Somliga är aggressiva. Andra återhållsamma. Vissa planerar allting i detalj; andra hanterar situationer efterhand som de uppstår. Någon kräver att regler följs till punkt och pricka. Ytterligare någon betraktar regler mest som riktlinjer att vända sig till i nödsituationer – men allra först då, och helst inte alls.
Ja, sätten att sällskapsspela är nästan lika många som sätten att leva. Alla har vi våra olika metoder och strategier.
Frågan vi här på Spelglädje ställer oss är denna: Finns det olika spelartyper? Allmänna fack som man kan placera in sällskapsspelare i beroende på hur de beter sig kring spelbordet?
Det politiskt korrekta svaret är förmodligen följande: ”NEJ – människor ska inte delas in i fack! Världen är aldrig svart och vit, utan grå och svårklassificerad! Vi måste ha nyanser och subtiliteter! INGA FACK! Om vi börjar vandra ned längs kategori-stigen så kommer vi att bli rasbiologer hela bunten! SLUTA NU MEDAN TID FINNES!”
Just därför svarar Martin och jag: ”JA, SJÄLVKLART! Det finns olika spelartyper! Ibland är världen svart eller vit, och generaliseringar är på sin plats!” (Fast vi vill inte veta av någon rasbiologi; vår gräns har nåtts en bra bit före resonemanget tillåts gå så långt. Bara så ni vet.)
I vilket fall som helst hade vi nu tänkt påbörja en artikelserie om olika spelartyper. Vilket är det galleri av lirare som man finner böjda över världskartor i vardagsrum över hela jordklotet? Vad utmärker dessa Fia-knuffare? Vad driver och hindrar dem i deras kamp om pengar, länder och tronar? Hur ska de hanteras, och vad ska man spela med dem?
Vi hoppas att denna artikelserie skall belysa, uppröra och mana till reflektion. Om inte annat så kan den ge de icke-spelande en smak av hur det är att vara en frekvent brädspelare. Det är onekligen en kultur i sig.
Titta i Arkivet för att komma till de hittills behandlade Spelartyperna!
