Det var en gång, året var väl något sånär 2014, en Björn som var sugen på att ta sig an ett litet lagomt brädspelsprojekt. Jag har ingen aning om vilka tankar som virvlade runt i hans hårfästeslösa skalle, men det ville sig inte bättre än att han gav sig ut på Internet och klickade hem det allt annat än okomplicerade ofamiljespelet Here I stand. När han berättade vad han hade gjort blev jag glad. Inte för att han hade beställt Here I stand, jag hade aldrig hört talas om spelet…
Plötsligt händer det; den vingklippte fågeln flyger igen. Den kutryggige rätar på sig och den slutna blomman öppnar upp sig. Folkhögskolan har återigen visat sig vara livsavgörande i unga människors liv, halleluja! Ibland får det vara så, ibland sluter sig mörkret tätare och inget ljus faller över våra kursdeltagares liv. Det går inte alltid väl….
– Lärare i brädspel!? Hur gör man för att få ett sånt drömjobb? frågade Valentina när hon visade mig vägen till Gothcons besynnerligt billiga baguetteutbud. – Jaaa, säg det, svarade jag lite svävande. Man har väl en jäkla tur helt enkelt. Och så är det nog. Man har en jäkla tur. Jättemycket tur faktiskt. Under tiden av…