Min attityd till spelregler är ganska enkel: Regelverket finns där av en anledning, och man gör bäst i att följa det så utförligt som möjligt – men om någonting skulle råka bli fel, då är det inte hela världen. Mitt mål med spelande är ju i första hand att ha roligt, i andra hand…
Man vet att en Paralyserad spelare är i farten när tempot i sällskapsspelet plötsligt stannar av totalt och ingenting händer, samtidigt som den person vars tur det är, lutar sig över spelplanen, intensivt fokuserad, och börjar stöna att ”det här går inte”. Svett och svordomar kompletterar scenen – samtidigt som den värdefulla speltiden tickar bort…
Somliga är aggressiva. Andra återhållsamma. Vissa planerar allting i detalj; andra hanterar situationer efterhand som de uppstår. Någon kräver att regler följs till punkt och pricka. Ytterligare någon betraktar regler mest som riktlinjer att vända sig till i nödsituationer – men allra först då, och helst inte alls. Ja, sätten att sällskapsspela är nästan lika…