Trogna läsare av Spelglädje vet att jag då och då skriver recensioner av rent nostalgiska skäl, se t.ex. Assassin! och Ostindiska kompaniet. Nyss nämnda recensioner är egentligen bara skrivna för mitt höga nöjes skull – och självklart också för att ni läsare ska ha lektyr på personaltoaletten, för med handen på hjärtat så vill ni väl egentligen inte läsa senaste nytt…
