Dag 2 började med någon sorts what the fuck-upplevelse. Den smidiga inpasseringen från dagen före hade bytts ut mot megafonskrikande tyskar som pekade med alla armar de hade. Tydligen skulle vi radas upp för att allihop passera in genom ett nålsöga längre fram. Kön stod mer stilla än ett brobygge över Helge å.
Mitt svenska lynne köade lydigt. Herr Baguette som har mer gul väst i sig än jag bestämde att vi skulle runda hela Messe Essen för att hitta en annan ingång. Herr Baguette är en klok man ibland. Den södra ingången var folktom, vilket gjorde den auktoritära approachen vid den östra än mer skrattretande. ”Tysk humor!?” Som Wall-Enberg förmodligen hade frågat.
Nåväl. Inne på mässan träffade jag strax Szczepan som ville att jag skulle följa med och titta på brädspelsbord. Där har du en industri och ett behov jag inte förstår överhuvudtaget. För det första förstår jag inte varför det är skönt att sitta och luta sig på en smal kant. Vidare har jag exakt noll förståelse för prislapparna oavsett hur många fiffiga och onödiga finesser som är inbyggda. Szczepan tycker ungefär tvärtom, men håller med om att 200.000 för ett bord med blinkande LED-lister är onödigt.
Något skrämd av gårdagens köpfiesta flanerade jag därefter runt i hallarna i lugn och ro. I en av salarna hade de byggt upp en stor scen varifrån ett antal föreläsningar skulle levereras. Tyvärr var nästan alla på tyska, varför nyttan och nöjet för undertecknad var begränsad. Här finns så klart utrymme för förbättring eftersom SPIEL25 har en så internationell prägel i övrigt. Jag hade annars gärna spenderat lite tid där.
En annan sak som besvärade mig något var huruvida jag skulle köpa Kingdom Crossing (Boardgamegeek) eller inte. Till saken hör att det var ett spel jag omedelbart blev intresserad av när jag hittade det. Jag tror till och med att det var först in på min ”måste”-lista. Men så köpte jag ju alla de där andra spelen och då… blev jag vuxen och rationell i mitt tänkande.
Redan under dag 1 frågade jag Sorry we are French, som sålde spelet, om det riskerade att ta slut. Svaret blev att det nog skulle vara helt borta redan under fredag förmiddag. Så blev inte fallet och jag bestämde mig för att låta ödet avgöra frågan. Jag skulle, som min handbollstränare brukade säga, suga på kakan och slå till om/när jag kände att det var dags (fast självklart kollade jag lagerstatus både en och två gånger för säkerhets skull). Köp uteblev hursomhelst under dag 2.
Efter en välbehövlig (gratis) kaffepaus med Szczepan tittade vi till ett spel som heter Dinner Party (Boardgamegeek). När vi stod och pratade om spelet och Szczepan benämnde det som ett ”stupid game” i positiv bemärkelse svarade mannen vid ett av borden: ”I heard that, but it´s OK”. Efter en liten pratstund med mannen, som visade sig vara konstruktören, illustratören och det egna förlaget Michael Spitzer var vi fast och satte oss för att spela.
Dinner Party går ut på att bjuda in historiska personligheter i alla kategorier till sitt middagsbord och på så vis samla poäng. Personerna har diverse olika effekter som passar fantastiskt bra till vad de är berömda för och snart börjar kaoset. Ärligt talat så hade vi jätteroligt och skrattade högt många gånger åt både situationer och kort. Dinner Party har dock nackdelen att det är ett sådant där spel som har alldeles för få tillfällen att komma till bords hos mig så det fick stanna i Essen.
Likväl. Att kunna hitta en man som Michael Spitzer är en av SPIEL25:s allra bästa erbjudanden, tycker jag. Han har designat och gett ut ett eget spel, brinner för det och har dessutom gåvan att berätta om det. Hans humor och värme gjorde upplevelsen än bättre. Glöm alla de stora förlagen med sina hype-maskiner. Det är människor som Michael som skapar magi!
Så mycket mer av värde hände faktiskt inte på SPIEL25 under dag 2. Det var en avslappnad tillställning där eventuell stress från gårdagen hade släppt taget om många besökare. Herr Baguette, undrar du? Han ägnade i princip hela mässan åt att besöka förlag för att pitcha sina spel. Efter en intensiv dag 1 var han rejält trött och fick gå hem till Rüttenscheisse redan tidig eftermiddag under dag 2. Förhoppningsvis bär hans spelmässiga ansträngningar frukt framöver!
Kvällen på Mercure, som då skedde utan Herr Baguette, ägnades åt att provspela Aquaria (Boardgamegeek). I mitt inlägg om förberedelserna inför SPIEL25 stod Aquaria högt på min intresselista så jag var riktigt sugen på att prova. Entusiasmen dämpades dock ganska snabbt eftersom en oförberedd regelgenomgång efter en heldag på mässan är… tung att genomlida.
Väl igång tog det en stund innan min hjärna hann ikapp övriga och jag var så klart ute ur segerdiskussionen innan jag hade hunnit säga ”metmask”. Reglerna i Aquaria är inte svåra på något sätt, men det finns mycket att ta hänsyn till och många rörliga delar att foga ihop i sin poängmaskin. Jag tyckte speciellt mycket om sättet att välja handlingar där bra planering och lite tur med vad motståndarna tar sig för kan ge fina bonusar.
Slutsatsen blir väl att Tomas Holek, som ju släppte både Tea Garden, SETI och Galileo Galilei förra året har släppt ännu ett solidt spel. Exakt vad jag tycker planerar jag att redogöra för i en recension inom ganska kort.
Bara en dag kvar nu va? Vi bryter här och ser fram emot Del 3 imorgon!
