Tiden har gått och det har blivit dags att lägga ännu ett år till handlingarna. Sedan sist har jag inte bara blivit äldre, utan också blivit betydligt piggare i min handbollssargade kropp. Knäet låter mig nu springa både en och två mil när lust och väder tillåter, vilket så klart inte är tillräckligt ofta för att förbränna ens hälften av chipspåsarna jag äter, men jag tycker nog ändå att saker och ting börjar ordna upp sig igen.
Att missköta sin träning på det vis jag har gjort under min skadeperiod är så klart inte särskilt bra för kroppen, men när jag nu sitter här och fyller år vill jag lova att det har kommit till glädje mentalt. Låren, pingislungorna och vadena kunde nämligen omöjligt bli i sämre skick än under förra året och jag känner mig tusentals gånger friskare nu. Vad jag försöker säga med allt det här svamlet är alltså att jag i och med den här födelsedagen inte har blivit äldre, utan snarare yngre!
Förra årets födelsedag kom ju med den bästa presenten i princip någonsin och det här året tyckte jag inte att det fanns anledning att ha lägre krav. Att fylla 35 innebar en Lego-leksak för 12-åringar och att fylla 36 innebar en billeksak för 19-åringar. En riktig bil alltså. En sån där som inte ens har något tak ni vet. Det finns säkert någon lustig typ som just nu skrockar högt för att uppmärksamma vad som kan tyckas vara en ålderskris av rang, men jag vill bestämt dementera sådana påståenden. Jag har inte köpt (man får inte bilar i present av andra) bilen för att jag närmar mig 40, jag har köpt den för att det är först nu jag hade råd och möjlighet. Åldersblomstring, kallas det.
På så vis har jag också fullständigt krossat Meepeln när det gäller paketstorlek, för inte ens en sandlåda av modell deluxe kan mäta sig med min klarröda lilla goding. Samtidigt som jag skriver detta inser jag dock att hon, i ett obevakat ögonblick, mycket väl skulle kunna förvandla min ned-cabbade ögonsten till en jätterejäl och jättedyr sandlåda… Nej! Dumma tankar bort. Positiva tankar in.
Men alla spel du brukar beställa vid den här tiden då!? hojtar någon med en kråkkraxigare ostämma än vilken Håkan Hellström som helst. Ja, här har jag ju en liten sak att bekänna för er, kära läsare: det blir ingen spelhögspresent från mig själv till mig själv det här året. Vartenda spelöre stoppades in i bilen och jag får nu vänta i alla fall en månad innan min traditionsenliga beställning kan bli av. Samtidigt förfäras jag inte våldsamt av förseningen, inte mindre än fyra av de fem spel jag beställde förra året är ju fortfarande orecenserade… vilket ju är rätt pinsamt nu när jag sitter här och tänker efter.
Samtidigt som jag bekänner ovanstående får jag väl också lov att bekänna att jag, som vilken missbrukare som helst, ändå har köpt några spel den senaste veckan. Under ett besök på Sveavägen i Stockholm, i den nya Dragons Lair-butiken, kunde jag så klart inte låta bli att plocka upp ett exemplar av Hey, that´s my fish! och dagen efter, i en helt annan butik, köptes ett magnetfiskespel och ett Pippi-memory till Meepelns födelsedag på fredag. Dessutom var jag svag nog att falla till föga och backa Fireball Island på Kickstarter under förevändningen att det ju skulle vara ett fantastiskt roligt spel att familjeumgås med om några år. Jag skulle egentligen vilja fotografera hela rasket för att i alla fall prestera en pytteliten spelhög, men det går tyvärr inte eftersom Kickstartern inte kommer förrän i november och att Frugan har sagt att jag inte får öppna Meepelns presenter före fredag.
Så, för att fira det faktum att jag numera är 36 ska jag nu bege mig ut i vårsolen och känna vinden smeka mitt hår medan jag Golf-glider till närmaste jordgubbsglass. Spelen får vi ta i juni när det regnar.
