Plats: I en snöstorm Två spel: Among nobles och Burgle bros Tre snögubbar: Glenn, Anders och Martin.
Det här inlägget är förmodligen norra Europas sämst bevarade hemlighet vid det här laget eftersom jag av misstag råkade basunera ut dess existens både på Twitter och här i bloggen i lördags. De kvicka små nissarna som jag har förslavat i min serverhall var snabba som blixten med att plocka ner det igen, så antagligen är det trots allt ändå ingen av er som har läst längre än hit. Dock är det ju så att inläggstiteln ofta är ganska avslöjande, så det kan alltså knappast komma som en överraskning att jag denna vecka hastar på med mitt Kickstarter-äventyr och nu ska rapportera om hur premiärspelen av Among nobles och Burgle bros gick.
Among nobles
Ett kortspel med historiskt tema där det gäller att bygga upp den bästa familjedynastin genom kärlekslösa giftermål, stratetiskt(?) krig och ohejdad barnavel. Den spelare som vid slutet av det tredje generationsskiftet har samlat flest prestigepoäng står som segrare.
Som brukligt när nya spel ska spelas började vi med att försöka lära oss reglerna. I mitt inlägg om mina första intryck av Among nobles uttryckte jag en viss skepsis till reglernas pedagogiska utformning, och visst finns spår av min skepsis kvar även efter regellärandet. Jag inbillar mig att de kunde varit betydligt bättre utformade, framförallt kronologiskt, men de otroligt smidiga lathundarna där möjliga drag och setup finns utskrivet räddar allt. Till och med Glenn hängde med bra i regelgenomgången när han insåg hur mycket matnyttig information som fanns på lathunden, och visst pustade och frustade Anders av upprördhet då och då men även där gick reglerna in fort. Så i slutändan får jag ändå säga att Among nobles var väldigt smidigt att lära sig, så klart inte minst eftersom det faktiskt inte finns så många regler att hålla reda på när allt kommer omkring.
Hur gick det då när vi spelade? Faktiskt ganska bra. Ett visst rabalder uppstod precis i början när vi upptäckte att de IFK Kristianstads-orangea träkuberna saknades och att det istället fanns dubbel upplaga av de lila motsvarigheterna (som tur är har Among Meeples redan skickat en ny omgång orangea kuber så till nästa spel kan Anders få vara orange).
Väl förbi det hindret fortskred faktiskt spelet utan några större skärmytslingar. Konflikträdda svenskar som vi är höll vi oss till våra egna provinser och spelade istället stenhårt i kärlekens tecken. Barn avlades till höger och vänster och helt kärlekslösa giftermål stod som spön i backen. Vi hade väldigt roligt åt de små historiska kommentarerna som fanns på varje karaktärskort och en av favoriterna var Mary I of England med ”Earned her nickname ”Bloody Mary” in just 5 years. 5 years and 280 religious dissenters burned at the stake.” Speciellt roligt blev det därför när jag skulle försöka övertala någon av mina motspelare att gifta sig med ”Den milda och fagra Bloody Mary”. Det här är så klart bara små parenteser i spelet, men det blev stundtals väldigt humoristiskt när vi släppte fantasin och skådespelartalangerna fria.
Och så var det ju det här med Isabel de Portugal. Flickstackaren bjöds ut till giftermål av Glenn inte mindre än 4 gånger utan att det blev napp. Gång på gång blev hon nobbad till förmån för andra skönare alternativ (bland annat Bloody Mary) och man såg förtvivlan i Glenns ögon när han ställde sig frågan varför han hade fött fram henne. Stackars Isabel stängdes in i ett tornrum där hon fick försöka spinna guldtråd av halm i flera decennier innan en stackars friare, som saknade andra alternativ, äktade henne med gråten i halsen. Historien blir inte ett dugg sämre när vi sedan läste texten på Isabels kort: ”Isabel was a skilled marriage negotiator though she herself was married late at the age of 30”. Fantastiskt att vi lyckades spela så historiskt korrekt…
Spelet vanns slutligen av undertecknad som, hög på historiska referenser, staplade prestigepoäng redan från start. Anders kom starkt på slutet, men ett meningslöst krig med Glenn satte käppar i hans hjul. Glenn då? Ja där gick det faktiskt inte så värst bra. När hans äldsta generation dog i samband med det tredje generationsskiftet blev det två ensamma ungkarlar kvar i hans släktträd. Eftersom hans familj tidigare hade investerat stora summor pengar i kriget mot Anders saknade de ekonomiska medel till att ställa till med bröllop och dog som två ensamma oskulder. Det tragiska slutet till trots var vi överens om att Among nobles var riktigt roligt och att vi gärna hade spelat en gång till om tid hade funnits.
Nu fanns dock inte tid för det utan vi kastade oss raskt över Burgle bros istället. Trots att vi hade varit ganska snälla mot varandra under det föregående spelet kändes det bra med lite samarbete alá Jönssonligan.
Burgle bros
Ett samarbetsspel som går ut på att utföra fräcka kupper mot flervåningshus. På varje våning finns ett kassaskåp, en trappa upp…och en vakt. Genom expertkunskaper (pax för att vara Dynamit-Harry!), att manipulera spelets olika larm och ren tur måste spelarna tömma kassaskåpen och fly upp på taket till den väntande helikoptern.
Eftersom det var första gången vi spelade Burgle bros bestämde vi oss för att spela nybörjarvarianten med två våningar istället för de normala tre. Det skulle visa sig vara ett fantastiskt bra beslut eftersom vi stötte på tillräckligt med problem på de två våningar vi hade. Nu var det visserligen så, visade det sig i efterhand, att vi (jag) gjorde ett misstag i setupen och rumsbrickor som skulle sorterats bort blev kvar i spelet. Det lätta nybörjarspelet blev alltså istället någon form av hardcore-äventyr som bara stenhårda Everest-bestigartyper skulle våga ge sig på. Ovetande om detta satte vi, glada i hågen och med rejäl tuppkam, igång med själva inbrytandet…
På den första våningen hade vi en sagolik tur eftersom vi hittade både trappan upp och kassaskåpet inom några få minuter. De var dessutom belägna väldigt nära varandra, så vi såg goda chanser till att knäcka kassaskåpet och hinna upp till nästa våning innan vakten skulle dyka upp. Nu blev det självklart inte så lätt som vi hade tänkt oss, utan framförallt undertecknad hamnade tidigt i trångmål då jag gång på gång stötte på den patrullerande nattvakten.
Här kan det förresten vara bra att känna till att varje spelare får träffa vakten totalt tre gånger under ett parti, den fjärde gången man gör det förlorar samtliga spelare. Trots min initiala klumpighet lyckades vi ändå knäcka kassaskåpet och tömma det på sitt innehåll i form av ett extremt värdefullt frimärke. Frimärket, som självklart var pyttelitet och vägde ännu mindre, visade sig dock vara en tung börda och vi fick flera gånger lämna över det till varandra för att undvika de högteknologiska larmen som filatelisten (en klassisk svensk glosa!) hade försett sitt våningsplan med.
Först upp för trappan till andra våningen var Anders, som självklart lyckades springa rakt i famnen på den andra nattvakten. Jag, som inte hade råd att träffa på fler nattvakter smög likt Ville Vessla upp för trappan medan Glenn var tvungen att gömma sig på den nedre våningen eftersom vakten där hade blivit väldigt stressad av alla larm. Den andra våningen visade sig vara en betydligt värre nöt att knäcka och vi hittade inte trappan upp till taket förrän vi vände på den allra sista rumsbrickan.
Av rent logistiska skäl fick Anders försöka öppna kassaskåpet medan jag och Glenn sprang runt och letade efter både kodsiffror till Anders och trappan upp till taket. Att springa runt på ett trångt, hårdbevakat våningsplan gör man så klart inte ostraffat utan ganska snart var både jag och Glenn i sitsen att bara en enda träff till med nattvakten skulle sumpa hela vår genialiska kupp. Plötsligt började vakten patrullera lite väl mycket i det område Anders och kassaskåpet var i och jag och Glenn bestämde oss för att göra en avledande manöver, i form av en väggsprängning, i en annan del av våningsplanet.
Vi träffades på den överenskomna platsen i ena änden av en korridor för att aptera vår sprängladdning och sedan krypa genom hålet i väggen. Knappt hann vi börja mäta upp stubintråden innan vakten, lika plötsligt som tidigare, bestämde sig för bege sig precis till den plats vi var på. Innan vi ens hade hunnit fundera på att överge vår dynamitgubbe och fly traskade vakten in i rummet där jag och Glenn stod och kastade sig över oss. Torsken var ett fullbordat faktum. Man kan säga att vi (jag) nog borde läst setup-instruktionerna lite noggrannare, då hade vi kanske haft en chans…
****
Så slutade alltså vårt första äventyr i Kickstarter-spelens förlovade land. Avskräckta? Inte ett dugg, både Among nobles och Burgle bros visade sig vara riktigt roliga och bra bekantskaper. Recensioner utlovas framöver och jag kan knappt vänta tills jag får sätta tänderna i Kickstarter 2016…
