Dags att fira helg!

Regnet piskar mot fönsterbläcken och kvällen kommer redan kl. 14. Städerna myllrar som ett resultat av den pågående tävlingen om vem som kan övertrassera sitt kreditkort på kortast tid. Den årliga kampen, mellan butiker och djurrättsaktivister, om skinkans existensberättigande brinner som allra hetast. Vem kan hitta på den mest vidriga glöggtwisten? Och Aladdin-försäljningen når nya höjder trots att trillingnöten inte längre finns ibland oss.

Känner ni det? Japp, julen närmar sig.

Jag och Björn identifierar inte våra jular med någon av ovanstående egenskaper. Nej, för oss är julen tiden då de där extra minuterna för umgänge med nära och kära plötsligt finns (brädspelstajm!) och varför då förstöra dem med stress, hets och illusioner om att brunkål är föda?

Trogna läsare av Spelglädje vet därför vad som nu väntar; det är dags för vårt helguppehåll och över jul och nyår kan ni alltså inte vänta er några stora livstecken här i bloggen. Misströsta dock inte! Som vanligt kommer vi att skräpa ner vår Twitter-feed så fort vi anser oss ha anledning och dessutom kommer ni att få ett nyhetsbrev (ja, faktiskt!) att läsa mellan Kalle Anka och den där extra köttbullen.

Innan vi tillfälligt lämnar er tycker vi dock att det är på sin plats att lyckönska er i jakten på hårda och fyrkantiga paket under granen. Med det skulle vi egentligen kunna nöja oss, för i våra ögon är vilket brädspel som helst en perfekt julklapp. Det finns dock några spelbekantskaper som, under året som har gått, har fått våra hjärtan att klappa lite extra och som vi därför önskar ska ligga under så många av era julgranar som möjligt. Så varsågoda, här har ni våra önskningar å era vägnar:

Martin

Det gångna året har, ärligt talat, bjudit på enorma mängder av brädspelande för min del. Inte i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig att tillfällena skulle bli så många och att jag skulle få glädjen att bekanta mig med så många nya spel. Jag hade egentligen bestämt mig för att bara nämna ett spel här, men på senare veckor har det fått oväntad konkurrens av ytterligare ett. Eftersom de är så olika till både karaktär och seriositet kan jag därför inte låta bli att nämna dem båda:

Först och främst Dead of winter; spelet vars öden och äventyr gav upphov till en hel artikelserie här på Spelglädje. Jag förbeställde det redan i februari och det halvår av väntan som följde gav upphov till en sällan skådad hype. De flesta spel hade dukat under av pressen och blivit totalfiasko när det väl spelades, men leveransen från Dead of winter var knivskarp på alla plan. Det är det bästa samarbetsspel jag någonsin har spelat och trots att zombie-temat känns något uttjatat i dagens läge är det med kallsvettiga händer jag dukar upp det varje gång. Jag njuter enormt mycket av stunden i juletid, men just nu kastar jag längtansfulla tankar åt mellandagarna då ett parti finns på tapeten.

Min andra rekommendation är en ganska ny bekantskap vars kvaliteter är helt andra än veckade pannor och ångest; Galaxy Trucker handlar egentligen bara om att ha förbaskat roligt. Att, under stress, bygga ett rymdskepp med så många kanoner, lastutrymmen, motorer, kabiner, sköldar och batterier som möjligt är en helgalen upplevelse och när det sedan, under sin jungfrufärd, klyvs i två delar av en meteoritsvärm inser man att det inte finns några gränser för hur kul förstörelse är. Om definitionen av roligt är mängden utsöndrade gapskratt är Galaxy Trucker tveklöst det roligaste spel jag har spelet i år. Varning för andnöd utfärdas!

Björn

Tre spel ska nu rekommenderas. Först ett som är lika briljant som det är lätt att lära sig, och som dessutom alla kan njuta och utmanas av: La Boca. Det är på svenska, det innehåller ett tidtagarur och en massa färgglada block, och det hör hemma under era julgranar, gott folk.

Sedan, ett spel som är betydligt tyngre, och som definitivt inte är någonting för dem som bara vill ha trevligt i några minuter: Terra Mystica. Detta strategispel satte jag tänderna i för ganska exakt ett år sedan, och jag kämpar ännu med hur jag ska beskriva det i en recension. Förmodligen rör det sig om det mest väldesignade spel jag någonsin haft nöjet att vinna, och jag vill kunna göra det rättvisa i en text. Att spela Terra Mystica är att uppleva någonting vackert. Och någon dag ska jag lyckas förklara varför.

Avslutningsvis vill jag trycka ner en självklarhet i halsen på er: Bohnanza. Är ni trötta på att jag nämner detta ljuvligt sociala lilla kortspel? Synd, för jag kommer att fortsätta sprida dess evangelium, tills dess att varje hem i Sverige fylls av bönodlandets utsökta problematik.

****

Har ni något av spelen sedan tidigare och är rädd för att våra önskningar ska leda till en dubblett? Var inte rädda! Dubbletter är ovärderliga när man har bröder som spiller kaffe och kusin-kusiner som viker spelpjäser på löpande band; det har jag fått lära den hårda vägen.

Jag och Björn vill därmed tacka er för ett fantastiskt år och hoppas att Spelglädje får förnyat förtroende när vi är tillbaka den 7:e januari.

På återseende!