Så blev det som det skulle igen. Gränsen till Tyskland var öppen, hotellen ville ta emot och SPIEL21 lovade containervis med brädspel. Jag och Herr Baguette tackade givetvis ja och åkte dit. Här kommer sanningen, berättelsen, rapporten.
Det började som det brukar. Oro. Tvivlen över om Skånetragiken skulle lyckas leverera oss till Kastrups flygplats var orimligt stora. Är det inte konstigt? Man ska använda flera kollektiva transportsätt på sin resa ut i Europa, men det är lokaltrafiken man är mest stressad över. Jag var också lite nervös över alla kontroller eftersom det, både inför resan in Danmark och Tyskland, meddelades att de skulle kunna komma att kräva både pass, covid-legitimation och fullständig genomlysning av kroppsöppningar. Ingen oro befogades. Herr Baguette blev visserligen ”slumpvis” utvald till extra säkerhetskontroll både på Kastrup och i Düsseldorf, men med facit i hand kan jag konstatera att resan till och från Essen var oförskämt smidig och att det största problemet jag stötte på var att en rulltrappa i Hässleholm, som vanligt, inte fungerade.
Hotellet som ärades med vår närvaro detta år var Ghotel Essen. 3-stjärnigt boende är en uppgradering med minst 2,5 jämfört med förra årets inrökta förortstragik, men så hade vi ju också räknat ut att alla pengar vi lade på kollektivtrafik förra året med råge täckte den större hotellräkningen. Att vi var tvungna att dela rum och flatulensgas för att kunna räkna hem det hela såg vi som ett nödvändigt ont.
Det blev lite obekvämt redan vid incheckningen. Ghotel hade nämligen insett att området skulle fyllas av brädspelsvänner och att det därmed hade uppstått en finfin chans att citat: ”kompensera de billiga rummen” med att hyra ut konferensrummet till spelsugna för 8€ per person och kväll. Stolt räckte de fram ett papper med det generösa erbjudandet på både tyska och engelska, och deras ansiktsuttryck när de mottog vår svala reaktion talade för att de förmodligen hade hoppats på större glädjeyttringar. Vad de inte visste var att vår låga entusiasmnivå berodde på att det inte framgick i den engelska översättningen att man fick spendera ”inträdet” i baren, att vi tyckte att deras generösa erbjudande var påtvingat scheisse och att vi sedan flera år tillbaka spenderar spelkvällarna på annan plats. Jag tycker för övrigt att fönsterutsikten på bilden nedan räcker gott och väl för att kanske inte kompensera, men i alla fall rättfärdiga de ”billiga” rummen.
Med hotellets snikenhet som samtalsämne begav vi oss sedan ut i den jättetyska Essen-kvällen (hej Lederhosen!) för att spisa kvällsmat. Det är speciellt att vara på resande fot med Herr Baguette. Han argumenterar alltid mot kebab, hamburgare och pizza och alltid för sånt som vi Vinslövs-bördiga aldrig ens har funderat på att förtära. Den här kvällen blev det genuin kinesisk hotpot-buffé, där man kort och gott slänger allt möjligt i en buljonggryta som står och kokar på ens bord.
Den genuina känslan förstärktes våldsamt av att vår servitörs mamma stod och rullade sushi hela kvällen, att allt i buffén endast var förklarat på kinesiska eller tyska och att jag bland en mängd oidentifierbara ingredienser kände igen både hjärna och hönsfötter. Jag åt mycket grönsaker och sushi, kan man säga. Dessutom! Förutom att jag, trots allt okänt, trivdes väldigt bra på restaurangen hade den en fantastisk matregel: om man slängde mat fick man betala 15€ i böter när man gick. Mer sånt, tack!
Men det är väl inte för berättelser om hotell, restauranger och rulltrappor i Hässleholm som du läser det här? Nej, min fingerspitzengefühl säger mig om att du är här för allt som finns att veta om SPIEL21. Din önskan, min lag (nåja). Här kommer några intryck:
En av de första tankarna jag tänkte inne i mässhallarna var ”vad mycket folk här är!”. Det var givetvis helt fel. SPIEL21 var ungefär hälften så stort som det brukar. En tanke som dök upp kort därefter var ”och hur ska jag stå ut med att ha munskydd hela dagarna”. För så var det. För att bli insläppt så behövde man visa upp giltig covid-legitimation och lova att aldrig någonsin blotta munnen offentligt. Det fungerade faktiskt förvånansvärt bra och jag är otroligt tacksam över allt jobb som folket bakom SPIEL21 har lagt ner. Allt kändes säkert, genomtänkt och faktiskt hygieniskt trots mängden män (och kvinnor) som gick runt och fingrade på varandras saker.
Det här året var jag mindre förberedd för spelmässa än vanligt. Faktiskt otroligt dåligt förberedd och det var främst amerikanernas fel. Deras frånvaro från mässan, inresa från USA innebar tre veckors karantän, gjorde att nästan alla preview-videos som fanns att tillgå var på tyska. Att jag undvek dessa videos berodde mindre på att det skulle vara mer roligt än informativt med tyskt tal och mer på att min tyska hörförståelse inte direkt är topp sju i världen. Av samma anledning stötte både jag och Herr Baguette på oväntade problem på själva mässan eftersom en orimligt stor mängd demobord visade upp tyska utgåvor, med tysk demopersonal och tysk… ja, tyska på alla kort. Det var synd tyckte vi, men det var uppenbart att SPIEL21 var en mer lokal tillställning där lika stora mängder internationella besökare som vanligt inte förväntades. Detta gjorde också att jag, i tysthet men ändå med pondus, begagnade mitt tyska svordomsordförråd över alla otroligt billiga men gravt tyskspråkiga spel som gick att köpa. Priserna på de engelska utgåvorna utgjorde inte samma fyndläge om man säger så.
Därmed inte sagt att vi kände oss utanför. Det fanns givetvis engelsktalande personal på de allra flesta ställena och på ett ställe, i ståndet för Goetia – Nine Kings of Solomon (Boardgamegeek), kände vi oss otroligt hemma när vi fick spelet demonstrerat på svenska. En märklig sak, med tanke på det lägre besökarantalet, var att det ändå alltid tycktes vara fullt vid spelborden. Ett av mina mest emotsedda spel, Gutenberg (Boardgamegeek), var så populärt att Herr Baguette fick boka sitt provspel först på mässans tredje dag, vilket i sin tur, givetvis, innebar att det var slutsålt när det var dags att slanta upp. Ganska många spel var tyvärr också fast på containerlager i Kina vilket var synd för både utställarna och mig. Min plånbok var dock glad.
Men vad fanns då? Vad köpte jag? Missa inte den spännande fortsättningen på berättelsen om SPIEL21 imorgon! (förlåt, men texten blev alldeles för lång, lite som ett ösregn faktiskt)
Extramaterial: Min Google-recension av Ghotel Essen och deras svar.
Del 2 av min reseberättelse hittar du här!
