Jag har en komplicerad relation till partyspel. Ofta gillar jag tanken men inser alltid, efter bara några minuters spelande, hur ytliga och skojdeltagarberoende de egentligen är. Jag saknar djupet och den enda riktigt roliga partyspelshändelsen jag kan dra mig till minnes är den här från 2013 då jag spelade Den glade mytomanen med Björn (som är sjuk i huvudet). Samtidigt är jag…
Trogna läsare minns att jag har tagit på mig ett projekt under 2015: Jag ska fantisera ihop en idé till ett brädspel och låta denna idé evolvera tills den i princip är spelbar. Två månader har gått av året utan att jag yppat så mycket som en stavelse om detta projekt. Två månader. Det är en sjättedel av året. Ganska mycket. Jag känner mig omsprungen…
Är du en briljant strateg? En strålande förhandlare? Eller bara ohyggligt allmänbildad? Trevligt för dig, men det hjälper dig exakt ingenvart. Är du å andra sidan slug? Far du med osanningar? Fångade du en gång en fisk som var SÅ HÄR stor? Välkommen; vi har ett spel till dig.
Det första spelet vi plockade fram var Shadow Hunters – ett nyförvärv vars behändiga lilla låda anlände med posten i måndags. Eftersom spelet var helt nytt fick jag inleda med att förklara reglerna. Detta gjorde jag så pedagogiskt jag kunde, och jag tror inte någon hade några invändningar mot just min pedagogik. Det var dock inte i själva pedagogiken som problemet…