Du kanske har lurats att tro att jag var klar med dag 1 på SPIEL24 i det förra inlägget? Det stämmer inte. Faktum är att jag gjorde så mycket där och då att det liksom behöver spilla över även i den här delen av resedagboken. Jag hann till exempel, med mitt nyinköpta Tomas Holek-spel Tea Garden under armen, uppröras småvåldsamt över att förlaget bakom Holeks andra titel Galileo Galilei (Boardgamegeek) hade mage att ta 5 Euro för en promo till nyss nämnda spel. Varför i hela friden bjuder de inte på denna som någon sorts mässgodbit? Givetvis förstår jag varför, och lika givetvis köpte jag (och alla andra) en egen promo i samband med spelköpet, men någonstans tycker jag att de kunde vara lite bjussiga mot oss som ändå betalade fullpris, inga mässpriser där heller, för spelet.
Nåväl, Galileo Galilei var en av de titlar jag var lite extra sugen på inför mässan eftersom det har ett, enligt en torr jäkel som mig i alla fall, otroligt intressant tema. Vem kan liksom motstå att skåda mot stjärnorna på poänggivande vis, samtidigt som en rälig inkvisition jagar en med blåslampa? En detalj som det har pratats om en del är att handlingar i spelet väljs genom att rikta en stjärnkikare mot dem. Eftersom nämnda kikare bara går att vrida åt ett håll (den är förmodligen av äldre modell) så begränsas framtida handlingar samtidigt, vilket tydligen ska vara trevligt om man är lagd åt brädspelshållet. Själva lådan ryktas vara en vattendelare, men jag tycker att den är otroligt vacker i all sin beigehet och jag anar en framtida vardagsrumsprydnad här.
Nästa köp var Bomb Busters (Boardgamegeek), ett spel som handlar om att desarmera bomber tillsammans. Det något känsliga ämnet har desarmerats (häpp!) genom att spelet rent grafiskt är placerat i MicroMacro: Crime City-universumet. Innehållsmässigt ska det finnas 66 hemliga scenarion där förutsättningarna och reglerna skiftar. Jag hade inte provat i förväg, men upplevelsen sägs vara lik den i The Crew: The quest for planet nine så jag är säker på att det kommer att bli bra hemma hos mig.
Avslutningsvis SMS-tipsade jag Björn om att jag var i på SPIEL24 och att jag hade gott om bagageutrymme. Det var lyckat och roligt eftersom jag därför fick tillfälle att handla mer spel, fast för någon annans pengar. Vad jag köpte? Jag vet egentligen inte, men det var tydligen någon sorts rollspel formade som VHS-kassetter. Hela rasket gick loss på ungefär en guldtacka och även om jag har svårt att förstå hans fetisch för att äga världens alla rollspel så måste jag erkänna att just detta formatet är otroligt charmigt när man är uppväxt med videobandspelare hemma.
Innan jag går vidare med Dag 2 på SPIEL24 vill jag passa på att nämna The Dice Tower. Det här året släppte de inte mindre än två videos om de mest framemotsedda spelen och efter att ha sett den första med Chris, Camilla och Zee kändes det som att de hade tagit åt sig lite av den kritik som utdelades (här och) på Youtube förra året. Borta var trams, internskämt och prat i mun medelst mikrofon… ända tills den andra videon med överstepräst Tom, Joey och Wendy kom ut. Ursäkta en gammal farbror med hjärntrötthet här, men ska det vara så svårt att prata en i taget?
Och när jag nu ändå är inne på min hjärntrötthet så firade den tyvärr stora triumfer under mässans andra dag. Redan vid lunchtid var jag färdig och slut trots att jag hade de roligaste hallarna kvar att utforska. Vis av erfarenhet visste jag att det bara var att acceptera läget och promenera tillbaka till hotellet för lunch, PH (ni som vet, vet och ni andra mår bäst av att inte veta) och sömn.
Nysoven och dan fick jag sedan promenera tillbaka upp till mässan eftersom jag och vi hade planerat att inmundiga hamburgare på Hans Im Glück. Bordsbokningen gjorde jag förresten under namnet Reidar Dahlén. Varför? Jo, för att jag tycker att det är roligt att boka saker som Rederiet-karaktärer. Döm mig om du vill, men varför inte prova att beställa pizza som Jussi Tolla istället? Förvånansvärt uppfriskande.
Kvällens begivenhet på hotell Mercure var sedan en hypad provspelning av Tea Garden. För en gångs skull så hade vi alla lyckats titta på en regelvideo i förväg (teeeeleeeeeeaves!) så trots mosiga ansikten, magar och hjärnor kom vi igång med hyfsad enkelhet. Nu ska det sägas att reglerna i Tea Garden inte är särskilt svåra eller många, men oj vilket spel som gömde sig där bakom. Tillsammans producerade vi våldsamma mängder med teblad, pagodor och framför kanske allt: vinstpoäng. I korta drag kan man säga att spelet är en deckbuilder med den lilla finessen att alla nya kort hamnar direkt på hand istället för i tråkiga draghögar. På så vis går det att förlänga, förbättra och förfina varje drag till perfektion med ett förbaskat föredömligt förfaringssätt.
Segrande ur striden gick det resesällskap jag inte nämner vid namn, medan Szczepan kom tvåa. Jag själv siktade på en fjärdeplats, men misslyckades fatalt och blev trea. Herr Baguette inkasserade en ovanlig sistaplats, vilket nog störde honom mer än han låtsades om. Vi var alla överens om att vi gillade Tea Garden, men att dess plats som ett av de mest upphaussade spelen på SPIEL24 möjligen var något överdriven. Recension lär följa framöver!
Och med det lämnar jag över stafettpinnen till Resedagbok Essen SPIEL24 – Del 3. Tryck på länken om den finns, annars kommer den inom kort.
