Förmodligen är jag inte ensam om att ibland drabbas av ett ganska märkligt infall: Att känna suget efter ett nytt sällskapsspel – utan att ha något särskilt spel i åtanke. Visst är det skumt? Det är ju trots allt en sak att vara sugen på ett särskilt spel. Då behöver man bara…
Det första spelet vi plockade fram var Shadow Hunters – ett nyförvärv vars behändiga lilla låda anlände med posten i måndags. Eftersom spelet var helt nytt fick jag inleda med att förklara reglerna. Detta gjorde jag så pedagogiskt jag kunde, och jag tror inte någon hade några invändningar mot just min pedagogik. Det var dock inte i själva pedagogiken som problemet…