Speltyp: strategispel
Antal spelare: 1-4 Speltid: 45-120 min
Ålder: 12+ år Tillverkare: Delicious Games
Designer: Tomas Holek
Aquaria på Boardgamegeek
Jag äger ett akvarium. Fiskarna som bor där får mat varje kväll och någon gång i månaden byter jag 20-30% av vattnet. Där har jag tvingat mig själv att låta akvarieintresset stanna. Det är nämligen så att det där med akvarism, liksom brädspelande, snabbt kan bli ett stort svart hål att hälla pengar i. Jag behöver inte fler sådana hål.
In från sidan kommer Tomas Holek. Ni vet den där killen som släppte SETI, Tea Garden och Galileo Galilei i Essen 2024? Hans stora släpp under 2025 heter Aquaria och handlar om att sköta ett akvarium. Ja, du fattar: jag hittade ett kryphål där jag kunde spendera pengar på brädspel och akvarism samtidigt. Smidigt ju!
Så, Aquaria. Varje spelare får ett akvarium att greja med och sedan är det läge att kicka igång hjärnan för att rätt bakteriebalans, syrehalt och poängskörd ska uppstå i badet. För att inte riskera att trassla in mig allt för våldsamt i regelförklaringar så skulle jag vilja förenkla rätt så rejält. Temat till trots så handlar det mesta nämligen om något så torrt som att avancera och balansera spelets många mätare (tracks).
Varje spelare har en individuell syremätare. Det finns en djuraffärsmätare att klättra på i jakt på fina bonusar och uppslagsverket är en ”stege” där den som når toppen först belönas med flest poäng.
Varje akvariebräde har dessutom ett filter med två mätare: den övre och den undre. Den undre fylls på med hjälp av handlingar och när den är full utlöser den filtrets övre mätare som då ger effekt beroende på hur mycket man har valt att utveckla den. Jag som har ett alldeles eget akvariefilter i mitt hus har svårt att förstå hur det där går ihop rent tematiskt, men det är en annan sak.
Runt akvariet sitter, som lök på akvarielaxen, åtta mikrofloravred som man, under var och en av spelets totalt fyra rundor, vill ställa in på en given färg. Att lyckas ger… ja, belöning (och tillfredsställelse).
Var och en av de nämnda mätarna relaterar ofta till minst en av de andra, vilket gör att du som spelare ständigt försöker tajma deras positioner i förhållande till varandra. Att utlösa filtret ger till exempel, förutom den egna effekten, också plus- eller minuspoäng beroende på vilken position du har på syremätaren. Att klättra på djuraffärsmätaren ger i regel belöning beroende på nuvarande position i uppslagsverket. Och så vidare.
Sade jag förresten att fiskarna du stoppar i akvariet också påverkar mätarna? Fiskarna betalas med steg på syremätaren och de vill gärna simma på specifika ställen i relation till varandra. Du vill också bygga akvariebingorader och det är ofta med hjälp av fiskarnas placering som du får vrida på mikrofloravreden. Mat? Det vill de små jäklarna också ha så försök att vara mer återhållsam med nytillskott än jag är när jag besöker min lokala akvarieaffär.
Luktar det inte lite analysparalys nu? Jo, jag tycker nog det.
Kvar att redogöra för är hur valet av handlingarna går till. Anledningen till att jag har sparat det ända tills nu är att jag tycker så otroligt mycket om hur det fungerar. Titta bara på brädet på bilden ovan. Varje vred innehåller en handling med tre olika styrkenivåer. Den lägsta är gratis medan de andra köps loss med hjälp av pärlor. Vreden pekar också på varsin bonusrad och varje gång en handling väljs hoppar vreden ett steg i sidled mot en svagare bonus.
(jag måste också passa på att nämna att handlingarnas placering i förhållande till varandra och bonusradernas placering slumpas varje gång ett nytt parti Aquaria sätts upp. Ah, vilket toppenbräde det är, alltså. Jag blir alldeles varm i ansiktet)
När det är dags att välja handling så finns det en del fint att ta hänsyn till. Du är fri att flytta din tärning till vilken plats som helst (att andra spelare eventuellt redan är där saknar betydelse), men för att få den bonus som vredet pekar på så måste du gå till en plats som ligger bredvid din nuvarande position. Handlingarna som sådana är ganska grundläggande, typ att höja syremätaren med 2, 4 eller 7, men det är när de görs i rätt ordning och med rätt tajming i förhållande till alla de där mätarna jag har tragglat om som effektivitet och skönsång uppstår.
Givetvis finns det en viss ordning jag önskar att göra saker i, men går det möjligen att byta ordning för att komma åt fler bonusar? Och vågar jag riskera att Björn, som förresten aldrig skulle orka med att spela Aquaria, väljer en handling jag vill ha och därmed ”stjäl” den bonus jag hade siktat in mig på?
Och där är vi tillbaka i analysparalysen igen. Reglerna i Aquaria är inte det minsta svåra, men det blir mycket att tänka på om man tillåter sig att göra det. Och tänker, det gör jag. Jag tänker så att det knakar i akvariefogarna.
Är allt det här tänkandet då trivsamt? Både ja och nej, faktiskt. När jag spelar Aquaria så vill jag hemskt gärna uppleva att det är ett akvarium jag sköter men jag lyckas aldrig riktigt lura mig själv. Mycket matte och effektivisering blir det och mitt medvetande hanterar egentligen varken fiskar eller akvariefilter; jag ser bara symboler och hur de interagerar med varandra.
På så vis så tycker jag att Aquaria har samma problem som Tea Garden: det är liksom själlöst. Lite som att se Ture Sventon utan Helge Skoog. Jag ska vara brutalt ärlig nu. Varje gång, precis när jag har slutfört ett parti Aquaria, så känner jag ”det här vill jag aldrig mer spela”. Men så går det en tid och så är jag lite sugen igen och jag har alltid roligt när jag spelar. För det är nämligen så att oavsett vad jag tycker om själ och tematisk känsla så är Aquaria ett ytterst kompentent sammansatt spel. Det är tillfredsställande och bra men… (för mig) utmattande och tematiskt lite för svagt.
När jag ändå är igång och gnäller så: jag tycker att den 60-talsosande artworken är fantastiskt fin och trivsam att titta på. Därför är det synd, slarv och störigt att fiskkorten inte alls passar in eftersom de har riktiga fotografier på sig. Jag hade föredragit en tydligare helhet med samma ”tecknade” stil rakt igenom. Nu får jag tyvärr en lite billig Terraforming Mars-känsla där sökmotorer och bilddatabaser kanske har fått spela en för stor roll i bildvalen på korten.
Trots ovanstående klagomål så går det ändå inte att ge Aquaria annat än godkänt. Eventuellt med beröm dessutom för hur utmattad jag än är efteråt så trivs jag ju i dess omedelbara närhet. Vägarna till poäng är flera, och mer eller mindre effektiva, och det är i att hitta rätt där som fiskfilén i Aquaria finns. Roligast har jag när jag funderar över handlingarna, ordningen och bonusarna på det fantastiska handlingsbrädet. Näst roligast har jag när jag, så optimalt jag bara kan, försöker placera ut mina stackars fiskar i akvariet. Däremellan skiftar jag mellan att längta efter mer kaffe och massera mina tinningar.
Det är när jag lyckas med nyss nämnda roligheter som Aquarias LED-ramp (smal akvariereferens) lyser som starkast hos mig. När spelets alla system och mätare kuggar i varandra är det så otroligt skönt att ge mig själv en klapp på axeln och konstatera att jag inte är helt dum i huvudet trots allt (tro mig, man mår bra när man inkasserar 28 poäng för att fiskarna har fått något så grundläggande som mat). Jag upplever också att interaktionen spelarna emellan är så pass låg att det är lätt att dela ut beröm när en motståndare får till något riktigt snyggt.
Trevlig och lugn stämning uppstår, precis som det ska vara runt ett akvarium.
