De senaste veckorna har min mailbox fyllts av särskrivna meddelanden från medelålders vita män i snabba solbrillor. Samtliga med ungefär samma krav. Det senaste på ämnet var, citat: ”martineller folkserben eller vad fan du nu…
Författare: Folkeserbe
Jag bloggar om brädspel på Spelglädje.
Recension: Dark Romance
Efter 13 år av spelrecenserande så ska jag prova ett helt nytt grepp. Texten du just nu läser är nämligen påbörjad utan att jag ens har tagit av plasten på Dark Romance. Är detta etiskt och rimligt? Jag vet inte, men det känns kul och just nu låter jag det ta överhanden…
Recension: Distilled
Under senare tid har jag tjatat en del om strategispel och tema. Främst Tea Garden och Aquaria har fått beröm för sin konstruktion men kritik för sin avsaknad av tematisk själ. Det har tänkts, spelats och samlats poäng utan att det egentligen har känts som något annat än torra transaktioner. Här, mina vänner, vill jag nu presentera den tematiska motsatsen: Distilled.
Recension: Rising Cultures
Sid Meiers Civilization har tagit en inte obetydlig mängd timmar av mitt liv i anspråk. Det fanns till och med en tid då jag hade svårt att hålla reda på om det engelska ordet ”civilisation” stavades med ”s” eller ”z”. Förvirringen var total. Nu fyller jag snart 44 och vet bättre. Visst tar Civilization över mitt liv en vecka eller två ibland, men att stava…
Recension: Chicago Grand Slam
Jag har en lite märklig relation till Poker. I teorin så tycker jag att det är roligt, men när det väl ska till att praktiseras så blir jag alltid besviken. Jag hävdar också, med envishet, att ett spel som kräver att det satsas pengar för det ska vara engagerande är ett dåligt spel. Herr Baguette, som är en ivrig Poker-spelare, argumenterar med kraft för att jag har fel.
Recension: Saltfjord
Klockan har slagit Essen 2024 och ett av de mest hajpade spelen kommer från Norge och heter Saltfjord. Tydligen är det en omarbetning av Santa Maria, ett spel med ett historiskt belastat tema, och alla vill äga och spela. Själv strosar jag lugnt och ointresserat förbi trots att spelet innehåller tärningar. Varför? Är jag kanske lite bitter? Ja, möjligen…
Recension: Betrayal legacy
Betrayal at House on the Hill har, sedan jag kom i kontakt med det första gången, varit en trogen följeslagare genom mitt brädspelsintresse. När expansionen Widows Walk kom var jag snabb på avtryckaren och beställde även den. Har jag spelat alla äventyr? Nej. Har jag sålt alltihop?
Recension: Movie Tricks
De senaste åren, ja faktiskt ungefär sedan The Crew: The quest for planet nine landade, så har intresset för små enkla kortspel fått en ny renässans här hemma. Barndomens minnen där jag spelade Casino och Hjärter med farfar har en extra fin plats i mitt hjärta och när jag nu börjar bli en gammal farbror själv är det extra sköna minnen att komma i kontakt med…
Recension: Aquaria
Jag äger ett akvarium. Fiskarna som bor där får mat varje kväll och någon gång i månaden byter jag 20-30% av vattnet. Där har jag tvingat mig själv att låta akvarieintresset stanna. Det är nämligen så att det där med akvarism, liksom brädspelande, snabbt kan bli ett stort svart hål att hälla pengar i. Jag behöver inte fler sådana hål…
Resedagbok Essen SPIEL25 – Genomförandet, del 3
När dag 3 börjar känner jag mig trött och närmast färdig med SPIEL25. Kroppen gnäller nu inte bara över betonggolvet utan också över Rüttenscheisses bedrövligt hårda sängar. Likväl känner jag fortfarande en skärva av sug. Jag har nämligen, precis som förra året, sparat i princip hela Hall 3 till den sista dagen…