Speltyp: partyspel Antal spelare: 2-6 Speltid: 20-40 min Språk: engelska Ålder: 8+ år Tillverkare: Atlas Games
Speltyp: partyspel Antal spelare: 2-6
Speltid: 20-40 min Språk: engelska
Ålder: 8+ år Tillverkare: Det var en gång en elak styvmor som bodde i en stad utanför Borås. Julen -73 ville det sig inte bättre än att hon blev gravid och födde cirka nio månader senare tvillingar, en bror och en syster. När hon såg barnen blev hon fruktansvärt vred, de var pyttesmå och dessutom såg de ut som helt vanliga barn; styvmodern hade ju ställt in sig på att föda en vacker prins. I sin ilska bestämde hon sig för att göra sig av med barnen, att visa sig med de där otäcka små tingestarna skulle ju vara otroligt genant för en elak styvmor som hon själv.
För att verkligen vara säker på att bli av med barnen bestämde hon sig för att bygga en hög mur kring den gamla ruinen av Kabe Sommarland och låsa in dem där. Det fanns bara ett problem med planen och det var det faktum att hon var en elak styvmor och därför inte hade någon annan kompetens än att vara just elak. Hon lät därför utlysa en tävling där traktens alla hantverkare kunde lämna in offerter för att få bygga muren. Kontraktet gick till byggmästare Magnusson, som egentligen var en klåpare men ju hade lämnat det lägsta priset. När muren var färdig hade den så många brister att styvmodern vägrade betala Magnusson, som så klart blev putt och därmed blev en för berättelsen helt oviktig, men likväl existerande, fiende.
Trots allt byggfusk spärrades så syskonen in bakom muren, där de fick försmäkta i sin gemensamma ensamhet. Sonen gjorde just så, efterhand som tiden gick tynade han bort och omkom tragiskt när han råkade somna och ramla ner för en av de övergivna vattenrutschbanorna. Systern, som hette Birgit, var dock av stadigare sort och byggde snart en liten stuga av gamla radiobilar och popcornstrutar. Där satt hon i stearinljusens sken, åt buljong och smidde planer att hämnas sin bror.
Varken styvmodern eller Birgit kände dock till att kokerskan, som var med och förlöste tvillingarna, omedelbart hade sett oanad potential i Birgit. Om man bara opererade och förvandlade henne tillräckligt mycket skulle hon nämligen kunna bli en både ståtlig och vacker prins. Hon smög därför bort till Kabe sommarland med en magisk ring som hon hade stulit av en stackars utmärglad tiggare, smet in genom ett av byggfusken, och gav ringen till Birgit. I ljuset av sänglampan (stearinljus hade nämligen blivit omodernt) läste sedan Birgit instruktionsboken från pärm till pärm och till slut kände hon till så mycket om ringens hemligheter att hon blev licensierad magiringinstruktör.
Efter en mängd skönhetsoperationer, som utfördes av kokerskans bror slaktaren, var så Birgit redo att använda den magiska ringen och sätta sin hämndplan mot styvmodern i verket. Med sin nya identitet som den fagre och ståtlige prinsen Birger reste hon till styvmoderns stuga och knackade på. Strax innan styvmodern öppnade dörren trädde hon ringen på sin, i skon gömda, stortå vilket gjorde att hennes späda flickröst byttes mot Christer Sjögrens mustiga stämma.
Styvmodern var först kall och avig mot Birger, han hade ju en så rälig röst, men så fort han avslöjade att han minsann var en prins blev hon desto mer intresserad. 7 minuters samtal ledde först till det ena, men inte det andra eftersom det vore lite äckligt, men hur det ändå var så blev styvmodern våldsamt förälskad i Birger.
Efter några veckors dejtande var Birger redo att sätta in den sista stöten och bjöd därför styvmodern på en fin resa med avskilt och lugnt boende hos någon som kallades Bunkerläkaren. Och hans mor blev mycket nöjd med en så pass ovanlig gåva.
Sådär kan det låta när en sjuk hjärna spelar Once upon a time, ovanstående lilla saga är nämligen skriven med hjälp av 20 berättelsekort och ett avslutningskort från sagda spel (de är fetstilade i texten). Om det nu blev sådär sjukt och galet med endast en spelare, tänk då hur det kan bli när man är flera!
Hur spelar man då? Jo, samtliga deltagare får ett antal berättelsekort och ett avslutningskort att driva sagan emot. Den aktiva spelaren, berättaren, fantiserar fram en historia som gör att hen kan spela ut sina kort, i bordets mitt, efter hand som berättandet pågår. Övriga deltagare får snällt lyssna fram tills dess att möjlighet att ta över berättarrollen, genom att antingen spela ut ett avbrytarkort eller ett kort med ett ord som berättaren just nämnt, uppenbarar sig. Och sådär håller man på och broderar, väver och snurrar in sig i en gemensam saga tills någon har nått sitt avslutningskort på ett sätt som samtliga godkänner.
Själva målet för att vinna Once upon a time är så klart att först vara den som blir av med alla sina kort på ett sätt som fungerar i berättelsen, men egentligen skulle jag säga att det är ganska ointressant i sammanhanget. Det viktiga här är nämligen att skapa en skojig och kreativ historia tillsammans, inte att haspla ur sig saker enbart i syfte att spela ut kort. Ofta finner jag mig så uppslukad av någon annans berättande att jag glömmer, eller till och med medvetet låter bli, att avbryta trots att jag kan och så menar jag att Once upon a time bör spelas.
Det här är alltså ett spel som mår bäst, nej snarare kräver, att man lägger tävlandet åt sidan och istället koncentrerar sig på att ha roligt tillsammans. Viss svårighet kan upplevas eftersom alla kort är på engelska och i alla fall jag föredrar att berätta på svenska, men sov man inte på språklektionerna borde det inte skapa några särskilda problem. Spelets enkelhet gör att det finns goda möjligheter att lägga till och ta bort regler som man vill och skulle man spela så mycket att man tröttnar på korten finns det gott om expansioner att gotta sig med.
Once upon a time är kort och gott ett skojigt, mysigt och sådär trevligt spel för pratglada och kreativa berättare i alla åldrar. Man ska vara medveten om att det inte på något sätt är genialt rent mekaniskt utan det fina i den här kråksången är vad spelarna levererar, så att spela med ett gäng tunghäftor… rekommenderas inte. Once upon a time är dessutom tältvänligt på ett sätt som få andra spel är. Fast nu hittade jag på lite, det finns många spel att spela i tält om man nu tvunget vill göra det. Men det funkar. Det gör det.
Jag tror att jag är färdig med den här recensionen nu. Vad tycker ni, vann jag?
