Recension: Boktok

Speltyp: partyspel
Antal spelare: 3-8 Speltid: 20-30 min 
Ålder: 12+ år Tillverkare: Ordfront förlag
Designer: ?
Och nej, det finns ingen länk till Boardgamegeek heller

Min relation till partyspel är… vad den är. I takt med att kropp, leder och själ har blivit äldre så har partyspelen förpassats till någon sorts spelmässig soptipp. Som tur är så har jag lika gamla, likasinnade vänner och behovet av partyspelsspelande är därför närmast obefintligt i min närhet. Detta kan eventuellt vara problematiskt när jag nu ska till att recensera Boktok som är ett utmärkt exempel på allt jag, enligt ovanstående, inte föredrar.

Boktok har dock något som andra partyspel inte har: det handlar om böcker. Inte vilka böcker som helst, utan… jo, vilka böcker som helst faktiskt. Sådant uppskattas extra mycket hos mig som i teorin älskar den årliga bokrean, men som aldrig köper något eftersom jag helt enkelt inte vill läsa den senaste textmassan signerad Camilla Läckberg. I Boktok är läget dock annat: där är det jag som bestämmer över vilken bok jag vill använda och du får bestämma över din bok. Ta med en Läckberg för all del, gör det!

På så vis kan det komma sig så att vi träffas vid spelbordet med en fantasy av Robin Hobb (som är min), en Harlequin-bok (som givetvis är din mammas) och en diktsamling av Kristina Lugn (som vår vän Mjörn Björnmark har med sig). Sen sitter vi där och… ja, vad gör vi?

Jo, det är nu som spellådan innehållande Boktoks timglas och 200 uppdragskort plockas fram.

(lådan är förresten utformad som en bok och jag har inget annat än kärlek och beröm att skicka i riktning åt den person som födde den briljanta idén. Det kanske känns som en parentes i sammanhanget, speciellt eftersom jag har valt att nämna det i vad som kan vara en av Sveriges längsta parenteser, men verkligheten är en annan: lådans utformning är allt annat än en parentes och jag misstänker att pågående parentes står sig slätt i konkurrensen bland andra, betydligt mer pretentiösa parenteser)

Den spelare som för närvarande är spelledare drar det översta uppdragskortet i leken och läser, gärna högt och tydligt, upp innehållet för alla. På kortet kan stå saker såsom: ”En kommunslogan”, ”En omskrivning för att gå på toaletten” och”Vad Jesus sa till lärljungarna när han förvandlat vatten till vin”. När timglaset vänds, detta sker också på spelledarens ansvar, måste övriga spelare (helst febrilt) slå i sina böcker efter ett stycke, ett citat eller ett ord som skulle kunna passa till lagda beställning.

Det går ofta minst lika bra att hitta saker som inte alls passar, för det blir därefter allas gemensamma uppgift att rösta fram det bästa bidraget. Vinnaren i omröstningen (som inte är stulen din orangea tönt) får behålla kortet och en ny omgång kan ta sin början. De framröstade lösningarna på ovanstående tre uppdrag var för övrigt ”Nej.”, ”Det lilla utlägget”, och min favorit ”Jag kan göra honom till köttfärs!”. Samtliga hittade av slump och uppmärksamhet i lika slumpmässigt men medvetna bokval.

I reglerna står att man, när någon har två kort, ska skicka sin bok ett steg åt vänster men sånt kan man ju bry sig om ungefär så mycket som önskas. När vi spelade bytte vi med jämna mellanrum så att alla spelare fick slå i alla böcker och vi var lika glada för det.

Kortläsning, bläddring, omröstning och bokbyte. Sådär hålls det på tills någon har samlat ihop valfritt antal kort och står som segrare. Att vinna i Boktok får förresten anses rejält underordnat eftersom det alltid är viktigast, vackrast, vänskapligast att bara ha roligt. Och roligt har jag med Boktok om jag spelar det i rätt sällskap. Jag kan inte nog understryka detta eftersom partyspelsgenren generellt, i mitt tycke i alla fall, är extremt beroende av rätt umgänge. Interna skämt, gemensamma referensramar och allmänt bekväm stämning är så pass avgörande att det nästan är viktigare än det spel som spelas.

Det är därför svårt att säga huruvida Boktok är ett spel för dig eller inte. Jag törs ändå påstå att om du gillar böcker, ord och kanske också tycker att formuleringar besitter förmåga att vara sexiga så kommer du att ha roligt här. Möjligheten att ta med vitt skilda böcker till bordet gör att hela biblioteket blir din lekplats och jag tror också att Boktok blir roligare ju mer utanför bokboxen i alla fall någon/några vandrar.

Här får du något ovanligt: en partyspelsrekommendation! Det har inte hänt sedan Doodle dash… 2023. Det var inte alls så länge sedan som jag tänkte när jag hittade på den här slutklämmen. Oh well.