Speltyp: strategispel, familjespel Antal spelare: 2-6 Speltid: 50 min Språk: Svenska Ålder: 9+ Tillverkare: ALGA
Trogna läsare av Spelglädje vet att jag då och då skriver recensioner av rent nostalgiska skäl, se t.ex. Assassin! och Ostindiska kompaniet. Nyss nämnda recensioner är egentligen bara skrivna för mitt höga nöjes skull – och självklart också för att ni läsare ska ha lektyr på personaltoaletten, för med handen på hjärtat så vill ni väl egentligen inte läsa senaste nytt om Paradise hotel? Nä, bättre då med recensioner av brädspel som inte finns i handeln längre och som ger mig möjlighet att såga loss lite (och er att förfäras lite) eftersom mekanikerna i dem ofta är hopplöst förlegade. Har jag inte rätt?
Oavsett vilket, det har nu åter blivit dags att dyka ner i nostalgins skattkista och titta närmare på Alga-spelet Race. Det gavs ut i Sverige 1998 men nominerades till årets spel i Tyskland redan 1996, så dess 20-årsjubileum närmar sig med stormsteg. Skåpmat igen alltså, men olikt tidigare nostalgiska recensioner så har faktiskt den här ett existensberättigande mer än som toalettlektyr; Race är faktiskt, trots sin ålder och Alga-logotyp, ett riktigt roligt och spännande spel. Det är för övrigt också det mest prisvärda spel jag någonsin köpt eftersom jag ropade hem det för den nätta summan av 6 kronor på Tradera.
Race kretsar kring en tävlingsbana och tre lopp som ska genomföras där målet för varje spelare är att tjäna så mycket prispengar som möjligt. Vad för typ av tävlingar det handlar om är oklart för pjäserna påminner om racerbilar, själva spelplanen om dataspelsklassikern Kosmo och spelkartongen antyder att det handlar om någon form av löptävling. Om vi ska vara ärliga har det egentligen inte så stor betydelse, låt fantasin flöda och gör om alltihop till kaninhinderbana eller traktor-pulling om ni vill, bara ni är överens så att ni slipper diskussioner om utifall traktorer kan köra över kaniner eller inte.
Inför varje lopp tilldelas varje spelare ett antal ”speed-kort” som anger instruktioner för hur spelpjäserna ska flyttas i det kommande loppet. Och här kommer vi redan nu till en finfin detalj i Race, för i detta läge är det fortfarande oklart vem som äger vilken spelpjäs. Vem som äger vilken/a spelpjäser och får lägga beslag på eventuella prispengar de inbringar avgörs nämligen därefter genom en auktion där man helt enkelt bjuder på den spelpjäs man anser sig ha störst chans att ta framgångsrikt genom loppet. Har man t.ex. många speed-kort med höga förflyttningstal för vit pjäs är det alltså läge att bjuda på den pjäsen i auktionen.
När alla spelare har köpt minst varsin spelpjäs är det dags att placera dem på startlinjen och köra igång. Loppet avgörs sedan genom att spelarna i tur och ordning spelar ut speed-kort från sin hand och förflyttar alla pjäser i den ordning de är angivna på kortet. Det innebär alltså att man, förutom att flytta sin egen pjäs, även måste förflytta motståndarna framåt på spelplanen. Pjäserna måste alltid förflyttas framåt, antingen rakt eller diagonalt utan att använda rutor där det redan står en pjäs, och om så inte skulle vara möjligt får pjäsen i fråga stå kvar.
Uppmärksamma läsare lade kanske märke till att banan på spelplanen (se ovan) blir smalare på vissa ställen och här finns det alltså gott om taktiska möjligheter för att blockera motståndare eller tvinga dem att flytta din pjäs framåt för att komma förbi med sina egna. Kort sagt, hela loppet förvandlas till ett evigt rävspel där spelarna kämpar för att uppfylla sina mål; mål som kan vara rent uppenbara i form av vilken pjäs de äger, eller dolda mål i form av hur de har tippat i loppet.
Vänta nu… tippat undrar ni? Japp, vid tre tillfällen, i olika förutbestämda stadier i loppet, ges spelarna möjlighet att i hemlighet tippa på hur det hela kommer att sluta och här finns det stora vinstpengar att kamma hem om man är någorlunda framgångsrik. Också detta är en härlig detalj i Race, för potentiellt skulle det ju kunna vara så att man sitter med en pjäs man egentligen inte vill ha eftersom den, som i exemplet ovan, vita pjäsen man helst ville köpa bjöds hem av en motståndare. Här ges man då möjlighet att tippa på den och sedan använda sina vita speed-kort till att ta den först i mål. Visst, ägaren till den vita pjäsen tjänar storkovan, men det gör ju även du själv och den här detaljen eliminerar effektivt situationen där man på grund av dåliga speed-kort eller otur med auktioner saknar vinstintressen och engagemang i ett lopp.
Man kan alltså aldrig vara säker på vem som är vän och vem som är fiende och faktum är att detta också kan förändras under loppets gång eftersom det är fritt fram att ändra sitt tips vid de olika tippningstillfällena.
Ärligt talat, få spel ger mig sådana adrenalinströmningar som Race gör eftersom situationen aldrig är helt under kontroll. Plötsligt finner man sin framgångsrika pjäs sist i startfältet för att helt plötsligt vara först igen eftersom personen som nyss förstörde allt för dig plötsligt verkar ha ändrat sig. Speltiden är angiven till 50 minuter, men går självklart att påverka genom att genomföra fler eller färre lopp, och reglerna är mycket enkla att lära sig. På kartongen finns ett citat från Tom Werneck på Nordwest Zeitung som säger ”…totalt sönderspelat…” och det är inte allt för långt ifrån sanningen.
Ett spel med mer patina tror jag inte att jag har förutom In the year of the Dragon (som min bror har spillt en kopp kaffe på), men Race har verkligen spelats flitigt av både mig och föregående ägare. Kort sagt, Race är ett mycket bra litet spel som passar utmärkt som introduktion till brädspelsvärlden eller som uppvärmning/avslutning på en speldag.
Går då Race fortfarande att få tag på? Jag vet faktiskt inte, men får du möjlighet så råder jag dig att slå till för i kartongen väntar många timmar av glädje för dig och ditt spelsällskap, oavsett ålder. Du kanske rentav slår mitt inköpspris…
Avslutningsvis måste jag nog också nämna något om spelets titel och den bild som pryder spelkartongen. Säg såhär, kombinationen av dem båda är inte riktigt optimal va?
