Speltyp: familjespel, strategispel
Antal spelare: 2-4 Speltid: 30 min
Ålder: 10+ år Tillverkare: Fireside Games
Designer: Magnus Karlsson
Zoomies på Boardgamegeek
I Zoomies rastar man hundar i parken och låter dem skaffa nya fyrbenta kompisar som de kan springa runt och leka med. Det är knappast ett tema som tilltalar en utpräglad kattmänniska som jag. Men om mekaniken påminner om Kingdomino, ett av mina favoritspel? Ja, då kastar jag mig över det! Likheten med Kingdomino stannar förvisso vid att man i båda spelen placerar ut dominobrickor, men det har också en likhet i att det finns mer att tänka på än man till en början tror.
Ens tur i Zoomies är i teorin enkel: man placerar ut en av de två dominobrickor med hundar som man har på sin hand samt en av sina poängmarkörer. För omväxlings skull, för mig som ofta väljer spel där man bygger på ett personligt spelarområde, samsas – eller kanske främst kivas – alla spelare här om ett gemensamt utrymme. Det är uppfriskande och gör att man ständigt är på tårna kring vilka hundar ens motspelare släpper ut i parken.
När man placerar sin dominobricka måste man matcha minst en av dess hundraser med en bricka som redan ligger ute och sedan lägger man en av sina poängmarkörer ovanpå brickan man lade ut. Man vill gärna klumpa ihop många hundar av samma ras eftersom de bildar en flock, vilket är viktigt när det kommer till poängutdelningen.
Det finns fyra olika poängmarkörer (flockledare, tuggben, zoomies och vänner) och det är på dessa fyra olika sätt man kan få poäng. Flockledare respektive tuggben är enkla, du får poäng för antalet hundar alternativt tuggbensymboler som finns i den flocken. Zoomies-markören är rolig eftersom den innebär att alla dina hundar som du har på handen fick glädjefnatt och sprang ut i parken, du får alltså lägga ut även din andra bricka – men ingen mer poängmarkör. Därför vill du försöka planera i förväg för att kunna lägga den andra brickan i ett område där du redan får poäng. Men hur lätt är det egentligen att planera i förväg exakt när ens hundar ska få fnatt?
Ännu klurigare är det att få till den fjärde poängmarkören, vänner. Den placeras så att den pekar mot en angränsande hundras som flocken nu är vänner med. Det är den enda av poängmarkörerna som inte är helt intuitiv att förstå i början, men när man börjar få grepp om den inser man att det potentiellt kan bli väldigt mycket poäng här om man lyckas få till det. Och om ingen annan konkurrerande hundrastare lägger sig i ens planer förstås. Jag föredrar Zoomies på två eller tre spelare. På fyra personer kräver det en hel del att hänga med i vad som händer, när det gemensamma brädet växer och vissa hundraser är kompisar med andra och vissa med varandra och ytterligare andra med ingen.
Zoomies påminner om brickläggarklassikern Carcassonne, rent poängmässigt. Det man placerar ut i början blir ofta lite av en chansning, som bönderna på fälten i den franska landskapen. I Zoomies kan man heller inte lägga ut en poängmarkör som redan finns i en flock, men precis som i Carcassonne finns möjligheten att bygga ihop två områden och dela på poängen.
Alla spelare har åtta poängmarkörer från början och varje gång det är ens tur måste man lägga en av dem, om man inte kan det tvingas man slänga en. Eftersom spelet är slut när alla har lagt ut sina poängmarkörer gör det att spelet alltid tar åtta rundor och att den angivna speltiden på kartongen (30 minuter) faktiskt stämmer. Spelets premisser ser likadana ut varje gång, men slumpen i brickdragningen gör att varje runda Zoomies ändå känns fräsch och passar för en stunds avslappnat spelande eller en kortare utfyllnad under en längre spelkväll.
Zoomies är ett snabbspelat familjespel med mer komplexitet under pälsen, förlåt ytan, än vad den gulliga artworken antyder. Det bjuder på en lättsam kamp om poängen på det ständigt föränderliga brädet. En viss tur med brickdragningen behövs förstås, men vad gör det när man blandar om brickorna och är redo för en ny omgång på nolltid.
