Mesmerized by Eddie van 3000 (Licens: Creative Commons) Det brukar heta att alla älskar en underdog. Det är förmodligen sant: ofta hejar vi på de underlägsna eftersom de är just underlägsna. Detta gäller definitivt i berättelser: Hur roligt vore Star Wars om The Empire inte hade större arméer än rebellerna? Vem skulle ens ha kommit ihåg David och…
I morgon strömmar det svenska folket till vallokalerna, varför jag nu ska skriva lite om zombies. Det finns en uppsjö bräd- och kortspel på zombie-temat. Jag har långt ifrån spelat alla, men vill påpeka att av dem jag spelat, är det väldigt få som inte varit underhållande. Både Martin och jag har nyligen införskaffat varsitt…
Frekventa läsare av denna blogg är sedan tidigare förmodligen medvetna om att jag hyser en djup kärlek till spelet Bohnanza. Varför denna kärlek? Ni kan läsa min recension, eller helt sonika acceptera att spelet är briljant i all sin enkelhet. På samma sätt som man ibland ser hasch som en inkörsport till tyngre droger såsom heroin och kokain, så betraktar jag Bohnanza, detta ljuvliga lilla kortpel…
Få saker sätter vänskap på prov i samma utsträckning som en zombieapokalyps. När de döda kravlar sig upp ur sina dystra gravar, suktande efter människohjärna, måste man ha god koll på sina prioriteringar – och kanske ännu bättre koll på andras.
Tystnaden är laddad; spelarna är fokuserade som lasrar. I deras sinnen snurrar kugghjul i hiskeliga maskinerier, kalibrerade med ett enda slutmål i sikte: Att ta hem spelet. Att segra. Att tillintetgöra motståndarna. Spelaren vars tur det är har funderat länge på sitt nästa drag. Så pass länge att…