Spelglädje – Recensioner och tankar om brädspel
Meny
  • Recensioner
    • Barnspel
    • Expansioner
    • Familjespel
    • Frågespel
    • Kortspel
    • Nostalgispel
    • Partyspel
    • Samarbetsspel
    • Speltillbehör
    • Sportspel
    • Strategispel
    • Tärningsspel
    • Äventyrsspel
      • Hem
  • Artiklar
    • Ditt och datt
    • Figurmålning
    • Intervjuer
    • Kickstarter
    • Listor och priser
    • Om specifika spel
    • Previews
    • Rapporter från Skyttegravarna
    • Spelglädjes spelartyper
    • Spelmässande
  • Om spelglädje
    • Varför finns Spelglädje?
    • Om författarna
    • Nyhetsbrevet
    • Integritetspolicy
  • Kontakt
Meny
Modern art @ Spelglädje

Recension: Modern Art

Publicerat den 20 januari 201419 mars 2024 av Folkeserbe
Modern art box @ Spelglädje
Speltyp: kortspel, strategispel 
Antal spelare: 3-5 Speltid: 45-60 min
Ålder: 10+ Tillverkare: lautapelit.fi
Designer: Reiner Knizia
Modern Art på Boardgamegeek

Att handla med konst kan vara en djungel, och vill man göra de stora klippen kan det dessutom vara förenat med att riskera sin ekonomiska framtid. I Modern art slipper du de där riskerna, och som grädde på moset slipper du dessutom hänga upp tavlorna på din vägg. Vinst för alla alltså, förutom de som förlorar spelet så klart.

I Modern art är du innehavare av ett nordiskt konstgalleri som äger ett antal målningar av konstnärerna Jari Järnström, Hannu A. Leimu, Bruno Maximus, Aimo Taleva och Sari Tenni. Ditt uppdrag är nu att tjäna pengar genom att auktionera ut dina tavlor till högstbjudande under totalt fyra auktionssäsonger, samtidigt som du själv köper nya tavlor. Det konstgalleri med mest pengar när den sista auktionssäsongen är genomförd är spelets vinnare.

Hur auktionerar man då? Jo, man väljer helt enkelt ett av de tavelkort man har på hand och spelar ut det. På kortet finns en målning (av tveksam kvalitet. Reds. anm.), konstnärens namn och vilken auktionstyp kortet ska auktioneras med. Det finns totalt 5 olika auktionstyper, bland dessa t.ex. ”Auktion med fast pris” och ”Dold auktion” (där deltagarna bjuder i hemlighet). Deltagaren som spelar ut tavelkortet agerar auktionsförrättare och pengarna från försäljningen tillfaller även hen (om hen inte köper tavlan själv, för då tillfaller pengarna banken).

En auktionssäsong varar tills den femte tavlan av samma konstnär spelas ut och efter det räknas värdet på de sålda tavlorna samman. Spelarna har alltså möjlighet att både avsluta en säsong snabbt och förlänga den genom att låta bli att spela ut den avslutande femte tavlan. Vilket som är bäst skiljer så klart från situation till situation och tillför ett spännande taktiskt moment.

De sålda tavlornas värde bestämts genom att man kort och gott räknar samman vilka tre konstnärer som har fått flest tavlor sålda under auktionssäsongen. Ettan värderas till 30 000, tvåan till 20 000 och trean till 10 000; övriga konstnärer har inte sålt tillräckligt bra och är värdelösa. Och här, mina vänner, kommer det fina i kråksången. Tavlornas värde tas sedan med till nästa auktionssäsong vilket gör att det blir mer och mer pengar i omlopp ju längre in i spelet man kommer. Alltså, om ettan från den första auktionssäsongen, låt oss säga att det var Jari Järnström, säljer bäst även den andra säsongen blir värdet för Jaris tavlor 30 000 + 30 000 = 60 000 vid nästa sammanräkning. Samtidigt minskar tillgången på ofta sålda konstnärers tavlor eftersom de sålda tavlorna slängs i slutet av varje auktionssäsong, vilket gör att en konstnär sällan rusar långt före de andra i värde.

modern-art-game @ Spelglädje

Modern art är som ni förstår ett matematiskt spel där det handlar om att räkna sina pengar och spekulera i tavlors potentiella värde beroende på hur bra de säljer. Normalt är jag inte jätteförtjust i matematiska spel, men det som gör att jag faktiskt ändå gillar Modern art är att matematiken här är ganska förlåtande och i högsta grad påverkbar. Skulle t.ex. Björn ha samlat väldigt många tavlor av samma konstnär går det alldeles utmärkt för de andra att sänka värdet på Björns samling genom att auktionera tavlor av de andra konstnärerna. Det skulle till och med kunna gå så långt att Björns samling blir värdelös i slutändan, och det är just den detaljen som gör att det verkligen känns att man spekulerar i tavlornas värde. Det finns inga garantier för någonting; den enes död är den andres bröd helt enkelt.

De olika auktionstyperna ger en skön omväxling i budgivningarna och något jag uppskattar mycket är att varje tavelkort har en förutbestämd auktionstyp, vilket hindrar spelarna från att använda samma typ om och om igen. Enkelheten i reglerna och komponenterna gör också att MODERN ART är ett utmärkt spel att bara plocka upp ur lådan och spela, för även nya spelare får snabbt grepp om reglerna och kan delta på lika villkor.

Den stora nackdelen jag ser med Modern art handlar mest om den utgåva jag själv äger, nämligen den nordiska (det finns en engelsk också, tillverkad av Mayfair Games). Jag irriterar mig på att konstnärsnamnen är enformigt finskklingande och det hade verkligen inte skadat med lite omväxling här för att spegla den nordiska utgåva det faktiskt utger sig för att vara. I sammanhanget kan det också vara på sin plats att nämna att jag i de fall där det finns engelsk text faktiskt föredrar den framför den svenska, så har ni bara överseende med de finska namnen finns det ändå ingen anledning till oro; de svenska reglerna är dessutom säkert till fördel för många.

Sammanfattningsvis så är Modern art ett rappt, snabbspelat och mycket interaktionsrikt budgivningsspel. Spänningen under budgivningarna är stor och konstant måste man försöka syna sina moståndares ekonomiska tillgångar, taktik och bluffar. Självklart samtidigt som man själv måste hålla sin ekonomi och taktik för sig själv (och gärna bluffa lite). Möjligheten för spelarna att påverka tavlornas värde är en fantastisk mekanik som gör att spelet aldrig blir förutsägbart eller avslaget, utan tvärtom intensivt och spännande.

Låt budgivningen börja!

Mera Spelglädje:

Citadels box web preRecension: Citadels Agricola - Farmers of the moor brädspel spelglädje sällskapsspelRecension: Agricola – Farmers of the moor (exp) swärje brädspel sällskapsspel SpelglädjeRecension: Swärje Recension: Targi

Lämna ett svar Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

I samarbete med

logotyp Spelexperten.com

logotyp Worldofboardgames.com

Leta på Spelglädje

Kategorier

  • Artiklar
  • En andra åsikt
  • Intervjuer
  • Nyheter
  • Previews
  • Rapporter från skyttegravarna
  • Recensioner
  • Spelglädje

Instagram

Kommenterat

  • Folkeserbe om Årets bästa spelupplevelser 2025
  • Christer om Årets bästa spelupplevelser 2025
  • Sidekicken om Recension: Cascadia
  • Patrik Eriksson om Recension: Cascadia
  • Folkeserbe om Recension: Spela med Fragglarna
©2025 Spelglädje - Recensioner och tankar om brädspel