia
Att brädspela är att vara nördig. Det är bra, tycker jag. Nördighet slutade vara dåligt för mig någonstans kring 2006 och jag vill tro, även om jag inte gör det egentligen, att också Blondie har insett att han delade ut en komplimang den där sommarkvällen på Farmen 2002. Vart vill jag då komma med detta? Jo, jag vill påstå att inom brädspelsnördigheten så finns det i sin tur flera lager av nördighet som alla är lika positiva ungefär fram till den punkt då…